Kommentarer till Stockholm 750 år

Utförligare kommentar till den mer publika framställning i UKF:s Nyhetsbrev 2001:2 och senare på hemsidan. Reviderad 2004      Borttagen från hemsidan efter ett par dagar
Av Börje Sandén
/nya/stockh2.htm                Obs  Denna artikel är nu 2016 överspelad - intressant forskningshistorik

UKF:s startsida        Stockholm 750 år      Almarestäket     Ämnesområden


Kommentarer till frågan Stocksund - Stäksund - Norrström

Stocksundet
- Björn Ambrosiani menar att Olovssagan säger att "Stocksundet ligger ÖSTER om Tören" något som i detta sammanhang blir norr (kommentar i hans artikel ur Västergötlands äldre historia.)
- Hänvisning om Öster om Tören finns inte i Olofssagan utan i kap. 22 i Heimskringla, där det berättas om Agnes äventyr (se även Gustaf Nerman, HT 1893 pärm 28:3 Hvarest.grävfde sig.....)
- citat: platsen för hans äventyr "å östra sidan af Tören väster om Stocksund"
- enligt ofta tillämpade väderstrecksteorier angående nordbornas uppfattning skall Stocksund ligga Norr om Tören, vilket lika väl torde stämma in på Stäket!
- det blir problem med uppgiften "väster om Stocksund" när väster på motsvarande sätt blir norr.
Enligt Ambrosianis tolkning skulle Agnefit ligga Norr om Stocksund.

- OBS. De detaljer om Agne som Snorre beskriver (i kap 22) finns inte i Tjodolfs Ynglingasaga (den äldre "källskriften")
Lägg också märke till att Snorres Olofssaga inte berättar om Agnes äventyr - endast platsen Agnefit
- och att den citerade historien om Agne kan vara en produkt av Snorre.

Som synes: man kommer aldrig till riktig klarhet i problemet om man endast stödjer sig på väderstrecksteorin
Mitt huvudargument finns hos geologerna, Lars Erik Åse.
- samt Helgandsholmenutredningarna.
Med mina hänvisningar till Hildebrand, Ahnlund, Dalbäck m.fl. ville jag närmast lyfta fram att även historiker tvivlat på riktigheten i Snorre beskrivning.

- Jag kunde i artikeln också ha hänvisat till Styffe, till (Peter Andreas) Munch, norsk historiker 1810-63 ("Om kilderne til Sveriges historie i den förchristelige tid" och till Carl Richard Unger, norsk språkforskare som bl.a. tolkat Olav den heliges saga (1835). (Han gav även ut Flatöboken)

Starka strömdraget
Snorre: "I hela Svitjod faller vart rinnande vatten ut i Lagen" (när det är mycket regn)

- OBS Lagen = det vatten som nu kallas Mälaren. Lagen var förr en vik av havet!!!
- Samma förhållande ännu idag - fast i vår tid "ett trappsteg högre"
- kaptenen på Mariefred var 1976 mycket tveksam till att kunna lägga till vid Stäket när han kom uppifrån.
- Clas Ingelman, berättade i samband med kulturresan med Mariefred 16 sept 2001 att han kommit i svårigheter med båten Bayard, som svängde ut och ställde sig på tvären i Stäksundet
- påminner om det extremt starka strömdraget 1780.
- Vid O. Modigs mätning 1839 av vattenståndet ovanför och nedanför Stäket var skillnaden 1,2 m
- det var i detta sammanhang som "kanalen" vid Ryssgraven rensades upp (ungefär från tiden uppkommer namnet Ryssgraven, helt befäst på 1860 års ekonomiska karta ("häradskartan")

Lars-Erik Åse
K
ärnpunkten i min artikel är att finna naturgeografiska förhållanden som rimmar med andemeningen i sagan
Jag stöder mig på Åses utredning i Kvartärbiologiska vittnesbörd om strandförskjutningen vid Stockholm under de senaste c. 4000 åren (Geologiska Föreningens handlingar 92, 1970)
- Det fanns inget strömdrag vid Norrström omkr år 1000.
- i själva verket var det på 1500-talet uppström 6-7 gånger per år vid Norrström, dvs samma frekvens som i början av 1900-talet.
Norrström omtalas första gången 1332 . (Dipl. Suec. IV nr 2907)
Söderström första gången 1305. (Dipl, Suec II nr 1475
Mälaren beskrivs som insjö (stagnum) 1286 (Dipl. Suec. II nr 922, 989)

Åse har helt klart för sig att Snorre beskriver förhållandena i början av 1200-talet (ej 1000-talet)
Enligt Granlund (1930) uppstod insjön Mälaren på 1100-talet
Hörner (1943, Fyrisåmynningen och landhöjningen) menar att Granlunds uppgifter är synnerligen osäkra.

OBS. Åse framhåller (sid 71) det märkliga förhållandet att vattenståndet i Saltsjön normalt sätt är lägst på våren, samtidigt som det är högst i Mälaren. (jfr med Modigs upplysning 1839)
- detta skulle kunna ge stöd åt Granlunds uppfattning att Mälaren kunde uppfattas som insjö tidigare än 1200-talet.

Hans Hildebrand -Konungaboken 1869.
Det är inte bara i fotnot till Olof den Heliges saga som han förordar Stäket-Ryssgraven.

I Inledningen (Kungabokens geografi II. Sveaväldet|Upplanden) på sid LXVII (längst ned)
"Steksundet, af Snorre oriktigt kalladt Stocksund, med Agnefit och Konungssund, icke vid det nuvarande Stockholm, utan vid Skarfvens utlopp i Mälaren"

Agne
Heimskringla kap 22.
sid 1:25 hos Hildebrand

Hans Hansson
Landhöjningen och Gamla stans bevarande. Kapitel ur SEÅ 1954
På tal om Söderström säger han (sid 21) "Men man kommer aldrig att med full säkerhet kunna bevisa att denna landtunga verkligen existerat." Han ifrågasätter landhöjningens betydelse för Stockholms grundläggning. "Nu står det rätt klart, att landhöjningen i det faller spelat en underordnad roll"
I boken Stockholms stadsmurar, kap 1. Stockholmens ursprungliga grundlinjer, (1976) tar han upp problematiken och avslutar den efter en lång analys av omständigheterna med följande ord:

"Vi har funnit att skälen för en kastal på stadsholmen redan vid 1100-talets slut inte är bindande och att farledens permanenta avspärrning, som var en viktig förutsättning för kastalen, är föga trolig före Stockholms tillkomst"
Normalt har strömmen ännu vid 1200-talets mitt knappast utgjort något hinder för sjöfarten

Anders Ödman
Ödman framhåller verkligen att Norrström inte bildades förrän omkr. 1300 (sid 116)
- Minst 5 farleder in i Mälaren omkr. 1000. Långhundra, Fröfjärden, Norrström, Söderström, Hammarbyleden.
Ego:
- alla farleder borde haft en försvars- och/eller spärranläggning, inte bara den vid Norrström. Det vore ju meningslöst att ha en sådan på bara ett av ställena.
- som följd av detta:
Olofssagan säger att man försökte stänga vägen för Olof den helige med järnkedjor vid Stocksund. Det skulle behövts järnkedjor på 4 ställen till omkr. 1000!

Alf Åberg - Har norr alltid varit norr? Historiska gåtor. 1970 sid 18
Ottars resa runt Norge till Vita havet 800-talet
- väderstrecken förskjutna ca 1/8 varv
Han ville se hur hans land sträckte sig in i Norra Ishavet

Från bostaden i norra Halogaland seglade han först mot norr, sedan mot öster sedan mot söder!
I själva verket: nordost - sydost - sydvästlig
Min tolkning: "norrut" - österut" - "söderut" Således ingen precis angivelse

Ego: jämför med Aschaneus placering av Fornsigtuna: västan om Kämpasten (den plats han utgår från) när det egentligen är NV. Även här kan man säga att man skall färdas "västerut" för att komma till Fornsigtuna

Helt klart att Fornsigtuna ligger väster om Kämpasten, men inte i riktning mot väster
Fler isländska sagor svänger sig med väderstreck, men jag uppfattar dem in bokstavligt.

Både kung Alfred (folken i Germanien) och Adam av Bremen har känt sig manade att placera in de orter de beskriver (utan att själva ha varit där) i den gängse kartbilden. Därför kan man inte lita på dem som exakta väderstrecksanvisningar.

Jag uppfattar Weibulls förklaring av nordbornas underliga väderstreck med att man liksom i kulturområden på sydligare breddgrader placerade öster där solen går upp. Hos oss kallade vi öster den riktning där solen gick upp vid midvintertid, således i sydost.