Håtunaleken i rikshistoriskt perspektiv
nya/hatunaleken.htm

UKF:s Startsida      Erikskrönikans ord om Håtunaleken     Frihetsbrevets ord Sveriges Magna Charta                                  Mer om Fornsigtuna                             Ämnesområden

700 år sedan Håtunaleken ägde rum någonstans i Håtuna.
Med viss regelbundenhet högtidlighåller vi det som brukar kallas Håtunaleken, ja, under flera år
på 1990-talet uppförde teatersällskapet ett uppskattat krönikespel om det som hände en ödesdiger
dag i Håtuna för snart 700 år sedan. I själva verket var Håtunaleken ett rättsövergrepp av grövsta
slag, ett i raden av många. Fredagen den 29 september år 2006 är det 700 år sedan det hände och
det bör vi högtidlighålla.
 
Kan det verkligen finnas anledning att fira en sådan händelse?
Svaret är ja, men det är inte själva Håtunaleken som vi skall minnas efter alla dessa år utan den
roll i historien som följderna av den långa raden av rättsövergrepp medförde. De pågick under
mer än tio års tid. De som för tillfället hade makten fängslade sina motståndare utan dom och
rannsakan. Men det skulle till slut växa fram något gott ur den kris som land och folk genomgick
under denna tid; något gott som fått bestående värde fram till vår tid och förhoppningsvis för all
framtid.
     Den första allvarliga händelsen inträffade när kung Birger med drottning, ärkebiskop och
många andra herremän blev tagna till fånga här i Håtuna av kungens bröder som med svekliga
metoder tillskansade sig makten i riket. Inbördeskrig utbröt med inblandning från Danmark och
Norge. Birger återfick visserligen friheten men satt i det närmaste maktlös på sitt slott i
Nyköping. Han ruvade på hämnd i elva år; en hämnd som han verkställde genom att bjuda in sina
bröder till försoningsgästabud och på natten fängsla dem och sedan låta dem dö av svält i slottets
källare.
 
Vad var det för lek?
Det var först då, 1317, som vi fick veta att tillfångatagandet i Håtuna var en "lek". Ordets
dåvarande betydelse finns ännu kvar i talesättet "den, som sig i leken ger, får leken tåla".  Det
handlar med andra ord om något allvarligt som man ger sig in på, något som kan få helt andra
konsekvenser än man tänkt sig. Av gamla ordböcker framgår att betydelsen också var "gyckel"
och "spe". Den som gav sig in i leken kunde således riskera att få utstå både "spott och spe".
Kanske Birger just spottade sina antagonister i ansiktet när han i sitt våldsamma hämndbegär
trängde in i deras nattläger och utropade "Minns ni något av Håtuna lek, den står tydligt för mitt
minne. Den här skall inte bli bättre den".
 
Magnus Eriksson väljs till kung
Stridigheterna i landet hade medfört att nästan hela Birger Jarls/Magnus Ladulås' släkt hade
utplånats. När kung Birgers 18-åriga son avrättats på grund av faderns illgärningar återstod bara
den 3-åriga kusinen Magnus, vars fader Erik hade dött i Nyköpings fängelsehåla. Denne Magnus
Eriksson kom att spela en uppmärksammad roll i historien på flera sätt. 
     Först var det sättet på vilket han som 3-åring valdes till kung, sedan skulle hans namn för
evigt förbindas med den första för hela landet gällande lagboken, han skulle också bli den kung
som längst regerat detta land, han råkade också ut för den heliga Birgittas beskyllning att vara
homosexuell. Hon kallade honom "kung Smek", och Magnus leverne skulle enligt de
uppenbarelser Gud gett henne ha varit anledningen till att Gud straffade landet med Digerdöden. 
     Slutligen var Magnus Eriksson den kung av svensk börd som efterträdde Gustav Vasa, när
denne mer än 150 år efter Magnus Erikssons död blev vald 1523. Jag nämner detta eftersom
praktiskt taget alla de utländska kungarna i Sverige spelar en roll i historien kring Almarestäket,
en i rikshistorien synnerligen framträdande plats inom  Upplands-Bros gränser. Det faktum att
utlänningar så totalt styrde över Sverige under så lång tid har de flesta svenskar inte tagit till sig.
En närmare utredning om denna tid går emellertid utanför ramen för denna lilla essä.
 
Sverige får sin första grundlag
Nu tillbaka till den av Magnus Erikssons historiska insatser, som på lång sikt varit mest
betydelsefull. Han var naturligtvis helt omedveten om, att de löften han tvingades avge, när han
som 3-åring lyftes fram inför folket vid Mora Sten utanför Uppsala och utropades till kung,
skulle få så vittgående konsekvenser. Han lovade, sittande på sin förmyndares arm 
1) att när han blev myndig skulle han inte fängsla någon, fattig eller rik, utan att denne
befunnits skyldig enligt lagen. 
2) Han lovade också att inte kräva extra skatt av befolkning utan att orsaken till behovet av den
hade framlagts för menigheten i var och en av rikets delar. Inga andra fick mottaga eller
uppbära denna skatt än de som blivit särskilt utvalda till detta, "samt två bönder, förordnade
av bönderna själva i vart och ett av biskopsdömena." 
 
Dessa två löften skulle komma att vara vårt lands första och enda grundlag i 400 år. Inte förrän
1719, efter Karl XII:s förlustbringande krig, fick vi en utökad grundlag. Men med bibehållande
av de löften som 3-åringen godkänt. 
 
Vad hände vid Mora Sten?
Hur det gick till när de två viktiga punkterna presenterades för folkförsamlingen vid Mora Sten
har kunnat rekonstrueras med hjälp av bevarade skrifter. Upplands lagman Birger Persson
(Petersson enligt  senaste förslag) höll ett välkomsttal där han framhöll att de närmast föregående kungavalen skett
på olaga plats och som följd därav med olyckligt resultat. Nu borde allt gå bra. 
     Rikets drots, motsvarigheten till dagens justitieminister och på vilkens arm Magnus Eriksson
satt, framhöll Birgers falskhet och grymhet, i skrift befäst i bl.a. "protokollet" från mötet, de s.k.
Frihetsbrevet återgivet i sin helhet på UKF:s hemsida. Där finns också mer att läsa om vad som
sades och gjordes vid det beramade mötet den 8 juli 1319 på Mora äng en mil SO om Uppsala.
 
Folkmötets roll i historien
Folkförsamlingen har ansetts vara så representativ för hela svenska folket att historiker på allvar
velat kalla detta möte en svensk riksdag. Men eftersom man endast har den mindre säkra
Erikskrönikan att stödja sig på när det gäller vilka folkgrupper som närvarande har man nöjt sig
med att framhålla 1319 som en mycket viktig vändpunkt i vår historia. Den då vårt land fick sin
första grundlag. 
     I våra historikers diskussioner om vilket möte som skulle kunna kallas vår första riksdag
stannade  man för mötet på Näs äng 1502. Från detta möte vid nuvarande Kungsängens kyrka
finns ett mer trovärdigt "protokoll" bevarat med angivande representanter från den svenska
allmogen. Mer om detta möte finns på vår hemsida. 
 
Håtunaleken - början till något stort
Av min framställning här ovan torde det framgå att Upplands-Bro har anledning att på lokal nivå
lyfta fram det värdefulla som växte fram ur Håtunaleken, vår första grundlag. När vi väl är
framme vid år 2019 är jag övertygad om att 700-årsminnet av grundlagens tillkomst kommer att
firas på riksnivå. För att inte tala om vad den lokala hembygdsföreningen i Lagga socken kan få
ut av denna betydande händelse i vår historia.
 
Platsen för Håtunaleken
Inledningsvis använde jag ordvalet "någonstans i Håtuna" om platsen för Håtunaleken. Det finns
nämligen inte någon klart definierad plats. Tre ställen i anknytning till Håtuna kyrka har pekats
ut. Jag har genom åren i olika sammanhang kommenterat de iakttagelser som talat för och emot
dem. Arkeologiska undersökningar är inte möjliga att få till stånd med hittills kända argument.
Vi måste hitta skriftliga belägg tillräckligt intressanta för att locka forskare till aktivitet. Och det
finns ett sådant, där jag tycker att man har kört fast i en återvändsgränd. 
 
Nyckeln till gåtans lösning heter Fornsigtuna
Jag tror att nyckeln heter Fornsigtuna. I förra numret av Nyhetsbrevet utvecklade jag min syn på
de olösta frågorna kring Fornsigtuna. En av dem är just det ovedersägliga faktum att kung Birger
några år innan han tillfångatogs i Håtuna undertecknat ett dokument då han befunnit sig i
Fornsigtuna, som var en kungsgård i Håtuna. I början av 1600-talet var den en bondby med
namnet Fornsigtuna i vilken det 300 år efter Birgers vistelse ännu fanns väl dokumenterade
ruiner i sten och tegel i form av murar, torn och t.o.m. en skönjbar borggårdsplats. Den platsen heter Signhildsberg.
     Tre olika beskrivningar utpridda mellan åren 1612 - 1672 berättar om byggnadsanläggningar där.
År 1680 fick riksantikvarien i uppdrag av riksdagen att undersöka vilka gamla kungsgårdar som
skulle kunna återföras till kronan eftersom de blivit förlänade till privatpersoner. Hans
egenhändiga rapport berättar att en av dem är "Håtuna Kongsgård … som förmenas varit byggd
öster om kyrkan" och "varit byggd för Sigtunas skull".  
     Fornsigtuna ligger öster om kyrkan - 2 km!  Man kan tycka det märkligt att den främsta
experten på fornminnen, initiativtagaren till den stora inventeringen av fornminnen på denna tid
och med två rapporter om ruiner på platsen uttrycker sig så pass vagt. Men han vänder sig till herrar makthavare i Stockholm. Hade platsen legat intill kyrkan skulle han naturligtvis ha skrivit att den låg vid Håtuna kyrka, det är ointressant för beslutsfattarna i Stockholm att få veta på vilken sida om kyrkan den låg. Salvius skriver i sin bok om Uppland 1741. "Håtuana Kungsgård ligger inte långt öster ut från kyrkan, där ännu gamla källargrunder skola finnas."  Min förhoppning är att problematiken tas upp till sakkunnig behandling.