Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution
.
Av Oscar Almgren
/nya/inst1630.htm

Börje Sandén 2004-01-25;2016-07-22

UKF:s startsida   



1666 års fornminneslag Aschaneus' beskrivning av Fornsigtuna
Fornsigtuna under medeltiden 
Sagan om Habor och Signhild
Fornsigtuna i historisk perspektiv Ämnesområden

Instruktionen är daterad 20 maj 1630, dagen efter Gustav II Adolfs avskedstal till riksdagen Han skulle bara några dagar senare avseglade till Tyskland för att inleda Sveriges deltagande i 30-åriga kriget. Det var Bureus, kungens lärare, som skrev den antivariska delen av instruktionen. De senare punkterna förmodas ha inspirerats av kungen själv. Han anbefaller inventerarna att undersöka landets naturbeskaffenhet och dess naturtillgångar samt rapportera många andra iakttagelser som kunde vara till nytta för landet.
     Värt att påpeka är att instruktionen tillkom före de stora svenska framgångarna i kriget.  Det handlade således inte om att framhäva den nya stormakten Sveriges historiska betydelse. Det var sedan länge rivaliteten med det mer kulturellt utvecklade Danmark som var drivkraften. Bara något 10-tal år tidigare hade granlandet börjat inventera sina fornminnen och vi ville inte vara sämre..
     Hela Oscar Almgrens presentation av 1630 års antivarieinstruktion är framtagen i faksimil i ett begränsat antal av UKF och kan beställas "on Demand".
     Att vi i Upplands-Bro intresserar oss för denna instruktion beror på två faktorer.  Den är  skriven för Martin Aschneus, som växte upp i Aske by. Närmaste grannby var Fornsigtuna. Hans vittnesbörd om fornminnena i Fornsigtuna grundar sig inte bara på en snabb inventering av en främling. Han var synnerligen väl lokaliserad i hela området, vilket hans lilla skrift från 1612 visar.

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution.

Av Oscar Almgren
Avsnittet hämtat ur Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum den 6 nov. 1930

För år 1630 saknas tyvärr dagboksanteckningar av Bureus fullständigt. Då vi sålunda ej kunna i detalj följa förberedelserna till åtgärderna den 20 maj detta år, måste vi nöja oss med några förmodanden.

Det var i själva resbrådskan, som Gustav Adolf den 20 maj underskrev memorialet och fullmakterna för antikvarierna. Det var dagen efter hans stora avskedstal till ständerna och några få dagar före avfärden till Älvsnabben. De antikvariska åtgärderna måste långt förut varit avtalade mellan honom och Bureus, som nu endast förelagt de färdiga handlingarna till underskrift. Man kan gissa, att sammanhanget varit ungefär följande.

Det finnes ingen antydan om att någon annan präst än Aschaneus åtlytt ärkebiskopens uppfordran att sända Bureus runstavar och gamla skrifter. Bureus har då funnit, att åtgärderna måste läggas om: i stället för att avvakta insändandet av antikviteterna måste forskarna själva resa ut att uppsöka dem. Kanske är det vid det andra besöket hos Aschaneus i slutet av augusti 1629, som han värvat denne för planen och till hans medhjälpare föreslagit den 21-årige Norrköpingsstudenten Johan Henriksson (sedermera Axehielm), som just förlovat sig med Burei dotter Karin och i november äktade henne. Under vinterns lopp har Bureus så haft tillfälle att diskutera planen med konungen och utarbeta memorialet. Aschaneus och Johan Henriksson ha emellertid redan före memorialets underskrift varit i verksamhet. Den 1 maj ha de tillsammans inventerat Vallentuna kyrkas böcker och arkivalier (Gödel s. 213).

Vi gå nu att närmare granska detta märkliga "Memorial, effter hwilken H. K. M:t nådigest will att dhe, som antagne äro att wara rijkzens antikvarij och häfdesökiare, sigh flijteligen rätta skole".

Memorialet innehåller 15 punkter. De 7 första bilda ett helt för sig och skola först upptagas till diskussion. De lyda så:

1. Först will H. K. Maij:t, att dhe allehanda gamble monumenter och saker sökia skole och sambla, som fädherneslandet kan blifwa illustrerat medh, förnembligasth alle gamble runaskriffter, så wäl i böker som af stenar, bådhe söndrughe och heela, och derhoos vptächna, huru the äru fatta, huru många i hwar sochn grannelighen upspana, och hwadh gamble sagur om hwar sten finnes, vpskrifwa etc.

2. Dernäst jcke alenasth alle calendaria, computos och runstafwar i hwadh form eller skippelser dhe wara kunne, affskrifwa eller sambla och dheras åthskildna [t] vthleeta, vtan och förfahra, huru äganderne sielfwe dem förståå, deras nampn som der i kloka finnas, them till berömelse antächna, så och huru många i hwar sochn äro fundne.

3. Vps[p]öria allehanda gamble laghböcker, såssom Wästgiötha laghen, Wästmanna och Sudermanna och Tijhäreds eller Smålandz laghen, och flere som än icke äro trychte, jemwäl och sådana som redha tryckte äro etc. Item allehanda skråeer och recesser, statuter, privilegier och ordningar, som kunna komma wår Kon. Hoofrätth till någon nytto häfd och rättelse.

4. Sammaledhes allehanda krönikor och historier, vhrminnes sagur och dickter om drakar, lindormar, dwergar och resar. Item sagur om nampnkunnighe personer, gamble klöster, borger, konungasäter och städher, der af man kan hafwa någon rättelse, hwadh fordom warit hafwer, gamble kämpe och runewijsor, deres toner icke förgäta att vthspana.

5. Allehanda gamble bref ransaka, afskrifwa eller där vthttaga, som till rättelse tiänar, anten till mynte werderningar, adel, slechter eller wapner, och annat som till crönicko häfd tiäna kunde.

6. Allehanda gammalt mynt och penningar vpspöria och samka.

7. Allt sådant kan så wäl hoos åldrighe bönder och borgare och andre såsom och hoos adelen, präster, fougter och laghläsare vthfrågas, jemwäl i kyrkor och andra bibliotecher så wäl i städerna som på landzbygden vthleetas.

De sex första av dessa punkter innefatta alltså, vad man den tiden räknade som monumenter. Den sjunde punkten ger anvisningar, var dessa monumenter skola efterspörjas, och bildar därigenom en naturlig avslutning. Det synes mig troligt, att de sju punkterna i huvudsak utgöra det förslag till instruktion för antikvarierna, som Bureus först uppgjort och förelagt konungen.

….
Men vi återvända till det svenska memorialet av 1630. Med dess åttonde punkt begynner något helt nytt:

8. Der som the framreesa kunna the grannelighen förspöria och antächna landzens lägenheter, medh siögar, salte och färska, elfwer, strömar och forsfall, berg, skogar och slät mark, besatt eller obesatt, huru widt huar ordt ligger ifrå den andra. Hwadh wägar där äro, om the kunna giöras, så att man kunde fara medh wagn eller kärro. Hwadan strömarna hafwa sitt uhrsprung, hwart vth the löpa, i siögar eller haf, om the kunna giöras bååtnyttighe eller navigabiles eller medh slysor (slussar) förbättras, och hwadh nytto där mz kunde wara: Allt således observerat och stelt, att man kan där af hafwa godh rättelse att giöra tabulas geographicas speciales öfwer hela rijket Swerige.

Vidare skall efterspörjas:
9. Allehanda jordmätning, såsom mark, öre och ortigland . . . Hwar lägenheet finnes åker och eng vpptagas.

10. Allehanda slagz röör och råågång vtleeta ...

11. Allehanda malmstrek förspörja och utleeta ...

12. Item effterfråga om huushåldz böker och förfara om allehanda oeconomiske saker . . . [utförlig exemplifiering ifråga om åkerbruk, jakt och fiske].

13. Allehanda medicinska saker optächna och läkiareböcker vplecta, alle örters nampn vpspöria och träslsagh. Allehanda tijdemmerker (kännetecken) om tillkommande wäderlekz arst (art), där om dhe, nästh siöösijdan boende äro, pläga tämlighen wara förfarna vthi etc. Allehanda klädedrächt och wapner i huart landskap af ålder i bruk, och om deras dryckeskärel, kosor, horn och annat sådant vptächna etc.

Det är påfallande, att hela denna avdelning av instruktionen så när som på de sista raderna har en rent praktisk syftning. Det är preliminära undersökningar av rikets naturbeskaffenhet och naturtillgångar samt av vissa ekonomiska och ägorättsliga förhållanden på landsbygden, som anbefallas. Allt detta, är så helt i Gustav Adolfs anda, att man måste tillskriva honom uppslaget till denna nya sida av antikvariernas verksamhet. Burei förslag om de resande hävdasökarna har tydligen hos konungen väckt tanken på att dessa även borde kunna göra iakttagelser av praktiskt gagn för det allmänna.

Det är väl dock Bureus, som haft i uppdrag att i detalj utarbeta även denna del av memorialet. I punkt 13 glider också föreskriften oförmärkt åter in på det teoretiska området; det gäller nu etnografiska iakttagelser om allmogens dräkt, vapen och husgeråd i olika bygder.

I nästa punkt är det språk- och ortnamnsforskningen, som tillgodoses:
14. Och mädan till itt fullkomligit lexicon tarfwes allehanda redskapz nampn, skolo thee granneligha vpskrifwa allehanda åker redskapp, fiske redskap, smijdh och snickare tygh, skepz redskap och alle sådane saker etc. Sammaledhes alle häraders, sochnars, byars, skogars, strömars, siögars, bergz, öijars och holmars, vddars, grundz nampn, der medh frågandes, hwadan hwart hafwer fått sitt nampn..

Här är det fråga om ett intresse, som konungen bevisligen delade med Bureus. Redan den 1 april 1625 har konungen enligt Burei dagbok befallt denne göra svenska lexikonet färdigt.

I memorialets sista punkt, som märkligt nog föreskriver folkpsykologiska undersökningar, är det väl åter snarast den vidsynte regenten, som talar:
15. Till thet sidsta granneligen vthleta hwadh sinnelagl hwardt landskapz folk hafwer, som man seer af historiae skribenter mästedels intet förgätet warda etc.

Författarna till denna omfattande instruktion hade väl knappast klart för sig, att vad de här utstakade var ett forskningsprogram för många sekler framåt. Det kunde vara nöjsamt att söka beräkna, hur många de vetenskapsgrenar, institutioner och forskare äro, som nu efter 300 år alltjämt syssla med att fullfölja och fördjupa de forskningsuppgifter, som den 20 maj 1630 ålades en gammal präst och en ung student.

Emellertid var nog memorialet redan från början avsett att gälla ej blott för Aschaneus och Johan Henriksson.
….
Aschaneus ålades redan genom fullmakten 1630  att "undervijsa någon annan bequäm person, som det embetet efter honom fullföllia kan".

UKF:s startsida   
1666 års fornminneslag    Aschaneus' beskrivning av Fornsigtuna      Fornsigtuna i historisk perspektiv     Fornsigtuna under medeltiden     Sagan om Habor och Signhild