Granhammarsmannen
- antropologisk analys från 1959
Av Nils-Gustaf Geijvall
(granham4.htm)

UKF:s Startsida             Lindströms artikel                  Föremålsbeskrivning        Zusammenfassung
UKF:s ämnesområden    UKF:s Rapportavdelning       Samtida tidningsartiklar



 
Föremål från Granhammarsfyndet

Bilden är hämtad från Stockholms-Näs hembygdsförenings Medlemsblad nr 4 1961.

Inbundna exemplar av alla utgivna medlemsblad finns på biblioteken i Kungsängen och Bro.

Stencilerad utgivning 1945-1951 i A4-format
Tryckt utgåva 1956-1970


 
Antropologisk analys av skelettdelarna från Granhammar
Av Nils-Gustaf Geijvall

1.Kraniet. 
Hjärnskålsdelen har genom kraftigt yttre våld lossnat från ansiktsskelettet, av vilket blott högra överkäksbenet och okbenet kunnat rekonstrueras. Genom ett snitt (hugg?), som träffat snett bakifrån, har vänster okbåge och sannolikt hela ansiktet skilts från hjärnkapseln och samtidigt ha skador åsamkats ethmoidalregionen.

Snittet synes tydligt över vänster ögonbrynsbåge och går ett stycke in på trigonum supraorbitale (fig. 12.). En annan skada, troligen delvis en vittringsdefekt, föreligger i vänster occipitalisregion, där från foramen magnum ett område av nackbenet på ca 4 kvcm gått förlorat. Vidare förefinnes en mindre defekt alldeles intill och under stora nackutskottet.
 
Fig 12. Kraniefragment.   -  Schädelfragment
På kraniets vänstra sida, närmare bestämt inom ett område från hjässknölen över tinningbenet, vårtutskottet och där intill gränsande delar av nack- och hjässben föreligga åtminstone elva snittmärken efter kniv eller annat vasst verktyg. Dessa torde ha tillkommit samtidigt med ovannämnda hugg över vänster öga. Två distinkta märken över vänstra. delen av glabellan (= området över näsroten) ange den plats, där det snett bakifrån kommande hugget i vänster ögonbrynsbåge hejdats

Kraniet är till färgen inom pannregionen och första tredjedelen av höger hjässben ljust gråbrunt och har en fast konsistens, helt fri från vittringsdefekter; samma är förhållandet inom den bevarade högra ansiktshalvan. I övriga delar, i synnerhet inom nackparti och vänster hjässområde, föreligger en ytlig vittrings-defekt av samma utseende som den som uppkommer genom om-växlande uppblötning och intorkning jämte inverkan av solljus under kortare tid, varigenom färgen förändrats mot grågult. Det är inte otänkbart att denna vittringsdefekt accentuerats genom intorkningen efter uppgrävningen.

Kraniet är ganska stort och kraftigt byggt, det är tungt och har en framträdande muskelrelief. Dess horisontalomfång uppgår till 521 mm och kapaciteten till 1570 milliliter (uppmätt med hirs), vilket karakteriserar det såsom aristenkrant (d. v. s. över 1450 ccm, enl. Sarasin).

Linea temporalis är starkt markerad. Kranialsuturerna ha i stor utsträckning förbenats. Endast pars complicata av sut. coronalis är ofullständigt sammansmält. I övriga suturer synas visserligen suturlinjerna ytligt men förbeningen är så gott som fullständig.

Den bevarade högra överkäkshälften saknar tänder. Alveoler finnas efter 4, 3, 2, och 1+; 2+' alveol har en fördjupning efter en rotspetsinfektion och 1+' alveol uppvisar en form. som anger, att tanden ägt en rotpålagring

Kraniet är i v e r t i k a l - v y regelbundet, symmetriskt och närmast av ovoid form, med svagt antydda pannknölar och mått-ligt framträdande hjässknölar. Längd-breddindex 78,14, karakteriserar skallen som mesokran ej långt från brachyeurykrani (mellanskalligt, nära kortskallighet).

n a c k - v y är kraniet likaledes av regelbunden och sym-metrisk form, relativt sett smalt och mycket högt. Hjässkonturen är jämnt böjd, sidokonturerna lätt böjda, tydligt konvergerande nedåt; hjässknölar högt stående. Största bredden befinner sig i höjd med hjässknölarna. Stora nackutskottet är väl markerat, vårtutskotten äro stora och långa. Bredd-höjdindex 100,70 placerar kraniet inom det stenohypsikrana området (högt-smalt) medan bredd-öronbregmahöjdindex 79,72 anger eurychamaekrani nära metriokrani.

I sidovy, n o r m a  l a t e r a l i s, visar kraniet en jämnt för-löpande sagittalprofil, som efter en djupt liggande, väl avsatt näsrot och ett kraftigt uppdrivet glabellarområde däröver, i jämn, ganska flack båge förlöper ända till vertex, dess högsta punkt. Pannan är svagt välvd men ändå tydligt tillbakalutande. Vertex ligger hela 4,5 cm bakom bregma. Bakom vertex faller profillinjen under stark uträtning inom lambdaområdet brant nedåt för att sedan inom nackregionen bli mjukt rundad. En svag vinkelböjning squama-planum nuchale avslutar denna profil. Kraniet har i sido-vy ett toppigt utseende. Längd-höjdindex 78,69, karakteriserar kraniet som kort och högt, brachyhypsikrant, medan längd-öronbregmahöjdindex 62,30 faller inom det orthokrana (medelhöga) området. Sagittal frontalindex 88,64 anger orthometopi (måttligt välvd panna.).

Ansiktet är grunt (övre ansiktets längd-höjdindex 75,00; brachyhypsifacial), ansiktsvinkeln är låg, 76 gr, vilket innebär att ansiktet är starkt framskjutande, prognath. Sannolikt har också påtaglig subnasal prognathism (framskjutande överkäke) förelegat.

Yttre hörselgångarna äro vida och utan exostoser.

I   n o r m a   f a c i a l i s (en face) har kraniet av allt att döma också varit symmetriskt och regelbundet. Pannan förefaller i denna vy vara hög och bred, transversal frontalindex 80,65, närmast sphäronietop, transversal frontoparietalindex 69,93, eurymetop. Ögonbrynsbågarna äro kraftiga och vulstiga, pannknölarna svagt antydda, trigonum supraorbitalis stor, svagt konkav, okbågarna tydligt utåtsvängda.

Av höger ögonhåla att döma ha dessa varit symmetriska, rundat fyrkantiga, medelhöga, med svagt utåt-nedåt konvergerande breddaxlar och mjukt rundade kanter. Orbitalindex dx. 79,54, mesokonch. Näsroten synes ha varit medelbred, näsöppningen smal och spina nasalis kraftig och spetsig.

I   n o r m a   b a s a I i s, basalvy, slutligen, är kraniet symmet-riskt och regelbundet, men skadorna i och omkring basen jämte frånvaron av större delen av ansiktsskelettet omöjliggör en närmare karakterisering.
 


 
 
2. Underkäken.
Denna saknar vänster ledutskott men är i övrigt väl bevarad. Dess vänstra skänkel uppvisar samma färgförändringar och vittringsdefekter i förhållande till övriga delar som ovan nämnts för bakhuvudet i förhållande till frontaldelen, varav man möjligen kan draga den slutsatsen, att underkäken då skallen rubbades ur sitt läge vid framgrävningen, bör ha intagit ett läge nära denna.

Underkäken är robust byggd, och har starkt utåtböjda vinklar. Den bör således ha givit ansiktet i dess helhet en »fyrkantig” ytterkontur. Linea obliquae äro framträdande och muskelreliefen ordinär. Underkäksvinkeln, 118,50, är normal. Corpus' minsta höjd ligger nästan mitt under 8-orna. Mandibeln vilar, om den placeras på ett plant underlag, på fyra punkter, dels på undre begränsningarna av bägge anguli, dels på tvenne punkter rakt under 3-orna.

Av tänderna ha intravialt samtliga utom 6- förefunnits. Efter döden ha 1-, -1 -2 -6 fallit ut. Nedslitningen är avsevärd och ungefär lika fördelad över hela bettet; hårdast och facialt-lingualt snett nedsliten är -5. Ingen caries.

Kraktärer: aristenkran, mesokran, brachyhypsikran., L-OBH-I orthokran, stenohypsikran, B-OBH-I eurychamaekran, sphärometop, eurymetop, orthometop, prognath, oritho-brachy-hypsifacial, mesokonch.
Ålder: ca 50 år. Kön: man. Tr I 233, Tr I mod. 221. 
 


 
3. Skelett
Detta är endast delvis bevarat (eller påträffat?). Ryggraden fr.o.m. 9. bröstkotan samt korsben och bäckenben saknas, likaså lårben, skenben och vadben samt flertalet mellanhands- och mellanfotsben. Samtliga revben föreligga, hela eller skadade, varjämte kommer skulderblad, nyckelben och några falanger från hand och fot. Av detta synes framgå, att åtminstone överkroppen legat relativt intakt på fyndplatsen. Frånvaron av bäckenpartier och bakre extremiteter utgör tills vidare ett olöst problem.

Skelettet är synnerligen robust byggt och har en påfallande kraftig muskelrelief. Höger överarms ledhuvud är oskadat och till form och dimensioner utpräglat manligt. Vänster humerits äger på facies volaris (undersidan) icke mindre än 14 tydliga, oregelbundet fördelade snitt eller skärspår av samma verktyg, som det, med vilket ovan beskrivna skador i huvudet tillfogats. Vänster armbågsben och strålben visa också var sitt skärspår och dessutom ett antal tvärställda mörkare fläckar, som sannolikt härröra efter skärsår, vilka genomträngt periostet.

Den på de främre extremiteternas ben beräknade kroppslängden blir enligt Pearson 174, enligt Telkkä 176 cm. Den döde torde således ha haft en kroppslängd av omkring 175 cm.

I samlingen ingår också ett djurben, ett mellanfotsben av får eller get, mest sannolikt ett får. Benet är märgkluvet.

---------------

 
Det är alltid vanskligt att av ett enda kranium med tillhörande skelett draga slutsatser rörande de raskomponenter, som kunna tänkas ingå i detsamma och många och svåra äro säkerligen de fel, som på så sätt ha begåtts under tidernas lopp. De föl-jande korta reflexionerna äro således endast ett subjektivt försök att antropologiskt klassificera fyndet.

En jämförelse mellan de kortskalliga eller mellanskalliga kranier med tendens till kortskallighet, vilka äro kända från vårt lands sten- och bronsålder å ena sidan och kraniet från Granhammar ger vissa anknytningar. Den s. k. Borrebytypen, bl. a. karakteriserad av just samma toppiga skallform, samma utvikna underkäksvinklar, samma ögonhåletyp, längd-breddindex m.m. representeras av ett kranium från Vellinge, beskrivet av C.-M. Fürst i hans kända arbete »Zur Kraniologie der Schwedischen Steinzeit» och i Coons stora verk »The Races of Europe» sid. 54, felaktigt försett med etiketten »Fjelkinge, Skåne: Sweden, Neolithic». Denna typ anses vara av neandertaloid härkomst, den skulle ha nått Sverige via Belgien och danska öarna redan mot slutet av mesoliticum elle,r början av neoliticum och skulle ha överlevat inträngande stammar av megalit- och båt-yxfolk (.Coon sid. 124).

Till samma kategori måste man räkna de kort-högskallar, som framkommit vid utgrävningen av en hällkista i Valltorp, Torbjörnstorps socken, Västergötland, i vilken också en helt annan kranietyp, lång-lågskallig, av Longbarrow-typ förekommer. Valltorpsmaterialet är ännu ej publicerat men den antro-pologiska redogörelsen föreligger i manuskript (Gejvall).

Vad slutligen angår det öde, som drabbat mannen från Gran-hammar, bör det vara ganska klart, att en strid föregått hans död, en strid vid vilken han blivit liggande på höger sida och tillfogats svåra skador i huvudets vänstra del och i vänstra delen av överkroppen. Avsaknaden av rester efter bål och bakre
extremiteter kan bero av, att material innehållande dessa kropps-delar före den arkeologiska undersökningen blivit bortfört från platsen. Om icke, tvingas man tillgripa de gamla teorierna om kannibalism, människooffer eller att benen bortskaffats av vilda djur.
N.-G. G-ll.

UKF:s Startsida             Lindströms artikel                  Föremålsbeskrivning        Zusammenfassung
UKF:s ämnesområden    UKF:s Rapportavdelning       Samtida tidningsartiklar