Fornsigtunas medeltida lämningar

Fornsigtunas forntida och medeltida byggnadslämningar . En inledande debattartikel med vissa iakttagelser och förslag på tolkning . Av Börje Sandén /nya/medeltid.htm . Revideringar 2004-04-12; 2003-12-01; 2009-11-29; rev 2010-02-01; 2010-11-14; 2015 -01-30; 2915-06-01;¨2015-12-23/
. Fornsigtuna / Signhildsberg. Foto David Damell 1984, från Dag Stålsjös helikopter Forntida - och - medeltida husgrunder i Fornsigtuna ? - det är frågan Nyredigerad text i december 2015 Om den allmänna forskningen accepterar de argument som framförs i nedanstående beskrivning av vårt forsningsinstituts uppfattning av "begreppet Fornsigtuna" öppnas dörren till andra intressanta lösningar av ännu ej officiellt framlagda frågeställningar som tills vidare översiktligt framförs i vår databas med gjorda iakttagelser. Arkeologiska undersökningar 1984-88 - påvisade forntida byggnadsanläggningar i en viss del av Signhildsberg mark. Det har också funnits en medeltida borgliknande byggnad uppförd i sten och tegel. Ruinerna efter den beskrevs utförligt av vårt lands första formellt utsedda riksantikvarie 1612, de revs nästan helt i slutet av 1600-talet för att ge plats för herrgården Signildsberg. Genom århundradena fram till mitten av 1900-talet har ruinerna vid Håtuna Kungsgård (= Signhildsberg) uppmärksammats i litteraturen och på kartor. Platsen för ruinerna har inte undersökts arkeologiskt. Två centra för medeltidsforskning i vår tid nonchalerar upplysningarna om såväl kungsgård som ruinrester vid Signhildsberg. De menar att det är sägner och en folkvisa som ligger bakom talet om dessa ruiner. Forskningsprojektet "Sveriges kristnande" 1989-1996 nämner inte ordet Fornsigtuna i sin 512 sidor långa rapport 1996. Jag vill hoppas att det beror på att Fornsigtuna uppfattats som enbart en forntida anläggning, trots belägg för att också ett medeltida Fornsigtuna funnits. Författaren till den här artikeln, 1968 utsedd till Riksantikvarieämbetets lokalombud, har sedan 1970-talet studerat vad som skrivits och spekulerats om när det gäller såväl Fornsigtuna som folkvisan om Habor och Signhild. Han har också deltagit som amatörarkeolog vid fem grävperioder på 1980-talet. Vad hände egentligen: - vid tolkningen av grävresultatet ? UKF:s analys av gällande tolkning - när den förmenta slottsliknande byggnaden skapades ? - när ruinerna efter dem försvann inom forskningen - och varför? - när byggnaden försvann i naturen - och varför? - när den stränga Fornminneslagen trädde i kraft 1666 ? - när Fornsigtuna hade tre olika ägare under loppet av åtta månader? Orsaken till svårigheten att tolka vad som egentligen hänt är att de fåtaliga skriftliga källorna från denna tid är korta och otydliga. Vårt tema saknar vissa historiska fakta och därför haltar historieskrivningen. En aktuell historisk forskare menar att forskning egentligen handlar om problemlösning. UKF:s projekt ger olika förslag på frågan om ruinerna ursprung. Jag vill jämföra historisk forskning med matematikens sätt att arbeta. Om man anser sig veta svaret kan man pröva med olika variabler som kan tänkas leda till detta svar. I denna studie gör jag några antaganden som ger intressanta svar om ruinerna. All historia är författad oooooooooooooooooooooooooooooooooooo Del 1 av en längre artikel med hänvisning till källskrifter I väntan på en reviderad fortsättning på den här artikeln - kommande Del 2 - kan du gå till nedanstående filer där det lagrats idéer och argument kring temat Fornsigtuna. . Fornsigtuna som forskningsobjekt Notiser och argument kring Fornsigtuna Kronologiskt ordnade fakta och ägare om Signhildsberg - stor samling Fornsigtuna - Ur hembygdsboken "Det hände i Upplands-Bro" (1984) med tillägg och uppdateringar med länkar till artiklar och källskrifter (2015) Om du redan läst denna artikel får du kanske ut mer av de motsägelsefulla synpunkterna och argumenten genom att studera Bas-materialet Klicka här Förord Begreppet Forn-Sigtuna har i vår tid - från senare delen av 1900-talet - varit ifrågasatt många gånger. Har det verkligen funnits en plats med detta namn? Ja, det finns det papper på - många. På 1870-talet jämförde Antikvitetsakademin Fornsigtuna med det nyupptäckta Birka, en plats och ett namn som märkligt nog inte är känt i den isländska litteraturen. En Sigtunabo med stort anseende menade år 1920 att, om det funnits ett Fornsigtuna med just detta namn, så har det legat på samma plats som Sigtuna stad. En grundläggande pusselbit i den här framställningen är att man aldrig hittat vare sig kungsgård eller biskopsgård vid de många arkeologiska undersökningarna i Sigtuna. Att vara biskop var farligt i det hedniska Svitjod. En blev dödad utanför Sigtuna i slutet av 1000-talet. Därför borde det ha funnits en säker byggnad för en biskop. En andra viktig pusselbit i det resonemang, som jag, Börje Sandén, kommer att föra i den här artikeln, handlar om det, som vårt lands första riksantikvarie har berättat om, nämligen Fornsigtuna. Han säger år 1612 i en skrift att det då fanns imponerande ruiner efter en slottsliknande byggnad i Fornsigtuna. Han var född och uppvuxen i granngården Aske och således väl underrättad om miljön i trakten och vad folk ansåg sig veta om ruinerna. Året 1978 publicerade Riksantikvarieämbetet en skrift om "Medeltidsstaden Sigtuna". Endast i avslutning nämns Fornsigtuna: "Att Sigtuna skulle ha anlagts på Fornsigtunas utmarker måste anses som ganska löst grundade antaganden". Så sent som år 1978 var alltså Fornsigtuna inte en självklarhet i forskningen kring Sigtuna. Dessförinnan hade jag hittat Fornsigtuna i Svenskt visarkiv med anledning av att jag då arbetade med kommunens musiksällskap som hade förmånen att få utnyttja herrgårdar som arenor. Vid en konsert på Signhildsberg ville jag naturligtvis att några verser av folkvisan om Habor och Signhild skulle framföras eftersom Fornsigtuna blivit Signhildsberg 1678. Då hade ägaren nämligen fått veta av dåvarande historieförfattare att Fornsigtuna skulle varit platsen för deras död. Habor blev hängd och Signhild brände sig själv inne i sin jungfrubur. Under de sista tiotalet åren är det två frågor, som debatten främst handlar om. Har det funnits också ett medeltida Fornsigtuna, som efterträtt ett forntida? Och - har de ruiner det berättats om verkligen funnits? Det hävdar jag, för jag tror mer på skriftliga vittnesbörd om ruinerna av den riksantikvarie som sett dem för 400 år sedan än de forskare som idag påstår att ruinerna skulle vara kopplade till en folkvisa om en händelse i Danmark för snart tusen år sedan. Folkvisor och sagor kan generellt sett inte användas som källmaterial, Den fullständiga artikeln är lång. Med innehållsförteckningen här nedan kan du gå direkt till visst avsnitt Det finns en förteckning över ett stort antal kommentarer och källskrifter. Del 1 Inledning - hur började denna historia Kan Fornsigtuna också ha varit en kungsgård på medeltiden Hittills obeaktade iakttagelser Upplysningar om ruiner En central fråga i den här artikeln Det Medeltida Sverige - DMS Vad säger den traditionella historielitteraturen om Håtuna kungsgård? Sagor och historisk forskning Medeltida byggnadsrester - upphovet till arkeologiska undersökningar Grundläggande regler för källforskningen Inledning - hur började denna historia . "Svearikets vagga" I kölvattnet på den infekterade debatten om "Svearikets vagga" i TV och radio på 80-talet blev det aktuellt med en mindre arkeologisk undersökning vid herrgården Signhildsberg i Håtuna socken inom nuvarande Upplands-Bro kommun. Journalisten Dag Stålsjö hade i en uppmärksammad historisk TV-serie gått i bräschen för den s.k. Västgötaskolan som menade att bl.a. Fornsigtuna var att återfinna i Västergötland. Hans agerande på det vetenskapliga fältet resulterade i en anmärkningsvärd och fällande dom i radionämnden för osaklighet Debatten var emellertid inte slut i och med den fällande domen år 1982. Den fortsatte ända upp i riksdagen, där det till och med efterlystes ett samarbete mellan yrkesforskare och amatörer. Debatten om "vaggan" kom emellertid att spela en roll för den fortsatta frågan om vårt Fornsigtuna. Mycket snart - i en TV-sänd debatt mellan representanter för västgötaskolan och den akademiska forskningen - förklarade den senare att Fornsigtuna inte alls låg i Västergötland utan vid herrgården Signhildsberg i Uppland. Detta måste sägas vara ett alltför tvärsäkert uttalande vid denna tidpunkt. Dittills hade nämligen aldrig någon arkeolog satt - tillåtits att sätta - spaden i jorden för att undersöka om det fanns jordnära bevis härför. Forskningsläget för Fornsigtuna före debatten om Svearikets vagga Innan jag går vidare med problemen kring begreppet Fornsigtuna vill jag berätta om hur Fornsigtuna behandlades på 1920-talet när Riksantikvarieämbetet avslog en begäran om arkeologisk undersökning av Signhilds kulle bekostad av en privatperson. Kullen var det mest framträdande arkeologiska objektet: "Enligt uppdrag får jag hemställa till Eder att godkänna detta uppskjutande och inte uppfatta det som ett undervärderande av undersökningens betydelse. Det helt motsatta förhållandet är i stället rådande. En undersökning vid Signhildsberg kan nämligen träffa mitt i en av de mest centrala punkterna av svensk förhistoria." Varför avslogs en sådan viktig arkeologisk undersökning, som inte skulle kosta staten något? Ett besök på Antikvariskt-Topografiskt Arkiv (ATA) avslöjade ämbetets interna diskussion mellan chefen, dennes underlydande, forskaren och donatorn. Allt skedde skriftligt och det finns att läsa på UKF :s hemsida. Frågan visade sig vara forskningsmässigt känslig - knappast någon nyhet i forskningsvärlden. År 1920 hade en guidebok om Sigtuna publicerats av Olof Palme d.ä., grundare av Sigtuna museum. Där stod det: "att Gamla Sigtuna låg på samma plats som den nuvarande staden kan numera betraktas som säkert; sägnerna om ett äldre 'Fornsigtuna' vid Signhildsberg torde definitivt vara lagda på hyllan bland kuriositeterna". Om jag nämner att en lägre tjänsteman på riksantikvarieämbetet också var inne på samma linje förstår man varför det skulle dröja femtio år till, innan Fornsigtuna blev aktuellt på nytt. Första - och enda - arkeologiska undersökningen i Fornsigtuna Det var vid tidpunkten för debatten om "Svearikets vagga" som jag fick uppdraget att skriva kommunens hembygdsbok och jag ansåg mig kunna hävda att ett Fornsigtuna funnits här hos oss. Detta med hänvisning till historiska källor i form av s.k. jordeböcker och en aldrig publicerad handritad karta från mitten av 1600-talet. Kapitlet om Fornsigtuna var för övrigt det första som skrevs i hembygdsboken och min förlaga till kapitlet om Fornsigtuna användes av riksantikvarieämbetet vid den kartering som gjordes 1983, liksom visst övrigt material som jag ombetts att bidraga med. Dessa kapitel finns på UKF:s hemsida. Något halvår efter hembygdsbokens utgivning hösten 1985 publicerades i Populär Arkeologi resultaten av 1984 års undersökningarna vid Fornsigtuna i såväl Västergötland som Uppland. Västergötlands Fornsigtuna visade sig vara en ofullbordad ladugård från 1800-talet. Undersökningarna vid Signhildsberg skulle komma att utvidgas de följande fyra åren och avslutades inte förrän 1988. Då hade arkeologin berikats med sin första helt utgrävda tingshög och två exempel på en dittills aldrig undersökt form av hallbyggnader uppbyggda på mäktiga stenfundament (platåhus). Det var ett forntida Fornsigtuna vi mötte under grästorven.. Och: Fornsigtuna som begrepp hade nu blivit en realitet - Fornsigtuna har funnits! Kan Fornsigtuna också ha varit en kungsgård på medeltiden? När vi tog itu med den största husgrunden under de två sista åren av utgrävningarna 1984-88 (101) borde den byggnaden vara av medeltida ursprung eftersom vi vet att kung Birger blev tillfångatagen av sina bröder på den kungsgård som fanns i "Håtuna" år 1306. En kungsgård hade också funnits 7 år tidigare (1299) när kung Birger och ärkebiskop Nils befunnit sig på en plats som bokstavligen benämndes "Gamla Sigtuna". Där hade de med sina underskrifter accepterat mottagandet av en privat donation till kyrkan i en annan del av Sverige. För den som inte känner till gränsen mellan forntid och medeltid vill jag nämna att vid sekelskiftet 1300 var vi ett gott stycke in i medeltiden. Bild av 1299 års pergamentbrev. Det har alltså funnits en kungsgård i Fornsigtuna också på medeltiden enligt skriftliga vittnesbörd. Men var? Skulle den 10 x 40 m (101) stora husplatån, som avslutade de arkeologiska undersökningarna, kunna vara denna medeltida kungsgård där Håtunaleken ägde rum? Husgrunden visade sig vara forntida den också. Forskare och arkeologer är eniga i denna sak. Fornsigtuna på Signhildsbergs mark är således officiellt en forntida anläggning, ett avgörande argument för dagens officiella forskning inom såväl forskargruppen Det Medeltida Sverige som Observera dock att arkeologerna endast undersökt ena hälften av området. Historikerna har därför sökt efter en kungsgård i Håtuna by där kyrkan ligger.(2 km från herrgården). Inte heller där har man funnit rester av någon medeltida stenbyggnad, men med hjälp av upplysningar i något som heter Upplands Handlingar anser man sig kunna påstå att Birger blev tillfångatagen i en byggnad i Håtuna by. Man har gissat på några platser. Deras tankegång presenteras lite längre fram i denna artikel, där jag också berättar om den historiska institution Det Medeltida Sverige. Hittills obeaktade iakttagelser och nya infallsvinklar kan vara av betydelse för de fortsatta studierna Inledningsvis konstaterades det att det varit svårt att få begreppet "Fornsigtuna" att vinna gehör hos forskarna på 1920-talet. Så var det även 1984 - och så är det också i dag enligt vår uppfattning i Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut. Det finns motsägelsefulla fakta och påståenden. Det finns infallsvinklar som rubbar sådant som sagts förr. Det kan finnas missuppfattningar om åsikter som framförs. Källmaterialet är magert, ibland bara brottstycken ur texter. I sina studier inför artiklar i ämnet Fornsigtuna, dokumenterade i hembygdsboken 1984, har Börje konstaterat både brister i källmaterialet och olika tolkningar av det. Ett exempel. Den största forntida "gravhögen" i hela Sigtunaområdet ligger i Signhildsbergsparken. När Aschaneus berättelse kom in i bilden var den kanske inte en grav, kanske grunden för ett forntida försvarstorn, därefter tolkad som en förmodad tingshög. Absolut ingen gravhög. Sådana oklarheter har naturligtvis påverkat de tolkningar som gjorts i dels riksantikvarieämbetets projekt Det Medeltida Sverige. (DMS). Det gäller också i forskningsprojektet "Kristnandet i Sverige" vid Uppsala universitet 1990-1996. Den 512-sidiga rapporten har underrubriken "Kultur och mentaliteter under vikingatid och medeltid". Den deklarationen borde kunna ge en bred skildring av förhållandena i vårt land vid den för oss aktuella tidsperioden, där Fornsigtuna kommit att spela en framträdande roll. Ingen av författarna till de sjutton delrapporterna har upptäckt Fornsigtuna! Trots fem års utgrävningar 1984-88 och många rapporter om dem har man missat Fornsigtuna. Hur kan detta ha varit möjligt? På tal om motsägelsefulla upplysningar. Vad säger exempelvis Fornminnesinventeringen för Håtuna socken om plats Nummer 2, som har utpekats som tingsplats i Håtuna Anteckningarna är gjorda vid tre olika tillfällen: 1) Maskinskrift: Troligen materialupplag eller dylikt. 2) Handstil: Stensättningsliknande lämning. 3) Annan handstil: Ger intryck att vara en sentida lämning. Vad säger Fornminnesinventeringen om den plats där DMS vill placera kungsgården i kyrkbyn? Nr 157 (1999) och 170 (1979): Nr 157: 12 husgrunder, samtliga är grunder efter uthus. Nr 170: ca 5 husgrunder. Exemplet påven Alexander III:s brev till kung Knut på 1170-talet: UKF:s idé är nu att på sikt få igång en mer öppen debatt kring såväl ovanstående problem som betydelsen av innehållet i ett av påven Alexander III:s brev till svenska kungen på 1170-talet. Detta brev och ett donationsbrev från 1299 tycks vara de enda gamla papper som säger att det redan då fanns ett Fornsigtuna. Lägg märke till att dokumenten är skrivna på medeltiden. Det Fornsigtuna som är arkeologiskt undersökt fanns under forntiden, således före år 1000. Det fanns uppenbarligen också ett medeltida Fornsigtuna. Vad handlar då påvebrevet om? Budskapet måste vara mycket viktigt eftersom en påve lägger sig i angelägenheter i ett land uppe i Norden, som ännu inte är helt kristnat. Ingredienserna i historiken kring Fornsigtuna kan ställas samman i olika kombinationer i sökandet efter en begripligare historia kring innebörden i sådant som tillskrivs Fornsigtuna: Ungefär som i matematiska ekvationer med konstanter och variabler. Ju fler variabler som kan förklaras desto tydligare framträder även ett medeltida Fornsigtuna. I ett fall kommer Börje nu att testa hur slutresultatet blir om en hypotetisk variabel ges ett hittills oprövat värde. Varför begärde en påve att svenska kyrkan skulle få tillbaka Fornsigtuna (bl.a.), när biskopen i Sigtuna redan flyttats till Uppsala och blivit ärkebiskop? Vad nytta skulle ärkestiftet då ha av en markegendom i Sigtunaområdet? (utöver själva jordskatten). Hade man kanske vid tiden för Alexanders brev upptäckt att landhöjning gjort Gamla Uppsala till en dåligt vald plats för ett ärkebiskopssäte? Hade man redan påbörjat byggandet av en säker biskopsborg i Fornsigtuna och det var den man nu ville få den tillbaka och inte behöva bygga en ny? Vi vet nämligen att domkapitlet vid några tillfällen i början av 1200-begärt att få flytta tillbaka ärkestiftet till Sigtuna. År 1215 fick man t.o.m. påvligt tillstånd till detta, men flytten blev aldrig av. Vi vet också att Alexander, vid valet av honom till påve, avgivit ett löfte att göra allt för att inlemma den sista hedniska regionen i norra Europa i den katolska kyrkan. Detta är upplysningar som publicerats av Stiftshistoriska Sällskapet. Påvestolen har arbetat aktivt för att Sverige skulle få ett kraftfullt ärkestift. Alexanders löfte är en av mina variabler i ekvationen och mitt huvudargument när jag lyfter fram idén att det kan vara påven och katolska kyrkan som tagit fram penningmedel och arbetskraft för byggandet av en biskopsborg i Fornsigtuna. Det finns nämligen inga svenska upplysningar om bygget - men det har funnits imponerande ruiner efter en slottsliknande byggnad som byggts på kyrkans mark i Fornsigtuna, nu med namnet Signhildsberg. Alexander III:s registratur förlorades redan under 1300-talet. Innan jag fick veta att så var fallet brukade jag framhålla att svensk forskning borde skaffa medel för grundlig undersökning i Vatikanens arkiv. Det förslaget bör tills vidare stå kvar. Alexander III var den första av många års oppositionella påvar som utövade sin makt från Frankrike. Schismen inom katolska kyrkan vid denna tid kan förklara bristen på kunskap om vad som egentligen hände. Men - som sagts - det finns upplysningar om ruiner efter en trolig kungsgård i Håtuna. Det är den blivande riksantikvarien Martin Aschaneus som utförligt beskrivit ruinerna 1612. Han var uppvuxen i granngården Aske och således väl förtrogen med bygden. Min idé är att dessa ruiner (i Signhildsbergsparken!) är rester av det i forskningen saknade medeltida Fornsigtuna. Det skulle i så fall vara här som Håtunaleken ägde rum och där kungen och ärkebiskopen undertecknade den - i detta sammanhang - betydelsefulla donationshandlingen. Den uppfattning hade riksantikvarien Hadorph när han år 1680 avlämnade sin rapport om vilka adliga gods som var aktuella för indragning till kronan. Men då hade kungamakten, menar jag, för länge sedan övertagit biskopsborgen. Även om den så småningom inte användes som kungsgård så fortsatte den att vara en kronogård i något hundra-tal år. Det var inte förrän 1311 som Fornsigtuna såldes till samma ärkebiskop som deltagit vid det omdiskuterade mötet med i Håtuna 1299. Jag återkommer till detta möte i olika sammanhang. Läs en tidigare formulering av de slutsatser man kan dra av påvens brev från 1170-talet Upplysningar om ruiner i Fornsigtuna Aschaneus ruiner beskrivs i den traditionella litteraturen från senare hälften av 1600-talet ända in på 1930-talet. Ruinerna finns också i de välkända Rannsakningarna efter fornminnen i samband med den stränga fornminneslagens tillkomst 1666. En lista härpå med kort beskrivning finns längre fram. När Börje rapporterade om mina iakttagelser som ledde fram till den fem säsonger långa arkeologiska undersökningen citerade han ur det första källdokument vad den blivande riksantikvarien Aschaneus skrivit om platsen 1612: "... har Slottet Försiggtuna stått, av vilket försvarsverk ännu synes formen av själva slottet och dess murar. Borggården syns liksom fyrkantsvis framför huset ... uti en djup grop syntes för inte så länge sedan hela källarvalv." Läs hela den aktuella texten. När rapporten kom ut i tryck 1991 (grävningen avslutades 1988) fick vi till vår förvåning se hur ovanstående tolkats av arkeologerna: "En tolkning kan vara att slottet och borggårdsplatsen är husgrundsplatån 50 m norr om Signhilds kulle, medan dälden med källarvalven har varit området öster om platån" "En annan tolkning är att beskrivningen av slottet avser den stora husgrundsplatån." Börje var med i grävarlaget och diskussionen om tolkningen på bägge ställena och förstår inte hur de beskrivna medeltida ruinerna har kunnat tolkas som forntida vikingahallar i den tryckta rapporten "Fornsigtuna - en kungsgårds historia", ur vilken bilden är hämtad. Lägg märke till de två diffusa reservationerna: "En tolkning kan vara.... En annan tolkning kan vara." Två troliga antaganden kan verkligen inte göra ett antagande mer troligt. Läs hela avsnittet i arkeologens resonemang Vad ligger egentligen bakom detta agerande? Är det en parallell till beskrivning 1924 som nu återkommer? Finns det ännu i dag starka krafter som vill få Fornsigtuna att vara enbart forntid? Och i så fall varför? Vad har det blivit av allt tal om fortsatt forskning efter avslutade utgrävningar? I efterhand fick vi höra talas om att ett heldagsseminarium hade ägt rum 1987. Där hade 18 författare i en 150-sidig skrift "Avstamp - för en ny Sigtunaforskning" utgiven av Kommittén för Sigtunaforskning år 1989 deklarerat sina åsikter. Man var inte ense om var den kungsgård låg där den allmänt omtalade "håtunaleken" utspelade sig. I Fornminnesregistret Håtuna nr 99. finner jag att beskrivningen från 1951 ersatts med ett nytt blad. (det gamla finns kvar!) Platsen för ruinerna har dock inte fått något nummer eftersom den delen inte undersökts med arkeologisk grävning. Man har endast tagit så kallade fosfatprov som visar graden av mänsklig aktivitet i den icke undersökta delen av herrgårdsparken. En markradarskanning skulle mycket snabbt ge besked om det finns grunder kvar efter Aschaneus berättelse om ruiner. Håtunaleken ägde rum "på Kungsgården" i Fornsigtuna. Lägg märke till "på", Skrivsättet utreds närmare i ett avsnitt längre fram. Den kungsgården har definitivt inte sett ut som vikingahallen på bilden här ovan. Vid mina många guidningar på platsen och i föredrag med visning av bilder från undersökningen utgick jag alltid från Aschaneus' skrift med beskrivningen av ruinresterna. Citat ur Malmberg 1923: En intressant kommentar, som har gjorts av Malmberg 1923, dels med anledning av informationen i brevet från år 1299, dels för att den professionella medeltidsforskningen (DMS) bestämt tar avstånd från åsikten att Fornsigtuna skulle ha varit en representativ kungsgård 1299. Malmbergs kommentar (1923!) stöder vår åsikt: "Här antyds att gården då kanske varit bebyggd så att kungen kunde vistas där". Kungen hade nämligen då tillsammans med ärkebiskopen och representanter för ett kyrkligt ordenssamfund från bl.a. Baltikum undertecknat en donationshandling på en plats som benämndes Gamla Sigtuna. Vid mötet deltog också donatorn Margareta Gustavsdotter från Kalmar. Detta tyder på att kungsgården verkligen var representativ. Platsen borde därför ha kunnat vara skådeplats även för Håtunaleken sju år senare i forskargruppens historieskrivning. Men forskargruppen inom Det Medeltida Sverige (DMS ) menar att Fornsigtuna bara var en bondby och att man 1299 bara stannat till där för att underteckna det uppmärksammade brevet som namnger platsen som "Gamla Sigtuna". Detta är en central fråga för DMS sedan mer än tjugo år tillbaka. Tar man hänsyn till konsekvenserna av denna uppfattningen blir resultatet en mycket intressant diskussionsfråga att komma tillbaka till. Den arkeologiska undersökningen har påvisat att den forntida kungsgårdsfunktionen upphörde kring milleniumskiftet 1000. Det måste i så fall ha funnits en nybyggd kungsgård bara på sju år senare.. UKF:s uppfattning Grunden för vårt agerande är det lokalhistoriska problemet med Aschaneus beskrivning av imponerande rester av ruiner någonstans i Signhildsbergsparken. Hur försvann det i forskningen? Hur försvann det i naturen? Jag menar att det finns synnerligen intressanta svar - de kommer att presenteras i del 2 av detta kapitel. En central fråga i den här artikeln - kan det gå att vinna gehör för en medeltida kungsgård vid Signhildsberg I seriös forskning om Sigtuna - forskningsrapporten Avstamp - gör en ny Sigtunaforskning - Den arkeologiska utgrävningen fann endast en forntida anläggning vid Signhildsberg. Personer som aldrig varit på platsen får inte veta att det också finns ett stort område som aldrig undersökts, trots att det sedan länge funnits möjligheter att med markradar skanna av herrgårdsparken. Viss medeltidsforskning (Det Medeltida Sverige) anser att det inte funnits ruiner efter någon kungsgård eftersom man tycks tro att Fornsigtuna i det avseende är kopplat till folkvisan om Habor och Signhild. Sådant som står i sagor kan seriös forskning inte stödja sig på säger man helt riktigt, och därför vill man inte befatta sig med frågan om de påstådda ruinerna hos riksantikvarien Aschaneus! Vad har folkvisan med Aschaneus' rapport att göra? Inte ett dugg. Aschaneus berättar vad han sett och vad ortsbefolkningen ansåg ligga bakom ruinerna. Den trodde att ruinerna var någon form av försvarsanläggning kopplad till Sigtuna stad. De kallade anläggningen Försigtuna. Befolkningen i början av 1600-talet visste inte att några svenska "historiker" i senare delen av 1500-talet kommit på att ruinerna i Fornsigtuna naturligtvis var rester av den kungaborg som prinsessan Signhild måste ha bott i, och där hon besöktes av den till kvinna utklädda Habor. Av de mer än dussintalet platser i Danmark, Norge och Sverige som påstås ha varit platsen för Habors och Signhilds kärlekssaga, var Fornsigtuna den enda som hade rester av en kungaborg, menade man. Därför skulle sagan vara knuten till vårt Signhildsberg. Detta är en orimlighet. Det finns flera bevis för att så inte kan vara fallet. Habor och Signhild levde nästan tusen år tidigare och dessutom i Danmark. I början av vikingatiden byggdes inga borgar i sten i vårt land. Dessutom tycks förespråkaren för avståndstagande från sägner och litterära berättelser inte märka att det är just folkvisan som vederbörande använder som bevis för att ta avstånd från riksantikvariens upplysningar om aktningsvärda ruiner i Signhildsbergsparken. Mitt förslag grundas på en riksantikvaries förhållandevis utförliga berättelse om ruiner efter en slottsliknande byggnad i sten och tegel, försedd med borggård, murar, torn och underjordiska valv. Läs vad forskningen på 1800-talet kände till om Sagan om Habor och Signhild Läs om när man år 1875 begärde att få göra en utgrävning i Fornsigtuna De slottsruiner som Aschaneus talar om kan vara de första Sigtunabiskoparnas säte eller den kungsgård där Håtunaleken ägde rum 1306. Arkeologerna som under senare år gjort undersökningar i Sigtuna har aldrig hittat vare sig biskopsgård eller kungsgård i Sigtuna stad. Det Medeltida Sverige - specialforskning om medeltiden Börje Sandén: En viktig sak i den diskussion som jag här ställer läsaren inför är att en speciell vetenskaplig instans inte accepterar att det skulle ha funnits ett medeltida Fornsigtuna på platsen för Signhildsberg. Jag talar om den tidigare nämnda forskargruppen kring utgivningen av Det Medeltida Sverige. I dess senaste bok om Tiundaland finns nämligen inga konkreta anknytningar till vare sig medeltida ruiner eller en medeltida kungsgård i Fornsigtuna. Redan när boken om Attundaland författades (utg. 1992) hade jag i mina kontakter med DMS framhållit att det faktiskt funnits en medeltida kungsgård i Håtuna /Fornsigtuna. Den hade sedan några hundra år legat i ruiner i den nuvarande Signhildsbergsparken när den år 1612 beskrevs av vårt lands första riksantikvarie. Det som en riksantikvarie säger väger normalt tungt i kontroversiella frågor och det är det nu fråga om i allra högsta grad. En viktig källa för DMS i sökandet av lokalhistoria är de s.k. landskapshandlingarna, i vårt fall Upplands Handlingar. (obs. endast bevarade för åren 1538-1573 - som inte är medeltid !). Man hämtar också värdefulla upplysningar i Svenskt Diplomatorium, större gårdars jordeböcker och förvaltningsupplysningar som kronan / kungen infordrat för beskattningen. Jag tror mig förstå varför Håtuna kungsgård inte finns med i den lokalhistoria som Det Medeltida Sveriges forskare utnyttjar. Jag utgår nämligen från att kungamakten haft egna metoder för att kontrollera sin egen förvaltning. Därför har det inte funnits mycket att hämta om kungsgårdar i Upplands Handlingar. De upplysningar som finns är emellertid synnerligen värdefulla vid våra studier i bygdens lokalhistoria. När jag nu läser hur medeltidsspecialisterna tolkar och utnyttjar medeltidshistorien saknar jag traditionella historiska källor och redogörelser. I historiska och geografiska publikationer är de medeltida ruinerna placerade just vid Håtuna Kungsgård, dvs Fornsigtuna - inte invid kyrkan i Håtuna by. Vad säger den traditionella historielitteraturen om Håtuna kungsgård? . Argument för och emot platsen för en medeltida kungsgård OBS: ordet Håtuna har två betydelser: !) namn på Kungsgården; 2) namn på byn och /eller kyrkan Observera: Ibland finns hänvisningar till sägnerna om Habor och Signhild, men de är irrelevanta i sammanhanget. De har inget att göra med tillkomsten av byggnaderna ca 500 år tidigare. 1612 Kort sammandrag av den utförligaste skildringen av riksantikvarien Martin Aschaneus. Man ser många byggnadsrester efter slottet Försigtuna med sina murar runt en fyrkantig borggård. Nere vid sjön syns stora stenhögar, stenmaterialet är både tegel och gråsten. I en djup grop syntes för inte så länge sedan hela källarvalv under samma högar. 1667 Prästernas Rannsakningar (prästen i Håtuna L.O. Niurenius) Der ock dee gamla wåningar (byggnader) wijdh samma plats ähn nu synas. 1672 Befallningsmännens Rannsakningar Vthi Forsigtuna Giälle finnes een borggårdh medh håhl muhr omkring och Kiellare uthi. 1680 Riksantikvarien Hadorphs rapport om gods som kan återlämnas till kronan Håtuna Kungsgård tycks vara bygd för Sigtunas skull, källarvalv syns än. 1741 Salvius i boken om Uppland, Håtuna Kungsgård inte långt österut från kyrkan, där ännu gamla källargrunder skola finnas. Anmärkning: Kungsgården har inte legat omedelbart öster om kyrk-muren, vilket forskare i senare hälften av 1900-talet ansett. Två km är inte långt i ett riksperspektiv sett. Det var regering och riksdag som skulle ta ställning till vilka gamla slott och herresäten som skulle återtagas av kronan i Carl XI:s reduktion av gamla förläningar. 1785 Fischerströms Mälarbeskrivning, Håtuna slott, en halvmil från Sigtuna, har i äldsta tider varit kungasäte, nu förvandlat till bondby. 1785 Tuneld, Geografi över Sverige Håtuna vid Mälaren, ½ mil ifrån Sigtuna, har varit, från de äldsta tider, en ansenlig Kongsgård med ett fast Slott, varefter ännu murar synas .... Konungen blev tillfånga tagen år 1306. Han sålde sedan denna gård till biskop Nils, eller Uppsala Dom-Kyrka år 1311, men återkändes till Kronan år 1527, och är nu förvandlad till en Bonde-by. OBS : "är nu förvandlad till en Bonde-by" Anmärkning BS: Håtuna kungsgård har alltså blivit en Bondby enligt Tuneld.. DMS har i sin bok 2014 placerat kungsgården under ortnamnet Håtuna (ville Hatunum = byn Håtuna) och ej under ortnamnet Fornsigtuna, som var den Kungsgård, som senare blev en bondby, vilket DMS energiskt framhållit muntligt i 20-talet år och även nu år 2015. Byn runt Håtuna kyrkby skulle således kommit att bli en Bonde-by som år 1785 blivit beskriven som en "ansenlig Kongsgård med rester av ett fast Slott , varefter ännu murar synas" . 1785 Tuneld, Geografi över Sverige Signilsberg är vid forna Kongsgården Håtuna belägen. OBS: bekräftelse på att man anser att Håtuna Kungsgård = Fornsigtuna 1875 Upplands Fornminnesförenings Tidskrift - årsmötesprotokoll Vidare uppdrogs åt styrelsen att söka träffa avtal med Vitterhets-Historie och Antiqvitets Akademien om anställande af gräfningar i Forn-Sigtuna ("nu varande Signildsberg"), såsom redan skett i Birka (Björkö), och sedan under instundande sommar anordna en utfärd för föreningens medlemmar till dessa gräfningars och fornminnens beseende. Läs intressant kommentar 1911 Styffe: Skandinaviens historia under unionstiden Det gamla hedniska Sigtuna låg ¼ mil därifrån (Sigtuna), på andra sidan vattnet vid Signhildsberg, hvilket ända till slutet af 17:e seklet hette Försigtuna och förut Fornsigtuna. Fotnot s.344. 1933 Gunnar Bolin: Stockholms uppkomst. sid 134 Både riksantikvarien Janse och von Friesen hålla för säkert, att det äldsta Sigtuna uppstått på platsen för det senare Signhildsberg. Av det som hittills berättats ser vi att forskningsgruppen inom Det Medeltida Sverige bygger sin historik på ett intressant, men begränsat och snävt urval av kamerala handlingar, där många har med skattläggningen att göra. Det förfaringssättet är utmärkt för lokal information om den medeltida bebyggelsen. Men kungsgårdar och kronogårdar blir då av naturliga skäl inte representerade i detta material.. Den arkeologiska undersökningen 1984-88 hade klargjort för oss att kung Birger inte togs tillfånga i den forntida kungsgården Fornsigtuna. Det måste alltså ha funnits en medeltida kungsgård någon annan stans i Håtuna. Det är den platsen som särskilt kommer att diskuteras i den här artikeln. Såväl den aktuella forskargruppen - i fortsättningen benämnd DMS - som några forskare i det senare 1900-talet har löst problemet genom att skapa en plats för Håtunaleken (1306) vid kyrkan: i Håtuna by på nedanstående sätt: Citat ur boken DMS: utg. i slutet av 2014 "1306 tillfångatas kung Birger i H av sina bröder Erik och Valdemar". Det sker med hänvisning till bl.a. huvudkällan Erikskrönikan v 2540-2608, Pipping s 567 ff. Börje reagerade på en detalj ordvalet "i H" (i Håtuna by; = i ville Hatunum). En snabbkoll i Pipping visar att där står: .... "på Håtuna".... "Bröllopsfestligheterna på Bjällbo .... Konungens och drottningens tillfångatagande på Håtuna 29 sept". Tillfångatagandet sker alltså på Håtuna kungsgård, inte i Håtuna (- by/socken). Man skall alltid tänka till ett par gånger extra när det handlar om gamla formuleringar i språket. Men: År 1299 - sju år före Håtunaleken - hade kungen och ärkebiskopen med sina stora följen vistats på en kungsgård med namnet "Gamla Sigtuna", dvs Fornsigtuna. Forskningsgruppen har framhållit att Gamla Sigtuna endast var en enkel bondgård tillhörig kungen och att man bara stannat till där för att skriva under ett donationsbrev. Det verkar av ordalydelsen som om Margareta Gustavsdotter själv vistas på platsen: "hon kungör att...". Men det är inte i en bondgård utan Håtuna kungsgård hon vistas på inför det kommande mötet med kungen och ärkebiskopen. DMS har inte tagit till sig att det funnits rester av en borganläggning i Fornsigtuna. En deltagare ur forskargruppen säger sig ej ens ha läst Aschaneus skrift som berättar om dessa ruiner. Situationen är ytterligare ett exempel på hur DMS bygger sin kunskap om medeltiden på ett alltför begränsat urval av källskrifter. Det som var ruiner 1612 var dock medeltid när byggnaden skapades! När man sedan skall ta ställning till platsen för Håtunaleken 1306 måste man ha en kungsgård att visa upp. Man skapade då en sådan enligt tidigare nämnda modell. Obs. Vid det omnämnda seminariet 1987 säger Bengt Hult: "Forskare är allmänt överens om att se Håtuna som en kungsgård även om direkta belägg härför saknas". Senast kända utspelet i saken! Sagor och historisk forskning De äldsta historiska berättelserna härstammar från sägner, gamla diktverk och folkvisor. Före skrivkonstens införande traderades gamla händelser i bunden form för att inte delar av innehållet skulle glömmas bort så lätt. I själva verket är all historieskrivning författad av någon, och så kommer det att förbli i all evighet. Vi vill emellertid att våra historiker försöker komma den "sanna historien" så nära som möjligt. Historieskrivningen är inte begränsad bara till ord. Arkeologi och geologi är ett par exempel på hjälpvetenskaper som kan stå historikerna till tjänst med att i vissa avseenden justera en redan nedtecknad historia. Men det gäller att använda hjälpvetenskaperna på förståndigt sätt. Det är mycket viktigt att försöka tränga in i den föreställningsvärld som var rådande i det aktuella sammanhanget för att kunna hitta de rätta orden. Historisk Tidskrift inledde vårt senaste decennium med en presentation av begreppet "kognitiv historia", som mycket kortfattat kan översättas med "använd erfarenhet och sunt förnuft". Andras tidigare erfarenheter skall vi ta vara på, slopa de dåliga och lyfta fram de värdefulla. Den här artikeln har på ett anmärkningsvärt sätt kommit att handla om förhållandet mellan sägner och vetenskaplig historisk forskning Här har nu till att börja vår historia berikats med en omfattande arkeologisk undersökning, tyvärr med vacklande tolkning av resultatet. Men denna tvivelaktiga uppfattningen kan rättas till. Anmärkningsvärda uttalanden av nu aktuell forskare Till det anmärkningsvärda hör påståendet att de i litteraturen förhållandevis rikligt omvittnade beskrivningarna av medeltida byggnadsrester i Fornsigtuna måste negligeras, eftersom de ytterst påstås härröra från upplysningar i en folkvisa. Med andra ord: Aschaneus beskrivning liksom Rannsakningarnas skulle vara ett resultat av folkvisans beskrivning ! . Uttalandet kommer från en inflytelserik forskare som i en stor avhandling om just borgar och befästningar i vårt land inte beaktat en riksantikvaries vittnesbörd om borgruiner på platsen för Fornsigtuna. Vederbörande litar inte på upplysningarna eftersom de förmenas vara förknippade med folkvisan om Habor och Signhild. Folkvisans berättelse utspelade sig i Danmark under sjätte århundradet enligt litteraturhistoriker. Historieprofessorn Erik Gustaf Geijer säger att händelsen är äldre än Islands bebyggelse. Läs mer om detta. Den äldsta och fylligaste beskrivningen av de medeltida ruinerna gjordes emellertid närmare tusen år senare - år 1612- av en riksantikvarie - Martin Aschaneus - uppvuxen i Fornsigtunas närmaste grannby Aske och därför väl förtrogen med bygden. OBS. Aschaneus själv hänvisar inte till sagan, trots att en stor mängd svenska historiker redan på 1500-talet kopplat samman dem med Fornsigtuna. Endast i en kort beskrivning av orter i trakten runt Sigtuna stad nämner Aschaneus: "Habors Slätta, Ther Habor sägs vara rättader" (avrättad). Det är inte ens säkert att han känt till kopplingen till sagan vid den tidpunkten. Skriften är en beskrivning av Sigtuna stad "Stadzens hela omgång. Rund, vidd, längd och Bredd". Han berättar också vad folk i trakten trodde om de gamla ruinerna. Han redogör för vad hans gamla förfäder och andra gamla människor hört i bygden "att vid Försigtuna haver stått FörrStaden till Sigtuna och därav kallas försigtuna". Sådana funderingar hos ortsbefolkningen visar att den inte kände till folkvisan om Habor och Signhild. Slutsats: Nutida forskning menar helt riktigt att en folkvisas innehåll inte får användas som argument och bevis i ett historiskt händelseförlopp. Fornsigtuna får nytt namn Den här artikeln handlar om forntida och medeltida byggnadsminnen på en plats som på 1670-talet fick namnet Signhildsberg. Av vad som hittills skrivits bör det ha framgått att artikeln handlar om en central del av Sveriges historia. Problematiken kring Fornsigtuna kompliceras av att en inofficiell ägare) av Fornsigtuna på 1670-talet döpte om kungsgården Fornsigtuna till Signhildsberg eftersom man då trodde på en rad svenska historiker som på 1500-talet räknat ut att den över hela Norden välkända historien om Habor och kungadottern Signhild naturligtvis måste ha ägt rum i Fornsigtuna i Sverige, eftersom där fanns ruiner efter ett slott. En kungadotter borde naturligtvis ha bott kungligt. Ruiner efter ett gammalt slott fanns det inte på de andra 15-talet ställen i Danmark, Norge och Sverige som anses ha varit platsen för deras kärlekssaga. ") inofficiell ägare ?. Åke Rålamb finns inte med som arvtagare efter Claes Rålamb. Mer på annan plats. Medeltida byggnadsrester - upphovet till arkeologiska undersökningar Faktum är att det var medeltida rester som var upphovet till den omfattande arkeologiska undersökningen 1984-88. Det var Riksantikvarien Martin Aschaneus från grannbyn Aske som år 1612 beskrivit medeltida byggnadsruiner. I egenskap av riksantikvarieämbetets lokalombud rapporterade jag mina iakttagelser av medeltida ruinrester till David Damell vid sagda ämbete. I en akademisk avhandling från 1925 finns en utförlig beskrivning i en skrift från 1612. Den är författad av Martin Aschaneus, som rent formellt utsågs till riksantikvarie år 1630, samtidigt som de första riktlinjerna för antikvarisk verksamhet publicerades i form av en regelrätt instruktion. Han var uppvuxen i grannbyn Aske. Hans redogörelse inleder en längre beskrivning av Sigtuna stad. Men han börjar med något som ligger på Håtunalandet och som han kallar "Försiggtuna slott". "Slott" var i den tidens språkbruk en befäst byggnad. Den geografiska beskrivningen visar entydigt att platsen är där herrgården Signhildsberg nu ligger, inte i trakten av Håtuna kyrka. Han säger att man ännu kan se den form slottet haft, se dess murar och borggård. Sträckmuren har fallit samman, och ner mot sjön syns stora högar och stenrösen innehållande både gråsten och tegelsten. Söderut finns: "en hög stenresa som till äventyrs kan ha varit ett stentorn. Där Ladugården har varit besitta nu 4 kronobönder över hela ängden som kallas Försiggtuna eller Fodersiggtuna, en kostlig by ... man ser hela källarvalv under några av stenhögarna. Platsen är nu bevuxen med smärre och större granar och enbuskar". Grundläggande regler för källforskningen. Huvudprincipen för all källforskning är att försöka hitta källor som oberoende av varandra skildrar samma företeelse. Det måste finnas minst två sådan källor. Här följer tre beskrivningar enligt Börje Sandén. Ur Rannsakningarna efter fornminnen 1. Wijdh samma by, säies, dedh Singnelin skall i sin Buur hafwa sigh förbränt, (1667) ... der och dee gamla wåningar (= byggnader) wijdh samma plast ähn nu synas* 2. Vthi Forsigtuna Giälle finnes een borggårdh medh håhl muhr omkring och Kiellare uthi, Som förmenes hafwa warit Konung Sigers hwuss Eller Signels Buur (1672) Upplands Handlingar för år 1541. 3. Där finner vi att Fornsigtuna var en "Konungsby vilken ligger för fyra markland med fyra 'grannar'. Observera ordet "grannar" - Jag tolkar skrivningen så, att den dels berättar om fyra kronobönder och dels förklarar att bönderna ser sig som grannar till den övergivna gården stadd i förfall. Beträffande de två exemplen ur Rannsakningarna är det naturligtvis det som vittnena kunnat se som gäller. Inte det som har berättats om ruinerna. Dessa talar sitt egen språk i allra högsta grad! Aschaneus skrev sin redogörelse 1612. Vid Rannsakningarna, två mansåldrar senare, hade idén att Habor och Signhild varit inblandade rotat sig ordentligt. Deras inblandning var emellertid okänd 1612 Läs i stället vad befolkningen i närmaste grannbyn Aske hade hört sägas om ruinerna. Så här börjar den: Ännu längre västerut har slottet stått på en höglänt plats på landsudden något stycke från sjön. .... Nedanför mot sjön syns några stora högar och stenrösen nordöst om borggårdsplatsen, innehållande både gråsten och tegelsten. Uti en djup grop eller däld (liten dalgång) syntes för inte så länge sedan hela källarvalvet under samma högar. .... vid förutnämnda Försiggtuna har stått "FörrStaden" till Sigtuna. Och därav kallas Försigtuna på denna västra sida för stadsvärn, vilket också icke synes mycket olikt vara. Läsa vidare ? Kognitiv historieskrivning Reglerna för tolkning av källskrifter har sedan år 2010 utvecklats i en mycket intressant riktning. Jag har tagit upp det nya tänkesättet flera gånger i mina skrifter, och nu är det särskilt angeläget med det kognitiva synsättet i den återstående delen av artikeln. Metoden syftar till att bl.a. att utveckla människors tankeprocesser med bl.a. tvärvetenskaplig forskning. Forskaren skall använda denna bredare forskning med förnuft. Man skall inte bara anamma orden i en historisk text som de står utan också försöka upptäcka om det finns en mer djupgående värdering i de ord som använts. Jag brukar fråga mig om det står någonting "mellan raderna" för att inte säga "mellan orden". Artikeln innehåller ett antal djärva tankegångar som utgår från den mycket sparsmakade texten Slut på Del 1 del 2 är under uppdatering och med tillägg Materialet finns i annan form i min databas med fakta kring Fornsigtuna: Fornsigtuna som forskningsobjekt" Här finns länkar till artiklar med anknytning till Fornsigtuna: Fornsigtuna som forskningsobjekt? argument för ny tolkning kring begreppet Fornsigtuna - en databas med osorterade fakta och idéer som legat till grund för denna artikel Notiser - Argument kring Fornsigtuna .......................................................................................................................................................... Det har inte funnits två kungsgårdar i Håtuna debattinlägg år 2014 Aschaneus text - normal stavning / original . Huvudargument i debatten Gihls korrespondens med Raä angående avhandlingen om Aschaneus skrift 1612 Första arkeologiska undersökningen av Fornsigtuna någonsin 1984 Antikvariska notiser och 1980-talets undersökningar. Ur Fornsigtuna - En kungsgårds historia. Förteckning över kungsgårdar och slott i riket 1680 - Hadorphs rapport inför reduktionen Fornsigtuna i historiskt perspektiv del 1 Ur hembygdsboken 1984 med nya kommentarer Fornsigtuna i historiskt perspektiv del 2 Ur hembygdsboken 1984 med nya kommentarer Sagan om Habor och Signhild Ur Fornsigtuna - En kungsgårds historia 1991 Arkeol. Rapport Aschaneus' beskrivning av Fornsigtuna 1612 Ärkestiftets tillkomst 1164 - ca tio år före påvens brev till kung Knut om återfåendet av Fornsigtuna Vad står om Fornsigtuna i Rannsakningarna? (1600-talets fornminnesinventering) Vad står det om Fornsigtuna i Svenskt Diplomatorium? Anteckningar Sandén (2011-09-24) Vad står i jordeböcker, historiska handlingar och på gamla kartor? Vad står i 1666 års fornminneslag (kort exempel) Fornminneslag 1666, originaltext: instruktion till prästerskap, befallningsmän. Riksantikvarien Hadorph - bedöms positivt av Henrik Schück B. Sandéns studieanteckningar 1630 års antikvarieinstruktion. (Gällde Aschaneus.) Margareta Gustavsdotters donation utfärdad i Fornsigtuna 1299 Hela texten Margareta Gustavsdotters donation - bild av handlingen Läs om när man år 1875 begärde att få göra en utgrävning i Fornsigtuna Läs vad forskningen på 1800-talet kände till om Sagan om Habor och Signhild Läs om när man år 1875 begärde att få göra en utgrävning i Fornsigtuna Notiser -Argument kring Fornsigtuna _ Manipulationer kring Fornsigtuna (Se Notiser - Argument kring Fornsigtuna) _ Henrik Schücks biografi över Johan Hadoorph (Se Notiser - Argument kring Fornsigtuna) Vad står i Rannsakningarna? 1600-talets fornminnesinventeringar Lägg märke till att ruinerna under senare hälften av 1600-talet beskrivs på ungefär samma sätt som i Aschaneus' skrift från 1612. 1667 Prästernas rannsakningar, Uppland Rannsakningar efter Antikviteter. Band 1. Carl Ivar Ståhle, 1960 Håtuna socken 1667 1. Widh een by heter Forsichtuna een - 4.dels Mill ifrån Sichtuna ståår wijdh wägen utj een bäck, vtmedh een kiella, een vprättat Steen, om 6 eller 7 qwarter högh, medh linier och bookstäfwer, och säies det Konungz Sonen Habor skall deer wara begrafwen. 2. Wijdh samma by, säies, dedh Singnelin skall i sin Buur hafwa sigh förbränt, der och dee gamla wåningar wijdh samma plas ähn nu synas (kursiverat här) 1672 Befallningsmännens rannsakningar, Uppland Rannsakningar efter Antikviteter. Band 1. Carl Ivar Ståhle, 1960 Håbo härad 1672, Håtuna socken 5. Vthi Forsigtuna Giälle finnes een borggårdh medh håhl muhr omkring och Kiellare uthi, Som förmenes hafwa warit Konung Sigers hwuss Eller Signels Buur. * hålmur = dubbelmur, användes i ytterväggar då hålrummet utgjorde ett värmeisolerande lager, på samma sätt som vid dubbla glasrutor. Alla uppgifter i Rannsakningarna angående Upplands-Bro. (pdf) <>Martin Aschaneus Källskriften för min kunskap om Fornsigtuna är Martin Aschaneus skrift från 1612. Personen som ville undersöka Signhilds kulle hette Gunnar Gihl. I en akademisk avhandling från 1925 har Gihl återgivit vad Martin Aschaneus med egna ögon sett i Fornsigtuna. Han var nämligen uppvuxen i Aske by, som var närmsta granne till Fornsigtuna. Aschaneus (latiniserat namn för Aske) inledde sin berättelse med att beskriva Slottet Försigtuna, som man på hans tid uppfattat som ett värn dvs. ett befäst hus utanför Sigtuna stad: 'slottet och dess murar syns än, murar och vallar har fallit samman, borggårdsplatsen syns väl, nedanför slottet mot sjön finns några stora stenhögar, i en djup grop syntes för inte så länge sedan hela källarvalv under stenhögarna, där finns en hög stenresa som till äventyrs kan ha varit ett stentorn, både gråsten och tegel har använts'. Aschaneus blev en så välmeriterad fornforskare att han år 1630 blev vår första formellt utnämnda riksantikvarie med uppgift att också utbilda en kompetent efterföljare. Den instruktion han fick påstås vara den första i Europa. Den kompletterades 1666 med äldsta kända fornminneslagen, vilken kommer att spela en viktig roll i min argumentation i samband med borttagandet av ruinerna i Signhildsbergsparken. Det som Aschaneus beskrivit här ovan är medeltida ruiner, inte forntida vikingahallar. Sådana finns också vid Signhildsberg, men det är i den del av parken som undersöktes arkeologiskt under fem somrar på 1980-talet. I den del av parken som Aschaneus beskriver revs hus- och murresterna så småningom så att det vid en inventering av riksantikvarien året 1680 endast fanns några enstaka husrester kvar. Det Aschaneus beskrivit har varit en medeltida anläggning av något slag. Han uppfattar byggnationen som ett försvarsverk för Sigtuna stad eller ett "huus" vilket var benämningen på en befäst byggnad (se kartan). När dokumentationen kom ut i tryck tre år efter de arkeologiska grävningarna fann jag till min häpnad att dessa byggnadsrester blivit tolkade som forntida! Mitt inlägg nu, många år senare, kan ses som ett försök att blåsa nytt liv i obesvarade frågor kring en plats som fick följande beskrivning av Riksantikvarieämbetet på 1920-talet när man avslog en begäran om arkeologisk undersökning av Signhildskulle bekostad av en privatperson: "Enligt uppdrag får jag hemställa till Eder att godkänna detta uppskjutande och inte uppfatta det som ett undervärderande av undersökningens betydelse. Det helt motsatta förhållandet är i stället rådande. En undersökning vid Signhildsberg kan nämligen träffa mitt i en av de mest centrala punkterna av svensk förhistoria."

Fornsigtunas forntida och medeltida
byggnadslämningar
.
En inledande debattartikel
med vissa iakttagelser och förslag på tolkning
.
Av Börje Sandén /nya/medeltid.htm
. Revideringar 2004-04-12; 2003-12-01; 2009-11-29; rev 2010-02-01; 2010-11-14; 2015 -01-30; 2915-06-01;¨2015-12-23/

.
Fornsigtuna / Signhildsberg. Foto David Damell 1984, från Dag Stålsjös helikopter

Forntida - och - medeltida husgrunder i Fornsigtuna ?
- det är frågan

Nyredigerad text i december 2015

Om den allmänna forskningen accepterar de argument som framförs i nedanstående beskrivning av vårt forsningsinstituts uppfattning av "begreppet Fornsigtuna" öppnas dörren till andra intressanta lösningar av ännu ej officiellt framlagda frågeställningar som tills vidare översiktligt framförs i vår databas med gjorda iakttagelser.

Arkeologiska undersökningar 1984-88 - påvisade forntida byggnadsanläggningar
i en viss del av Signhildsberg mark.

Det har också funnits en medeltida borgliknande byggnad uppförd i sten och tegel. Ruinerna efter den beskrevs utförligt av vårt lands första formellt utsedda riksantikvarie 1612, de revs nästan helt i slutet av 1600-talet för att ge plats för herrgården Signildsberg. Genom århundradena fram till mitten av 1900-talet har ruinerna vid Håtuna Kungsgård (= Signhildsberg) uppmärksammats i litteraturen och på kartor. Platsen för ruinerna har inte undersökts arkeologiskt.
Två centra för medeltidsforskning i vår tid nonchalerar upplysningarna om såväl kungsgård som ruinrester vid Signhildsberg. De menar att det är sägner och en folkvisa som ligger bakom talet om dessa ruiner.
Forskningsprojektet "Sveriges kristnande" 1989-1996 nämner inte ordet Fornsigtuna i sin 512 sidor långa rapport 1996. Jag vill hoppas att det beror på att Fornsigtuna uppfattats som enbart en forntida anläggning, trots belägg för att också ett medeltida Fornsigtuna funnits.
Författaren till den här artikeln, 1968 utsedd till Riksantikvarieämbetets lokalombud, har sedan 1970-talet studerat vad som skrivits och spekulerats om när det gäller såväl Fornsigtuna som folkvisan om Habor och Signhild. Han har också deltagit som amatörarkeolog vid fem grävperioder på 1980-talet.
Vad hände egentligen:

   - vid tolkningen av grävresultatet ? UKF:s analys av gällande tolkning
   - när den förmenta slottsliknande byggnaden skapades ?
   - när ruinerna efter dem försvann inom forskningen - och varför?
   - när byggnaden försvann i naturen - och varför?
   - när den stränga Fornminneslagen trädde i kraft 1666 ?
   - när Fornsigtuna hade tre olika ägare under loppet av åtta månader?

Orsaken till svårigheten att tolka vad som egentligen hänt är att de fåtaliga skriftliga källorna från denna tid är korta och otydliga. Vårt tema saknar vissa historiska fakta och därför haltar historieskrivningen.

En aktuell historisk forskare menar att forskning egentligen handlar om problemlösning. UKF:s projekt ger olika förslag på frågan om ruinerna ursprung.

Jag vill jämföra historisk forskning med matematikens sätt att arbeta. Om man anser sig veta svaret kan man pröva med olika variabler som kan tänkas leda till detta svar.
I denna studie gör jag några antaganden som ger intressanta svar om ruinerna.

All historia är författad

oooooooooooooooooooooooooooooooooooo

Del 1 av en längre artikel
med hänvisning till källskrifter

I väntan på en reviderad fortsättning på den här artikeln - kommande Del 2 - kan du gå till nedanstående filer där det lagrats idéer och argument kring temat Fornsigtuna.
.

Fornsigtuna som forskningsobjekt Notiser och argument kring Fornsigtuna

Kronologiskt ordnade fakta och ägare om Signhildsberg - stor samling

Fornsigtuna - Ur hembygdsboken "Det hände i Upplands-Bro" (1984)
med tillägg och uppdateringar med länkar till artiklar och källskrifter (2015)

Om du redan läst denna artikel får du kanske ut mer av de motsägelsefulla
synpunkterna och argumenten genom att studera
Bas-materialet Klicka här

Förord

Begreppet Forn-Sigtuna har i vår tid - från senare delen av 1900-talet - varit ifrågasatt många gånger. Har det verkligen funnits en plats med detta namn? Ja, det finns det papper på - många. På 1870-talet jämförde Antikvitetsakademin Fornsigtuna med det nyupptäckta Birka, en plats och ett namn som märkligt nog inte är känt i den isländska litteraturen.
     En Sigtunabo med stort anseende menade år 1920 att, om det funnits ett Fornsigtuna med just detta namn, så har det legat på samma plats som Sigtuna stad.
     En grundläggande pusselbit i den här framställningen är att man aldrig hittat vare sig kungsgård eller biskopsgård vid de många arkeologiska undersökningarna i Sigtuna. Att vara biskop var farligt i det hedniska Svitjod. En blev dödad utanför Sigtuna i slutet av 1000-talet. Därför borde det ha funnits en säker byggnad för en biskop.
     En andra viktig pusselbit i det resonemang, som jag, Börje Sandén, kommer att föra i den här artikeln, handlar om det, som vårt lands första riksantikvarie har berättat om, nämligen Fornsigtuna. Han säger år 1612 i en skrift att det då fanns imponerande ruiner efter en slottsliknande byggnad i Fornsigtuna. Han var född och uppvuxen i granngården Aske och således väl underrättad om miljön i trakten och vad folk ansåg sig veta om ruinerna.

Året 1978 publicerade Riksantikvarieämbetet en skrift om "Medeltidsstaden Sigtuna". Endast i avslutning nämns Fornsigtuna: "Att Sigtuna skulle ha anlagts på Fornsigtunas utmarker måste anses som ganska löst grundade antaganden". Så sent som år 1978 var alltså Fornsigtuna inte en självklarhet i forskningen kring Sigtuna.
     Dessförinnan hade jag hittat Fornsigtuna i Svenskt visarkiv med anledning av att jag då arbetade med kommunens musiksällskap som hade förmånen att få utnyttja herrgårdar som arenor. Vid en konsert på Signhildsberg ville jag naturligtvis att några verser av folkvisan om Habor och Signhild skulle framföras eftersom Fornsigtuna blivit Signhildsberg 1678. Då hade ägaren nämligen fått veta av dåvarande historieförfattare att Fornsigtuna skulle varit platsen för deras död. Habor blev hängd och Signhild brände sig själv inne i sin jungfrubur.

Under de sista tiotalet åren är det två frågor, som debatten främst handlar om. Har det funnits också ett medeltida Fornsigtuna, som efterträtt ett forntida? Och - har de ruiner det berättats om verkligen funnits? Det hävdar jag, för jag tror mer på skriftliga vittnesbörd om ruinerna av den riksantikvarie som sett dem för 400 år sedan än de forskare som idag påstår att ruinerna skulle vara kopplade till en folkvisa om en händelse i Danmark för snart tusen år sedan. Folkvisor och sagor kan generellt sett inte användas som källmaterial,

Den fullständiga artikeln är lång.
Med innehållsförteckningen här nedan kan du gå direkt till visst avsnitt
Det finns en förteckning över ett stort antal kommentarer och källskrifter.

Del 1

Inledning - hur började denna historia

Kan Fornsigtuna också ha varit en kungsgård på medeltiden
Hittills obeaktade iakttagelser
Upplysningar om ruiner
En central fråga i den här artikeln
Det Medeltida Sverige - DMS

Vad säger den traditionella historielitteraturen om Håtuna kungsgård?
Sagor och historisk forskning
Medeltida byggnadsrester - upphovet till arkeologiska undersökningar
Grundläggande regler för källforskningen

Inledning - hur började denna historia
.

"Svearikets vagga"

I kölvattnet på den infekterade debatten om "Svearikets vagga" i TV och radio på 80-talet blev det aktuellt med en mindre arkeologisk undersökning vid herrgården Signhildsberg i Håtuna socken inom nuvarande Upplands-Bro kommun. Journalisten Dag Stålsjö hade i en uppmärksammad historisk TV-serie gått i bräschen för den s.k. Västgötaskolan som menade att bl.a. Fornsigtuna var att återfinna i Västergötland. Hans agerande på det vetenskapliga fältet resulterade i en anmärkningsvärd och fällande dom i radionämnden för osaklighet Debatten var emellertid inte slut i och med den fällande domen år 1982. Den fortsatte ända upp i riksdagen, där det till och med efterlystes ett samarbete mellan yrkesforskare och amatörer.
Debatten om "vaggan" kom emellertid att spela en roll för den fortsatta frågan om vårt Fornsigtuna. Mycket snart - i en TV-sänd debatt mellan representanter för västgötaskolan och den akademiska forskningen - förklarade den senare att Fornsigtuna inte alls låg i Västergötland utan vid herrgården Signhildsberg i Uppland. Detta måste sägas vara ett alltför tvärsäkert uttalande vid denna tidpunkt. Dittills hade nämligen aldrig någon arkeolog satt - tillåtits att sätta - spaden i jorden för att undersöka om det fanns jordnära bevis härför.

Forskningsläget för Fornsigtuna före debatten om Svearikets vagga

Innan jag går vidare med problemen kring begreppet Fornsigtuna vill jag berätta om hur Fornsigtuna behandlades på 1920-talet när Riksantikvarieämbetet avslog en begäran om arkeologisk undersökning av Signhilds kulle bekostad av en privatperson. Kullen var det mest framträdande arkeologiska objektet:
"Enligt uppdrag får jag hemställa till Eder att godkänna detta uppskjutande och inte uppfatta det som ett undervärderande av undersökningens betydelse. Det helt motsatta förhållandet är i stället rådande. En undersökning vid Signhildsberg kan nämligen träffa mitt i en av de mest centrala punkterna av svensk förhistoria."

Varför avslogs en sådan viktig arkeologisk undersökning, som inte skulle kosta staten något? Ett besök på Antikvariskt-Topografiskt Arkiv (ATA) avslöjade ämbetets interna diskussion mellan chefen, dennes underlydande, forskaren och donatorn. Allt skedde skriftligt och det finns att läsa på UKF :s hemsida.
     Frågan visade sig vara forskningsmässigt känslig - knappast någon nyhet i forskningsvärlden. År 1920 hade en guidebok om Sigtuna publicerats av Olof Palme d.ä., grundare av Sigtuna museum. Där stod det: "att Gamla Sigtuna låg på samma plats som den nuvarande staden kan numera betraktas som säkert; sägnerna om ett äldre 'Fornsigtuna' vid Signhildsberg torde definitivt vara lagda på hyllan bland kuriositeterna".
     Om jag nämner att en lägre tjänsteman på riksantikvarieämbetet också var inne på samma linje förstår man varför det skulle dröja femtio år till, innan Fornsigtuna blev aktuellt på nytt.

Första - och enda - arkeologiska undersökningen i Fornsigtuna

Det var vid tidpunkten för debatten om "Svearikets vagga" som jag fick uppdraget att skriva kommunens hembygdsbok och jag ansåg mig kunna hävda att ett Fornsigtuna funnits här hos oss. Detta med hänvisning till historiska källor i form av s.k. jordeböcker och en aldrig publicerad handritad karta från mitten av 1600-talet. Kapitlet om Fornsigtuna var för övrigt det första som skrevs i hembygdsboken och min förlaga till kapitlet om Fornsigtuna användes av riksantikvarieämbetet vid den kartering som gjordes 1983, liksom visst övrigt material som jag ombetts att bidraga med. Dessa kapitel finns på UKF:s hemsida.
Något halvår efter hembygdsbokens utgivning hösten 1985 publicerades i Populär Arkeologi resultaten av 1984 års undersökningarna vid Fornsigtuna i såväl Västergötland som Uppland. Västergötlands Fornsigtuna visade sig vara en ofullbordad ladugård från 1800-talet. Undersökningarna vid Signhildsberg skulle komma att utvidgas de följande fyra åren och avslutades inte förrän 1988. Då hade arkeologin berikats med sin första helt utgrävda tingshög och två exempel på en dittills aldrig undersökt form av hallbyggnader uppbyggda på mäktiga stenfundament (platåhus).

Det var ett forntida Fornsigtuna vi mötte under grästorven..
Och: Fornsigtuna som begrepp hade nu blivit en realitet
- Fornsigtuna har funnits!

Kan Fornsigtuna också
ha varit en kungsgård på medeltiden?

När vi tog itu med den största husgrunden under de två sista åren av utgrävningarna 1984-88 (101) borde den byggnaden vara av medeltida ursprung eftersom vi vet att kung Birger blev tillfångatagen av sina bröder på den kungsgård som fanns i "Håtuna" år 1306. En kungsgård hade också funnits 7 år tidigare (1299) när kung Birger och ärkebiskop Nils befunnit sig på en plats som bokstavligen benämndes "Gamla Sigtuna". Där hade de med sina underskrifter accepterat mottagandet av en privat donation till kyrkan i en annan del av Sverige. För den som inte känner till gränsen mellan forntid och medeltid vill jag nämna att vid sekelskiftet 1300 var vi ett gott stycke in i medeltiden. Bild av 1299 års pergamentbrev.
     Det har alltså funnits en kungsgård i Fornsigtuna också på medeltiden enligt skriftliga vittnesbörd. Men var? Skulle den 10 x 40 m (101) stora husplatån, som avslutade de arkeologiska undersökningarna, kunna vara denna medeltida kungsgård där Håtunaleken ägde rum?
     Husgrunden visade sig vara forntida den också. Forskare och arkeologer är eniga i denna sak. Fornsigtuna på Signhildsbergs mark är således officiellt en forntida anläggning, ett avgörande argument för dagens officiella forskning inom såväl forskargruppen Det Medeltida Sverige som Observera dock att arkeologerna endast undersökt ena hälften av området.
       Historikerna har därför sökt efter en kungsgård i Håtuna by där kyrkan ligger.(2 km från herrgården). Inte heller där har man funnit rester av någon medeltida stenbyggnad, men med hjälp av upplysningar i något som heter Upplands Handlingar anser man sig kunna påstå att Birger blev tillfångatagen i en byggnad i Håtuna by. Man har gissat på några platser. Deras tankegång presenteras lite längre fram i denna artikel, där jag också berättar om den historiska institution Det Medeltida Sverige.

Hittills obeaktade iakttagelser och nya infallsvinklar
kan vara av betydelse för de fortsatta studierna

Inledningsvis konstaterades det att det varit svårt att få begreppet "Fornsigtuna" att vinna gehör hos forskarna på 1920-talet. Så var det även 1984 - och så är det också i dag enligt vår uppfattning i Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut.
     Det finns motsägelsefulla fakta och påståenden. Det finns infallsvinklar som rubbar sådant som sagts förr. Det kan finnas missuppfattningar om åsikter som framförs. Källmaterialet är magert, ibland bara brottstycken ur texter. I sina studier inför artiklar i ämnet Fornsigtuna, dokumenterade i hembygdsboken 1984, har Börje konstaterat både brister i källmaterialet och olika tolkningar av det. Ett exempel. Den största forntida "gravhögen" i hela Sigtunaområdet ligger i Signhildsbergsparken. När Aschaneus berättelse kom in i bilden var den kanske inte en grav, kanske grunden för ett forntida försvarstorn, därefter tolkad som en förmodad tingshög. Absolut ingen gravhög.
     Sådana oklarheter har naturligtvis påverkat de tolkningar som gjorts i dels riksantikvarieämbetets projekt Det Medeltida Sverige. (DMS). Det gäller också i forskningsprojektet "Kristnandet i Sverige" vid Uppsala universitet 1990-1996. Den 512-sidiga rapporten har underrubriken "Kultur och mentaliteter under vikingatid och medeltid". Den deklarationen borde kunna ge en bred skildring av förhållandena i vårt land vid den för oss aktuella tidsperioden, där Fornsigtuna kommit att spela en framträdande roll. Ingen av författarna till de sjutton delrapporterna har upptäckt Fornsigtuna! Trots fem års utgrävningar 1984-88 och många rapporter om dem har man missat Fornsigtuna. Hur kan detta ha varit möjligt?
     På tal om motsägelsefulla upplysningar. Vad säger exempelvis Fornminnesinventeringen för Håtuna socken om plats Nummer 2, som har utpekats som tingsplats i Håtuna Anteckningarna är gjorda vid tre olika tillfällen:
1) Maskinskrift: Troligen materialupplag eller dylikt.
2) Handstil: Stensättningsliknande lämning.
3) Annan handstil: Ger intryck att vara en sentida lämning.
Vad säger Fornminnesinventeringen om den plats där DMS vill placera kungsgården i kyrkbyn? Nr 157 (1999) och 170 (1979): Nr 157: 12 husgrunder, samtliga är grunder efter uthus. Nr 170: ca 5 husgrunder.

Exemplet påven Alexander III:s brev till kung Knut på 1170-talet:

UKF:s idé är nu att på sikt få igång en mer öppen debatt kring såväl ovanstående problem som betydelsen av innehållet i ett av påven Alexander III:s brev till svenska kungen på 1170-talet. Detta brev och ett donationsbrev från 1299 tycks vara de enda gamla papper som säger att det redan då fanns ett Fornsigtuna. Lägg märke till att dokumenten är skrivna på medeltiden. Det Fornsigtuna som är arkeologiskt undersökt fanns under forntiden, således före år 1000. Det fanns uppenbarligen också ett medeltida Fornsigtuna.
      Vad handlar då påvebrevet om? Budskapet måste vara mycket viktigt eftersom en påve lägger sig i angelägenheter i ett land uppe i Norden, som ännu inte är helt kristnat.
      Ingredienserna i historiken kring Fornsigtuna kan ställas samman i olika kombinationer i sökandet efter en begripligare historia kring innebörden i sådant som tillskrivs Fornsigtuna: Ungefär som i matematiska ekvationer med konstanter och variabler. Ju fler variabler som kan förklaras desto tydligare framträder även ett medeltida Fornsigtuna. I ett fall kommer Börje nu att testa hur slutresultatet blir om en hypotetisk variabel ges ett hittills oprövat värde.

Varför begärde en påve att svenska kyrkan skulle få tillbaka Fornsigtuna (bl.a.), när biskopen i Sigtuna redan flyttats till Uppsala och blivit ärkebiskop? Vad nytta skulle ärkestiftet då ha av en markegendom i Sigtunaområdet? (utöver själva jordskatten). Hade man kanske vid tiden för Alexanders brev upptäckt att landhöjning gjort Gamla Uppsala till en dåligt vald plats för ett ärkebiskopssäte? Hade man redan påbörjat byggandet av en säker biskopsborg i Fornsigtuna och det var den man nu ville få den tillbaka och inte behöva bygga en ny?
      Vi vet nämligen att domkapitlet vid några tillfällen i början av 1200-begärt att få flytta tillbaka ärkestiftet till Sigtuna. År 1215 fick man t.o.m. påvligt tillstånd till detta, men flytten blev aldrig av.
      Vi vet också att Alexander, vid valet av honom till påve, avgivit ett löfte att göra allt för att inlemma den sista hedniska regionen i norra Europa i den katolska kyrkan. Detta är upplysningar som publicerats av Stiftshistoriska Sällskapet.
      Påvestolen har arbetat aktivt för att Sverige skulle få ett kraftfullt ärkestift. Alexanders löfte är en av mina variabler i ekvationen och mitt huvudargument när jag lyfter fram idén att det kan vara påven och katolska kyrkan som tagit fram penningmedel och arbetskraft för byggandet av en biskopsborg i Fornsigtuna. Det finns nämligen inga svenska upplysningar om bygget - men det har funnits imponerande ruiner efter en slottsliknande byggnad som byggts på kyrkans mark i Fornsigtuna, nu med namnet Signhildsberg.

Alexander III:s registratur förlorades redan under 1300-talet. Innan jag fick veta att så var fallet brukade jag framhålla att svensk forskning borde skaffa medel för grundlig undersökning i Vatikanens arkiv. Det förslaget bör tills vidare stå kvar. Alexander III var den första av många års oppositionella påvar som utövade sin makt från Frankrike. Schismen inom katolska kyrkan vid denna tid kan förklara bristen på kunskap om vad som egentligen hände.
       Men - som sagts - det finns upplysningar om ruiner efter en trolig kungsgård i Håtuna. Det är den blivande riksantikvarien Martin Aschaneus som utförligt beskrivit ruinerna 1612. Han var uppvuxen i granngården Aske och således väl förtrogen med bygden. Min idé är att dessa ruiner (i Signhildsbergsparken!) är rester av det i forskningen saknade medeltida Fornsigtuna. Det skulle i så fall vara här som Håtunaleken ägde rum och där kungen och ärkebiskopen undertecknade den - i detta sammanhang - betydelsefulla donationshandlingen. Den uppfattning hade riksantikvarien Hadorph när han år 1680 avlämnade sin rapport om vilka adliga gods som var aktuella för indragning till kronan.
     Men då hade kungamakten, menar jag, för länge sedan övertagit biskopsborgen. Även om den så småningom inte användes som kungsgård så fortsatte den att vara en kronogård i något hundra-tal år. Det var inte förrän 1311 som Fornsigtuna såldes till samma ärkebiskop som deltagit vid det omdiskuterade mötet med i Håtuna 1299. Jag återkommer till detta möte i olika sammanhang.

Läs en tidigare formulering av de slutsatser man kan dra av påvens brev från 1170-talet

Upplysningar om ruiner i Fornsigtuna

Aschaneus ruiner beskrivs i den traditionella litteraturen från senare hälften av 1600-talet ända in på 1930-talet. Ruinerna finns också i de välkända Rannsakningarna efter fornminnen i samband med den stränga fornminneslagens tillkomst 1666. En lista härpå med kort beskrivning finns längre fram.

När Börje rapporterade om mina iakttagelser som ledde fram till den fem säsonger långa arkeologiska undersökningen citerade han ur det första källdokument vad den blivande riksantikvarien Aschaneus skrivit om platsen 1612:

"... har Slottet Försiggtuna stått, av vilket försvarsverk ännu synes formen av själva slottet och dess murar. Borggården syns liksom fyrkantsvis framför huset ... uti en djup grop syntes för inte så länge sedan hela källarvalv."
Läs hela den aktuella texten.

När rapporten kom ut i tryck 1991 (grävningen avslutades 1988) fick vi till vår förvåning se hur ovanstående tolkats av arkeologerna:
"En tolkning kan vara att slottet och borggårdsplatsen är husgrundsplatån 50 m norr om Signhilds kulle, medan dälden med källarvalven har varit området öster om platån"
"En annan tolkning är att beskrivningen av slottet avser den stora husgrundsplatån."
hallbyggnad

Börje var med i grävarlaget och diskussionen om tolkningen på bägge ställena och förstår inte hur de beskrivna medeltida ruinerna har kunnat tolkas som forntida vikingahallar i den tryckta rapporten "Fornsigtuna - en kungsgårds historia", ur vilken bilden är hämtad. Lägg märke till de två diffusa reservationerna: "En tolkning kan vara.... En annan tolkning kan vara."
     Två troliga antaganden kan verkligen inte göra ett antagande mer troligt.
Läs hela avsnittet i arkeologens resonemang

Vad ligger egentligen bakom detta agerande?
Är det en parallell till beskrivning 1924 som nu återkommer?
Finns det ännu i dag starka krafter som vill få Fornsigtuna att vara enbart forntid? Och i så fall varför?

Vad har det blivit av allt tal om fortsatt forskning efter avslutade utgrävningar? I efterhand fick vi höra talas om att ett heldagsseminarium hade ägt rum 1987. Där hade 18 författare i en 150-sidig skrift "Avstamp - för en ny Sigtunaforskning" utgiven av Kommittén för Sigtunaforskning år 1989 deklarerat sina åsikter. Man var inte ense om var den kungsgård låg där den allmänt omtalade "håtunaleken" utspelade sig.
     I Fornminnesregistret Håtuna nr 99. finner jag att beskrivningen från 1951 ersatts med ett nytt blad. (det gamla finns kvar!) Platsen för ruinerna har dock inte fått något nummer eftersom den delen inte undersökts med arkeologisk grävning. Man har endast tagit så kallade fosfatprov som visar graden av mänsklig aktivitet i den icke undersökta delen av herrgårdsparken. En markradarskanning skulle mycket snabbt ge besked om det finns grunder kvar efter Aschaneus berättelse om ruiner.

Håtunaleken ägde rum "på Kungsgården" i Fornsigtuna. Lägg märke till "på", Skrivsättet utreds närmare i ett avsnitt längre fram. Den kungsgården har definitivt inte sett ut som vikingahallen på bilden här ovan.
     Vid mina många guidningar på platsen och i föredrag med visning av bilder från undersökningen utgick jag alltid från Aschaneus' skrift med beskrivningen av ruinresterna.

Citat ur Malmberg 1923:
En intressant kommentar, som har gjorts av Malmberg 1923, dels med anledning av informationen i brevet från år 1299, dels för att den professionella medeltidsforskningen (DMS) bestämt tar avstånd från åsikten att Fornsigtuna skulle ha varit en representativ kungsgård 1299. Malmbergs kommentar (1923!) stöder vår åsikt: "Här antyds att gården då kanske varit bebyggd så att kungen kunde vistas där". Kungen hade nämligen då tillsammans med ärkebiskopen och representanter för ett kyrkligt ordenssamfund från bl.a. Baltikum undertecknat en donationshandling på en plats som benämndes Gamla Sigtuna. Vid mötet deltog också donatorn Margareta Gustavsdotter från Kalmar. Detta tyder på att kungsgården verkligen var representativ.
      Platsen borde därför ha kunnat vara skådeplats även för Håtunaleken sju år senare i forskargruppens historieskrivning. Men forskargruppen inom Det Medeltida Sverige (DMS ) menar att Fornsigtuna bara var en bondby och att man 1299 bara stannat till där för att underteckna det uppmärksammade brevet som namnger platsen som "Gamla Sigtuna".
      Detta är en central fråga för DMS sedan mer än tjugo år tillbaka. Tar man hänsyn till konsekvenserna av denna uppfattningen blir resultatet en mycket intressant diskussionsfråga att komma tillbaka till.
      Den arkeologiska undersökningen har påvisat att den forntida kungsgårdsfunktionen upphörde kring milleniumskiftet 1000. Det måste i så fall ha funnits en nybyggd kungsgård bara på sju år senare..

UKF:s uppfattning
Grunden för vårt agerande är det lokalhistoriska problemet med Aschaneus beskrivning av imponerande rester av ruiner någonstans i Signhildsbergsparken.
Hur försvann det i forskningen?
Hur försvann det i naturen?
Jag menar att det finns synnerligen intressanta svar - de kommer att presenteras i del 2 av detta kapitel.

En central fråga i den här artikeln
- kan det gå att vinna gehör för en medeltida kungsgård
vid Signhildsberg

I seriös forskning om Sigtuna - forskningsrapporten Avstamp - gör en ny Sigtunaforskning -
Den arkeologiska utgrävningen fann endast en forntida anläggning vid Signhildsberg. Personer som aldrig varit på platsen får inte veta att det också finns ett stort område som aldrig undersökts, trots att det sedan länge funnits möjligheter att med markradar skanna av herrgårdsparken.
      Viss medeltidsforskning (Det Medeltida Sverige) anser att det inte funnits ruiner efter någon kungsgård eftersom man tycks tro att Fornsigtuna i det avseende är kopplat till folkvisan om Habor och Signhild. Sådant som står i sagor kan seriös forskning inte stödja sig på säger man helt riktigt, och därför vill man inte befatta sig med frågan om de påstådda ruinerna hos riksantikvarien Aschaneus!
Vad har folkvisan med Aschaneus' rapport att göra? Inte ett dugg.

Aschaneus berättar vad han sett och vad ortsbefolkningen ansåg ligga bakom ruinerna. Den trodde att ruinerna var någon form av försvarsanläggning kopplad till Sigtuna stad. De kallade anläggningen Försigtuna.
Befolkningen i början av 1600-talet visste inte att några svenska "historiker" i senare delen av 1500-talet kommit på att ruinerna i Fornsigtuna naturligtvis var rester av den kungaborg som prinsessan Signhild måste ha bott i, och där hon besöktes av den till kvinna utklädda Habor. Av de mer än dussintalet platser i Danmark, Norge och Sverige som påstås ha varit platsen för Habors och Signhilds kärlekssaga, var Fornsigtuna den enda som hade rester av en kungaborg, menade man. Därför skulle sagan vara knuten till vårt Signhildsberg.
   Detta är en orimlighet. Det finns flera bevis för att så inte kan vara fallet. Habor och Signhild levde nästan tusen år tidigare och dessutom i Danmark. I början av vikingatiden byggdes inga borgar i sten i vårt land.
Dessutom tycks förespråkaren för avståndstagande från sägner och litterära berättelser inte märka att det är just folkvisan som vederbörande använder som bevis för att ta avstånd från riksantikvariens upplysningar om aktningsvärda ruiner i Signhildsbergsparken.
      Mitt förslag grundas på en riksantikvaries förhållandevis utförliga berättelse om ruiner efter en slottsliknande byggnad i sten och tegel, försedd med borggård, murar, torn och underjordiska valv.

Läs vad forskningen på 1800-talet kände till om Sagan om Habor och Signhild
Läs om när man år 1875 begärde att få göra en utgrävning i Fornsigtuna

De slottsruiner som Aschaneus talar om kan vara de första Sigtunabiskoparnas säte eller den kungsgård där Håtunaleken ägde rum 1306. Arkeologerna som under senare år gjort undersökningar i Sigtuna har aldrig hittat vare sig biskopsgård eller kungsgård i Sigtuna stad.

Det Medeltida Sverige - specialforskning om medeltiden

Börje Sandén:
En viktig sak i den diskussion som jag här ställer läsaren inför är att en speciell vetenskaplig instans inte accepterar att det skulle ha funnits ett medeltida Fornsigtuna på platsen för Signhildsberg. Jag talar om den tidigare nämnda forskargruppen kring utgivningen av Det Medeltida Sverige. I dess senaste bok om Tiundaland finns nämligen inga konkreta anknytningar till vare sig medeltida ruiner eller en medeltida kungsgård i Fornsigtuna.
      Redan när boken om Attundaland författades (utg. 1992) hade jag i mina kontakter med DMS framhållit att det faktiskt funnits en medeltida kungsgård i Håtuna /Fornsigtuna. Den hade sedan några hundra år legat i ruiner i den nuvarande Signhildsbergsparken när den år 1612 beskrevs av vårt lands första riksantikvarie. Det som en riksantikvarie säger väger normalt tungt i kontroversiella frågor och det är det nu fråga om i allra högsta grad.
     En viktig källa för DMS i sökandet av lokalhistoria är de s.k. landskapshandlingarna, i vårt fall Upplands Handlingar. (obs. endast bevarade för åren 1538-1573 - som inte är medeltid !). Man hämtar också värdefulla upplysningar i Svenskt Diplomatorium, större gårdars jordeböcker och förvaltningsupplysningar som kronan / kungen infordrat för beskattningen.
     Jag tror mig förstå varför Håtuna kungsgård inte finns med i den lokalhistoria som Det Medeltida Sveriges forskare utnyttjar. Jag utgår nämligen från att kungamakten haft egna metoder för att kontrollera sin egen förvaltning. Därför har det inte funnits mycket att hämta om kungsgårdar i Upplands Handlingar. De upplysningar som finns är emellertid synnerligen värdefulla vid våra studier i bygdens lokalhistoria.
     När jag nu läser hur medeltidsspecialisterna tolkar och utnyttjar medeltidshistorien saknar jag traditionella historiska källor och redogörelser. I historiska och geografiska publikationer är de medeltida ruinerna placerade just vid Håtuna Kungsgård, dvs Fornsigtuna - inte invid kyrkan i Håtuna by.

Vad säger den traditionella historielitteraturen om
Håtuna kungsgård?

Argument för och emot platsen för en medeltida kungsgård
OBS: ordet Håtuna har två betydelser:
!) namn på Kungsgården; 2) namn på byn och /eller kyrkan

Observera: Ibland finns hänvisningar till sägnerna om Habor och Signhild, men de är irrelevanta i sammanhanget. De har inget att göra med tillkomsten av byggnaderna ca 500 år tidigare.

1612 Kort sammandrag av den utförligaste skildringen av riksantikvarien Martin
Aschaneus.
Man ser många byggnadsrester efter slottet Försigtuna med sina murar runt en fyrkantig borggård. Nere vid sjön syns stora stenhögar, stenmaterialet är både tegel och gråsten. I en djup grop syntes för inte så länge sedan hela källarvalv under samma högar.

1667 Prästernas Rannsakningar (prästen i Håtuna L.O. Niurenius)
Der ock dee gamla wåningar (byggnader) wijdh samma plats ähn nu synas.

1672 Befallningsmännens Rannsakningar
Vthi Forsigtuna Giälle finnes een borggårdh medh håhl muhr omkring och Kiellare uthi.

1680 Riksantikvarien Hadorphs rapport om gods som kan återlämnas till kronan
Håtuna Kungsgård tycks vara bygd för Sigtunas skull, källarvalv syns än.

1741 Salvius i boken om Uppland,
Håtuna Kungsgård inte långt österut från kyrkan, där ännu gamla källargrunder skola finnas.
Anmärkning: Kungsgården har inte legat omedelbart öster om kyrk-muren, vilket forskare i senare hälften av 1900-talet ansett. Två km är inte långt i ett riksperspektiv sett. Det var regering och riksdag som skulle ta ställning till vilka gamla slott och herresäten som skulle återtagas av kronan i Carl XI:s reduktion av gamla förläningar.

1785 Fischerströms Mälarbeskrivning,
Håtuna slott, en halvmil från Sigtuna, har i äldsta tider varit kungasäte, nu förvandlat till bondby.

1785 Tuneld, Geografi över Sverige
Håtuna vid Mälaren, ½ mil ifrån Sigtuna, har varit, från de äldsta tider, en ansenlig Kongsgård med ett fast Slott, varefter ännu murar synas .... Konungen blev tillfånga tagen år 1306. Han sålde sedan denna gård till biskop Nils, eller Uppsala Dom-Kyrka år 1311, men återkändes till Kronan år 1527, och är nu förvandlad till en Bonde-by.

OBS : "är nu förvandlad till en Bonde-by" Anmärkning BS: Håtuna kungsgård har alltså blivit en Bondby enligt Tuneld.. DMS har i sin bok 2014 placerat kungsgården under ortnamnet Håtuna (ville Hatunum = byn Håtuna) och ej under ortnamnet Fornsigtuna, som var den Kungsgård, som senare blev en bondby, vilket DMS energiskt framhållit muntligt i 20-talet år och även nu år 2015. Byn runt Håtuna kyrkby skulle således kommit att bli en Bonde-by som år 1785 blivit beskriven som en "ansenlig Kongsgård med rester av ett fast Slott , varefter ännu murar synas" .

1785 Tuneld, Geografi över Sverige
Signilsberg är vid forna Kongsgården Håtuna belägen.
OBS: bekräftelse på att man anser att Håtuna Kungsgård = Fornsigtuna

1875 Upplands Fornminnesförenings Tidskrift - årsmötesprotokoll
Vidare uppdrogs åt styrelsen att söka träffa avtal med Vitterhets-Historie och Antiqvitets Akademien om anställande af gräfningar i Forn-Sigtuna ("nu varande Signildsberg"), såsom redan skett i Birka (Björkö), och sedan under instundande sommar anordna en utfärd för föreningens medlemmar till dessa gräfningars och fornminnens beseende. Läs intressant kommentar

1911 Styffe: Skandinaviens historia under unionstiden
Det gamla hedniska Sigtuna låg ¼ mil därifrån (Sigtuna), på andra sidan vattnet vid Signhildsberg, hvilket ända till slutet af 17:e seklet hette Försigtuna och förut Fornsigtuna. Fotnot s.344.

1933 Gunnar Bolin: Stockholms uppkomst. sid 134
Både riksantikvarien Janse och von Friesen hålla för säkert, att det äldsta Sigtuna uppstått på platsen för det senare Signhildsberg.

Av det som hittills berättats ser vi att forskningsgruppen inom Det Medeltida Sverige bygger sin historik på ett intressant, men begränsat och snävt urval av kamerala handlingar, där många har med skattläggningen att göra. Det förfaringssättet är utmärkt för lokal information om den medeltida bebyggelsen. Men kungsgårdar och kronogårdar blir då av naturliga skäl inte representerade i detta material..

Den arkeologiska undersökningen 1984-88 hade klargjort för oss att kung Birger inte togs tillfånga i den forntida kungsgården Fornsigtuna. Det måste alltså ha funnits en medeltida kungsgård någon annan stans i Håtuna. Det är den platsen som särskilt kommer att diskuteras i den här artikeln.
Såväl den aktuella forskargruppen - i fortsättningen benämnd DMS - som några forskare i det senare 1900-talet har löst problemet genom att skapa en plats för Håtunaleken (1306) vid kyrkan: i Håtuna by på nedanstående sätt:

Citat ur boken DMS: utg. i slutet av 2014
"1306 tillfångatas kung Birger i H av sina bröder Erik och Valdemar". Det sker med hänvisning till bl.a. huvudkällan Erikskrönikan v 2540-2608, Pipping s 567 ff.

Börje reagerade på en detalj ordvalet "i H" (i Håtuna by; = i ville Hatunum).
En snabbkoll i Pipping visar att där står:
.... "på Håtuna".... "Bröllopsfestligheterna på Bjällbo
.... Konungens och drottningens tillfångatagande på Håtuna 29 sept".
Tillfångatagandet sker alltså på Håtuna kungsgård, inte i Håtuna (- by/socken). Man skall alltid tänka till ett par gånger extra när det handlar om gamla formuleringar i språket.

Men: År 1299 - sju år före Håtunaleken - hade kungen och ärkebiskopen med sina stora följen vistats på en kungsgård med namnet "Gamla Sigtuna", dvs Fornsigtuna. Forskningsgruppen har framhållit att Gamla Sigtuna endast var en enkel bondgård tillhörig kungen och att man bara stannat till där för att skriva under ett donationsbrev.
     Det verkar av ordalydelsen som om Margareta Gustavsdotter själv vistas på platsen: "hon kungör att...".
Men det är inte i en bondgård utan Håtuna kungsgård hon vistas på inför det kommande mötet med kungen och ärkebiskopen.
     DMS har inte tagit till sig att det funnits rester av en borganläggning i Fornsigtuna. En deltagare ur forskargruppen säger sig ej ens ha läst Aschaneus skrift som berättar om dessa ruiner. Situationen är ytterligare ett exempel på hur DMS bygger sin kunskap om medeltiden på ett alltför begränsat urval av källskrifter. Det som var ruiner 1612 var dock medeltid när byggnaden skapades!
     När man sedan skall ta ställning till platsen för Håtunaleken 1306 måste man ha en kungsgård att visa upp. Man skapade då en sådan enligt tidigare nämnda modell.
Obs. Vid det omnämnda seminariet 1987 säger Bengt Hult: "Forskare är allmänt överens om att se Håtuna som en kungsgård även om direkta belägg härför saknas". Senast kända utspelet i saken!

Sagor och historisk forskning

De äldsta historiska berättelserna härstammar från sägner, gamla diktverk och folkvisor. Före skrivkonstens införande traderades gamla händelser i bunden form för att inte delar av innehållet skulle glömmas bort så lätt. I själva verket är all historieskrivning författad av någon, och så kommer det att förbli i all evighet. Vi vill emellertid att våra historiker försöker komma den "sanna historien" så nära som möjligt.
     Historieskrivningen är inte begränsad bara till ord. Arkeologi och geologi är ett par exempel på hjälpvetenskaper som kan stå historikerna till tjänst med att i vissa avseenden justera en redan nedtecknad historia. Men det gäller att använda hjälpvetenskaperna på förståndigt sätt. Det är mycket viktigt att försöka tränga in i den föreställningsvärld som var rådande i det aktuella sammanhanget för att kunna hitta de rätta orden.
     Historisk Tidskrift inledde vårt senaste decennium med en presentation av begreppet "kognitiv historia", som mycket kortfattat kan översättas med "använd erfarenhet och sunt förnuft". Andras tidigare erfarenheter skall vi ta vara på, slopa de dåliga och lyfta fram de värdefulla.

Den här artikeln har på ett anmärkningsvärt sätt kommit att handla om förhållandet mellan sägner och vetenskaplig historisk forskning
     Här har nu till att börja vår historia berikats med en omfattande arkeologisk undersökning, tyvärr med vacklande tolkning av resultatet. Men denna tvivelaktiga uppfattningen kan rättas till.

Anmärkningsvärda uttalanden av nu aktuell forskare

Till det anmärkningsvärda hör påståendet att de i litteraturen förhållandevis rikligt omvittnade beskrivningarna av medeltida byggnadsrester i Fornsigtuna måste negligeras, eftersom de ytterst påstås härröra från upplysningar i en folkvisa. Med andra ord: Aschaneus beskrivning liksom Rannsakningarnas skulle vara ett resultat av folkvisans beskrivning ! .
      Uttalandet kommer från en inflytelserik forskare som i en stor avhandling om just borgar och befästningar i vårt land inte beaktat en riksantikvaries vittnesbörd om borgruiner på platsen för Fornsigtuna. Vederbörande litar inte på upplysningarna eftersom de förmenas vara förknippade med folkvisan om Habor och Signhild.
     Folkvisans berättelse utspelade sig i Danmark under sjätte århundradet enligt litteraturhistoriker. Historieprofessorn Erik Gustaf Geijer säger att händelsen är äldre än Islands bebyggelse. Läs mer om detta.
     Den äldsta och fylligaste beskrivningen av de medeltida ruinerna gjordes emellertid närmare tusen år senare - år 1612- av en riksantikvarie - Martin Aschaneus - uppvuxen i Fornsigtunas närmaste grannby Aske och därför väl förtrogen med bygden.
      OBS. Aschaneus själv hänvisar inte till sagan, trots att en stor mängd svenska historiker redan på 1500-talet kopplat samman dem med Fornsigtuna. Endast i en kort beskrivning av orter i trakten runt Sigtuna stad nämner Aschaneus: "Habors Slätta, Ther Habor sägs vara rättader" (avrättad). Det är inte ens säkert att han känt till kopplingen till sagan vid den tidpunkten. Skriften är en beskrivning av Sigtuna stad "Stadzens hela omgång. Rund, vidd, längd och Bredd". Han berättar också vad folk i trakten trodde om de gamla ruinerna. Han redogör för vad hans gamla förfäder och andra gamla människor hört i bygden "att vid Försigtuna haver stått FörrStaden till Sigtuna och därav kallas försigtuna". Sådana funderingar hos ortsbefolkningen visar att den inte kände till folkvisan om Habor och Signhild.
     Slutsats: Nutida forskning menar helt riktigt att en folkvisas innehåll inte får användas som argument och bevis i ett historiskt händelseförlopp.

Fornsigtuna får nytt namn

Den här artikeln handlar om forntida och medeltida byggnadsminnen på en plats som på 1670-talet fick namnet Signhildsberg. Av vad som hittills skrivits bör det ha framgått att artikeln handlar om en central del av Sveriges historia.
Problematiken kring Fornsigtuna kompliceras av att en inofficiell ägare*) av Fornsigtuna på 1670-talet döpte om kungsgården Fornsigtuna till Signhildsberg eftersom man då trodde på en rad svenska historiker som på 1500-talet räknat ut att den över hela Norden välkända historien om Habor och kungadottern Signhild naturligtvis måste ha ägt rum i Fornsigtuna i Sverige, eftersom där fanns ruiner efter ett slott. En kungadotter borde naturligtvis ha bott kungligt. Ruiner efter ett gammalt slott fanns det inte på de andra 15-talet ställen i Danmark, Norge och Sverige som anses ha varit platsen för deras kärlekssaga.

") inofficiell ägare ?. Åke Rålamb finns inte med som arvtagare efter Claes Rålamb. Mer på annan plats.

Medeltida byggnadsrester
- upphovet till arkeologiska undersökningar

Faktum är att det var medeltida rester som var upphovet till den omfattande arkeologiska undersökningen 1984-88. Det var

Riksantikvarien Martin Aschaneus från grannbyn Aske som år 1612 beskrivit medeltida byggnadsruiner. I egenskap av riksantikvarieämbetets lokalombud rapporterade jag mina iakttagelser av medeltida ruinrester till David Damell vid sagda ämbete.

I en akademisk avhandling från 1925 finns en utförlig beskrivning i en skrift från 1612. Den är författad av Martin Aschaneus, som rent formellt utsågs till riksantikvarie år 1630, samtidigt som de första riktlinjerna för antikvarisk verksamhet publicerades i form av en regelrätt instruktion. Han var uppvuxen i grannbyn Aske. Hans redogörelse inleder en längre beskrivning av Sigtuna stad. Men han börjar med något som ligger på Håtunalandet och som han kallar "Försiggtuna slott".
"Slott" var i den tidens språkbruk en befäst byggnad. Den geografiska beskrivningen visar entydigt att platsen är där herrgården Signhildsberg nu ligger, inte i trakten av Håtuna kyrka. Han säger att man ännu kan se den form slottet haft, se dess murar och borggård. Sträckmuren har fallit samman, och ner mot sjön syns stora högar och stenrösen innehållande både gråsten och tegelsten. Söderut finns:
"en hög stenresa som till äventyrs kan ha varit ett stentorn. Där Ladugården har varit besitta nu 4 kronobönder över hela ängden som kallas Försiggtuna eller Fodersiggtuna, en kostlig by ...
man ser hela källarvalv under några av stenhögarna. Platsen är nu bevuxen med smärre och större granar och enbuskar".

Grundläggande regler för källforskningen.

Huvudprincipen för all källforskning är att försöka hitta källor som oberoende av varandra skildrar samma företeelse. Det måste finnas minst två sådan källor. Här följer tre beskrivningar enligt Börje Sandén.

Ur Rannsakningarna efter fornminnen
1. Wijdh samma by, säies, dedh Singnelin skall i sin Buur hafwa sigh förbränt, (1667)
... der och dee gamla wåningar (= byggnader) wijdh samma plast ähn nu synas

2. Vthi Forsigtuna Giälle finnes een borggårdh medh håhl muhr omkring och Kiellare uthi,
Som förmenes hafwa warit Konung Sigers hwuss Eller Signels Buur (1672)

Upplands Handlingar för år 1541.
3. Där finner vi att Fornsigtuna var en "Konungsby vilken ligger för fyra markland med fyra 'grannar'.

Observera ordet "grannar" - Jag tolkar skrivningen så, att den dels berättar om fyra kronobönder och dels förklarar att bönderna ser sig som grannar till den övergivna gården stadd i förfall.

Beträffande de två exemplen ur Rannsakningarna är det naturligtvis det som vittnena kunnat se som gäller.
Inte det som har berättats om ruinerna. Dessa talar sitt egen språk i allra högsta grad!

Aschaneus skrev sin redogörelse 1612. Vid Rannsakningarna, två mansåldrar senare, hade idén att Habor och Signhild varit inblandade rotat sig ordentligt. Deras inblandning var emellertid okänd 1612
Läs i stället vad befolkningen i närmaste grannbyn Aske hade hört sägas om ruinerna. Så här börjar den:
Ännu längre västerut har slottet stått på en höglänt plats på landsudden något stycke från sjön. .... Nedanför mot sjön syns några stora högar och stenrösen nordöst om borggårdsplatsen, innehållande både gråsten och tegelsten. Uti en djup grop eller däld (liten dalgång) syntes för inte så länge sedan hela källarvalvet under samma högar.
.... vid förutnämnda Försiggtuna har stått "FörrStaden" till Sigtuna. Och därav kallas Försigtuna på denna västra sida för stadsvärn, vilket också icke synes mycket olikt vara.
Läsa vidare ?
Kognitiv historieskrivning

Reglerna för tolkning av källskrifter har sedan år 2010 utvecklats i en mycket intressant riktning. Jag har tagit upp det nya tänkesättet flera gånger i mina skrifter, och nu är det särskilt angeläget med det kognitiva synsättet i den återstående delen av artikeln. Metoden syftar till att bl.a. att utveckla människors tankeprocesser med bl.a. tvärvetenskaplig forskning. Forskaren skall använda denna bredare forskning med förnuft. Man skall inte bara anamma orden i en historisk text som de står utan också försöka upptäcka om det finns en mer djupgående värdering i de ord som använts. Jag brukar fråga mig om det står någonting "mellan raderna" för att inte säga "mellan orden". Artikeln innehåller ett antal djärva tankegångar som utgår från den mycket sparsmakade texten

Slut på Del 1

del 2 är under uppdatering och med tillägg
Materialet finns i annan form i min databas med fakta kring Fornsigtuna:

Fornsigtuna som forskningsobjekt"

                          Här finns länkar till artiklar med anknytning till Fornsigtuna:
Fornsigtuna som forskningsobjekt?   argument för ny tolkning kring begreppet Fornsigtuna
- en databas med osorterade fakta och idéer som legat till grund för denna artikel
Notiser - Argument kring Fornsigtuna
..........................................................................................................................................................
Det har inte funnits två kungsgårdar i Håtuna debattinlägg år 2014
Aschaneus text - normal stavning / original . Huvudargument i debatten
Gihls korrespondens med Raä angående avhandlingen om Aschaneus skrift 1612
Första arkeologiska undersökningen av Fornsigtuna någonsin 1984
Antikvariska notiser och 1980-talets undersökningar. Ur Fornsigtuna - En kungsgårds historia.
Förteckning över kungsgårdar och slott i riket 1680 - Hadorphs rapport inför reduktionen
Fornsigtuna i historiskt perspektiv del 1   Ur hembygdsboken 1984 med nya kommentarer
Fornsigtuna i historiskt perspektiv del 2 Ur hembygdsboken 1984 med nya kommentarer
Sagan om Habor och Signhild    Ur Fornsigtuna - En kungsgårds historia 1991 Arkeol. Rapport
Aschaneus' beskrivning av Fornsigtuna 1612
Ärkestiftets tillkomst 1164 - ca tio år före påvens brev till kung Knut om återfåendet av Fornsigtuna
Vad står om Fornsigtuna i Rannsakningarna? (1600-talets fornminnesinventering)
Vad står det om Fornsigtuna i Svenskt Diplomatorium? Anteckningar Sandén (2011-09-24)
Vad står i jordeböcker, historiska handlingar och på gamla kartor?
Vad står i 1666 års fornminneslag (kort exempel)
Fornminneslag 1666, originaltext: instruktion till prästerskap, befallningsmän.
Riksantikvarien Hadorph - bedöms positivt av Henrik Schück B. Sandéns studieanteckningar
1630 års antikvarieinstruktion. (Gällde Aschaneus.)
Margareta Gustavsdotters donation utfärdad i Fornsigtuna 1299 Hela texten
Margareta Gustavsdotters donation - bild av handlingen
Läs om när man år 1875 begärde att få göra en utgrävning i Fornsigtuna
Läs vad forskningen på 1800-talet kände till om Sagan om Habor och Signhild
Läs om när man år 1875 begärde att få göra en utgrävning i Fornsigtuna

Notiser -Argument kring Fornsigtuna
_ Manipulationer kring Fornsigtuna (Se Notiser - Argument kring Fornsigtuna)

_ Henrik Schücks biografi över Johan Hadoorph (Se Notiser - Argument kring Fornsigtuna)

Vad står i Rannsakningarna?
1600-talets fornminnesinventeringar

Lägg märke till att ruinerna under senare hälften av 1600-talet beskrivs på ungefär samma sätt som i Aschaneus' skrift från 1612.

1667 Prästernas rannsakningar, Uppland
Rannsakningar efter Antikviteter. Band 1. Carl Ivar Ståhle, 1960
Håtuna socken 1667
1. Widh een by heter Forsichtuna een - 4.dels Mill ifrån Sichtuna ståår wijdh wägen utj een bäck, vtmedh een kiella, een vprättat Steen, om 6 eller 7 qwarter högh, medh linier och bookstäfwer, och säies det Konungz Sonen Habor skall deer wara begrafwen.
2. Wijdh samma by, säies, dedh Singnelin skall i sin Buur hafwa sigh förbränt, der och dee gamla wåningar wijdh samma plas ähn nu synas (kursiverat här)

1672 Befallningsmännens rannsakningar, Uppland
Rannsakningar efter Antikviteter. Band 1. Carl Ivar Ståhle, 1960
Håbo härad 1672, Håtuna socken
5. Vthi Forsigtuna Giälle finnes een borggårdh medh håhl muhr omkring och Kiellare uthi, Som förmenes hafwa warit Konung Sigers hwuss Eller Signels Buur.

* hålmur = dubbelmur, användes i ytterväggar då hålrummet utgjorde ett värmeisolerande lager, på samma sätt som vid dubbla glasrutor.

Alla uppgifter i Rannsakningarna angående Upplands-Bro. (pdf)

<>Martin Aschaneus
Källskriften för min kunskap om Fornsigtuna är Martin Aschaneus skrift från 1612. Personen som ville undersöka Signhilds kulle hette Gunnar Gihl. I en akademisk avhandling från 1925 har Gihl återgivit vad Martin Aschaneus med egna ögon sett i Fornsigtuna. Han var nämligen uppvuxen i Aske by, som var närmsta granne till Fornsigtuna. Aschaneus (latiniserat namn för Aske) inledde sin berättelse med att beskriva Slottet Försigtuna, som man på hans tid uppfattat som ett värn dvs. ett befäst hus utanför Sigtuna stad: 'slottet och dess murar syns än, murar och vallar har fallit samman, borggårdsplatsen syns väl, nedanför slottet mot sjön finns några stora stenhögar, i en djup grop syntes för inte så länge sedan hela källarvalv under stenhögarna, där finns en hög stenresa som till äventyrs kan ha varit ett stentorn, både gråsten och tegel har använts'.
Aschaneus blev en så välmeriterad fornforskare att han år 1630 blev vår första formellt utnämnda riksantikvarie med uppgift att också utbilda en kompetent efterföljare. Den instruktion han fick påstås vara den första i Europa. Den kompletterades 1666 med äldsta kända fornminneslagen, vilken kommer att spela en viktig roll i min argumentation i samband med borttagandet av ruinerna i Signhildsbergsparken.

Det som Aschaneus beskrivit här ovan är medeltida ruiner, inte forntida vikingahallar. Sådana finns också vid Signhildsberg, men det är i den del av parken som undersöktes arkeologiskt under fem somrar på 1980-talet. I den del av parken som Aschaneus beskriver revs hus- och murresterna så småningom så att det vid en inventering av riksantikvarien året 1680 endast fanns några enstaka husrester kvar.

Det Aschaneus beskrivit har varit en medeltida anläggning av något slag. Han uppfattar byggnationen som ett försvarsverk för Sigtuna stad eller ett "huus" vilket var benämningen på en befäst byggnad (se kartan). När dokumentationen kom ut i tryck tre år efter de arkeologiska grävningarna fann jag till min häpnad att dessa byggnadsrester blivit tolkade som forntida!
Mitt inlägg nu, många år senare, kan ses som ett försök att blåsa nytt liv i obesvarade frågor kring en plats som fick följande beskrivning av Riksantikvarieämbetet på 1920-talet när man avslog en begäran om arkeologisk undersökning av Signhildskulle bekostad av en privatperson: "Enligt uppdrag får jag hemställa till Eder att godkänna detta uppskjutande och inte uppfatta det som ett undervärderande av undersökningens betydelse. Det helt motsatta förhållandet är i stället rådande. En undersökning vid Signhildsberg kan nämligen träffa mitt i en av de mest centrala punkterna av svensk förhistoria."