Den gränslösa historien - lokalhistoria - tvärforskning
Exempel från föredrag vid Stads- och kommunhistoriska institutet 2004
Ur Börje Sandéns föredrag.      Rev-tillägg; 2009-08-02, 2010-11-17, 2014,2015
 /lokalhistforsk/Metod/granslos_historia.htm
 
  Till UKF:s Startsida       Lokalhistoria med oväntade upptäckter                                          

Den gränslösa lokalhistorien

Av Börje Sandén  (2005-10-11_-2008_2009_2010_2011_2014_2016-12-20        
 
Artikeln har som utgångspunkt det material som jag ställde samman inför ett anförande vid Stads- och kommunhistoriska institutets 85 årsjubileum 2004. Ämnet som förelades mig var formulerat ”Lokalhistoria à la Bro”. Vi var tre föreläsare från Sverige och Norge med uppgift att "reflektera över begreppet Den gränslösa lokalhistorien” utifrån våra skilda utgångspunkter.
     När lokalhistorien beskrevs som gränslös kände jag genast igen min situation. Precis så hade jag upplevt den stimulerande verksamhet som förunnats mig i många decennier. Därför lovade jag att ställa upp och satte igång att försöka klä det ”gränslösa” i ord. Den följande framställningen är inte någon renskrivning av mitt manus vid tillfället. Jag har utelämnat sådant som läsaren känner till sedan förut. Dagen utvecklades så att vissa planerade moment utelämnades och nya har tillkommit.
 
Folkskolläraren – en nu utdöd yrkesbenämning - är per definition inte knuten till ett visst läroämne i skolan. I mina hembygdsstudier är det därför naturligt att vara öppen för impulser från många håll. Självstudier har den stora fördelen att ingen lärare leder tankarna in på en av forskningen utstakad väg. Som boende i orten vill jag gärna kontrollera om historiska forskare säger samma sak - och i så fall på vilka grunder. Jag har aktuella exempel på att bristfälliga och rent av felaktiga forskningsresultat tas upp av.skribenter utan kontroll i befintliga källskrifter.
      Inflytelserika forskare bildar lätt "skola" för viss tolkningen av historiska skeenden.  Det får mig att tänka på hur den amerikanska gästföreläsaren hos ett svenskt universitet uttryckte sig när hen fick veta att nyblivna doktorander omedelbart efter examen kunde få anställning vid sitt eget universitet. I Amerika måste det gå fyra år innan sådan anställning beviljas. Detta just för att förhindra inavel inom forskningen. Min tanke gick till skråväsendets praxis att en gesäll inte kunde få Mästarebrev förrän han praktiserat hos andra mästare än den som  han utbildat sig hos.

Med hjälp av litteratur och antikvariatskataloger letade jag mig i början fram till den kunskap jag trodde mig behöva i den roll jag fick 1968 som Riksantikvarieämbetets representant i Upplands-Bro och ordförande i den nyblivna kulturnämnden. Kunskap fick jag också genom att anlita experter som föreläsare i hembygdsföreningen och i forskningsinstitutet och genom en rad studiebesök med föreningsmedlemmarna på arkiv och institutioner. På så sätt har ett rikt kontaktnät knutits med de antikvariska institutionerna och universiteten..
     Under senare år har möjligheterna till självstudier utökats högst väsentligt när antikvariska och historiska institutioner av olika slag lägger upp sitt material på sina hemsidor. Hela böcker kan nu laddas ner på UKF:s huvuddator
 
Lokalkännedomens betydelse
God lokalkännedom i förening med ett mått av baskunskaper inom olika ämnesområden kan på ett utmärkt sätt illustrera innebörden i begreppet gränslös lokalhistoria.
     Bärplockning i skogen i anslutning till en s.k. fornborg avslöjade en jordvall utanför fornlämningsområdet. En arkeologisk undersökning gjorde fornlämningen ca 3000 år äldre och förvandlade den till en kultplats; den s.k. fornborgen vid Draget. Den ligger i Håtuna socken, men parkeringsplatsen nedanför ligger i Håbo kommun.

När jag på 1970-talet planerade ett historiskt inslag vid en herrgårdskonsert på Signhildsberg blev det angeläget att konsultera Svenskt Visarkiv för att närmare studera folkvisan om Habor och Signhild. Det visade sig att arkivets handlingar även lyfte fram gårdens historia på ett så klargörande sätt, att när jag rapporterade saken i ett arkeologiskt sammanhang så kom det att bli starten för fem somrars arkeologiska undersökningar vid Signhildsberg. De visade övertygande att man funnit platsen för en forntida kungsgård vid Signhildsberg.
     Bara några år tidigare hade Raä publicerat en studie om Sigtunas historia, i vilken man tagit avstånd från sägner som placerade Fornsigtuna vid Signhildsberg.
     Svenskt Visarkiv banade således väg för något nytt, men också för en fortsatt stor förvirring eftersom svensk medeltidsforskning menar att innehållet i en forntida folkvisa om Habor och Signhild skulle vara förbundet med de medeltida byggnadsrester i Signhildsbergsparken som utförligt beskrivits av riksantikvarien Aschaneus 1612 och i de kända Rannsakningarna om fornminnen som genomfördes senare under 1600-talet.
     Habor och Signhild har aldrig befunnit sig i de medeltida ruinerna efter den slottsbyggnad med borggård, murar och källarvalv som slutligen revs när herrgårdsbyggnaden uppfördes i senare delen av 1600-talet. Folkvisan är dansk  och beskriver händelser som ägde rum flera hundra år  innan  den slottsliknande byggnaden uppfördes. Mer om den pågående debatten under denna länk.

Rekognosering för en vandring med hembygdsföreningen till ett vårdkasberg ledde till upptäckten av ett av landets större hålvägssystem, som fram till 1988 varit okänt för forskningen. Ett tidigare känt hålvägssystem i trakten hade inspirerat mig att resa till kända hålvägar i landet och med den kunskapen var det bara att kalla på expert från riksantikvarieämbetet för bekräftelse på det funna. Denne placerade senare de djupa ridvägarna som nr ett bland 133 märkliga vägmiljöer i Atlas över Sverige.

En brofamiljs uppmärksamhet vid vandring på Rösaringsåsen avslöjade några stenar i rad tvärs över en gångstig, vilket ledde till en arkeologisk undersökning, varvid en unik forntida processionsväg såg dagens ljus. Väl att märka är det faktum att platsen tillhör de allra först dokumenterade fornminnesplatserna i landet och har varit under experters observation i århundraden utan att den halvkilometer långa vägen iakttagits.

En fotnot i en gammal doktorsavhandling från 1930 gav uppslaget att leta i Landsarkivet efter en viss skrivelse. Denna visade sig ge en ny tolkning av motivet till en av de största folkliga demonstrationerna som riktats mot en svensk regering, det s.k. Dalupproret 1743, eller ”Stora daldansen” som historien döpt händelsen till. Dokumentet författades på Tibble Gästgivargård efter uppmaning från regeringen och överlämnades till regeringens förhandlare vid Stäkets krog. Min källforskning ledde till en omvärdering av det som allmänt beskrivits som ett uppror mot staten. Resultatet presenterades 1993 i den tredje delen i UKF:s bokserie ”Vad hände egentligen?” som förutom tolkningen också återger det åberopade dokumentet. Jag uttryckte min förvåning över att det förmenta upproret inte ens skulle behandlas under slagordet "uppror" i Nationalencyklopedin utan skulle stå att läsa under slagordet  ”stora daldansen”- ett avsiktligt förklenande uttryck.  Jag kunde – när man kommit fram till bokstaven ”s” till min glädje finna nya tongångar. Nu gavs händelsen en rättvisande beskrivning: ”stora daldansen, vedertagen men till sitt ursprung avsiktligt nedsättande benämning”.
      Åtta år senare, 70 år efter den grundläggande akademiska avhandlingen om Dalupproret, kom en ny doktorsavhandling i vilken UKF:s bok beskrivs som den enda som framhållit det rikspolitiska sammanhanget. Att det som skedde 1743 var en demonstration och inget uppror framhålls ytterligare några år senare i Alf Åbergs bok Tragedin på torget. Det ena ger det andra. Men plötsligt dyker nya problemställningar upp.   Mer om detta  på hemsidan.

Upplysningar i en bok om norska kungasagor författad på 1200-talet gjorde det angeläget att jämföra olika versioner av sagan, som berättar om en händelse som ägde rum början av 1000-talet. Enligt den kortare och yngre versionen anses händelsen ha ägt rum vid Stockholms ström. I ett par äldre och betydligt längre versioner sägs att händelsen ägde rum vid vattendraget Skarven mellan Upplands-Bro och Upplands Väsby.
     Ett närmare studium av de geografiska och topografiska förhållandena  på de två platserna kombinerat med hänsynstagande till den numera kända landhöjningen talar entydigt för att händelsen ägde rum vid Almarestäket. Det var där det var strömmande vatten i början av 1000-talet. När sagan först översattes till svenska på 1600-talet var det naturligt att förlägga den centrala händelsen i berättelsen till Stockholm eftersom sagan säger att platsen låg där Mälaren rinner ut i havet. För tusen år sträckte sig emellertid havet ända fram till Uppsalatrakten.
     Den innersta delen av havsviken mellan Uppsala och Almarestäket hade på den tiden endast en förbindelse ut mot det verkliga havet, nämligen den som kallas Stocksunda i sagan och Stäksundet i vår tid. Den fulla förståelsen av innebörden i de ovanstående markerade orden är "ett måste" i den fortsatta diskussionen om de förvirrande beskrivningarna i de olika tolkningarna av  Olav Den Heliges besök i nuvarande mälarområdet åren 1007-08. Det var först efter en diskussion med Geofysiska institutionen vid Stockholms universitet 2016 som begreppet havet i de isländska texterna blev meningsfull. Det verkligt anmärkningsvärda att saken primärt sett inte  har något att göra med landhöjningen!    Läs:  Vikingatida ortnamn i Upplands-Bro
     Observera att Mälaren inte blev insjö förrän i början av 1300-talet enligt geologer och arkeologer. Läs mer i artikeln om Olav Haraldsons seglats i nuvarande Mälarområdet

Den hundraåriga tesen om nordbornas felaktiga uppfattning om väderstrecken
För drygt hundra år sedan var det några forskare som tyckte sig ha märkt att nordborna inte hade en klar uppfattning om åt vilket håll väderstrecken gick. För att deras uppgifter om väderstrecken skulle stämma med verkligheten måste kompassrosen vridas medsols upp till ett kvarts varv dvs 90 grader. En av dem - den störste av dem alla, Lauritz Weibull - fastställde 1928 i en historisk tidskrift att det otvivelaktigt var så. Under långt tid var detta forskningens ståndpunkt. För en del skribenter är det uppenbarligen så än i dag då man inte uppmärksammat att forskningen numera inte hänvisar till sagor utan andra forskningsdiscipliner.
     Att väderstrecken som står i de ursprungliga isländska handskrifterna är helt riktiga har en länge förd debatt med flera kännare på området övertygat mig om.
     Mina argument finns utförligt beskrivna på hemsidan.  Det är bristande kunskap hos dem som hävdar att havsseglande islänningar och nordbor inte skulle utnyttjat polstjärnan vid sina seglingar till Island och Grönland.
 
Lokalhistoriska studier - en parallell till tvärvetenskaplig forskning.
Hembygdsforskaren kommer i sina studier i kontakt med de flesta forskningsdiscipliner.
Redan begreppet historia blir flertydigt, den rent lokala historien kompletteras stundtals - beroende på bygdens egenart - också med rikshistoria. Det senare gäller i högsta grad Upplands-Bro med sitt centrala läge i Mälaren med alla dess kommunikationsleder. Det faller sig naturligt att också ta del av resultaten från andra undersökningsområden, t.ex. arkeologiska utgrävningar. Förutsättningarna för såväl arkeologi som historia finner man i bygdens geologiska och topografiska struktur. Hembygdsforskaren måste därför skaffa sig ingående kunskap om naturen i bygden, inte minst landhöjningens betydelse för utvecklingen.
      De lokala egenheterna förklarar varför historiskt intressanta händelser ägt rum just på den ena eller andra platsen. Vägars och sjöleders sträckning under tidernas lopp blir ett viktigt studieobjekt för att förstå bebyggelsens placering och utveckling.  För det ändamålet krävs tillgång till såväl äldre som nyare kartor. För att förstå innehållet i handskrifter som hör samman med gårdar och historiska händelser i bygden måste man lära sig läsa gamla handstilar. Samma sak gäller tryckta handlingar som ända in på 1800-talet använde den tyska stilen.
     Det kan inte nog understrykas att forskaren bör ha kontroll över vad som står i originalhandlingar. Såväl tryckta tolkningar som handskrivna protokoll ger medvetet - eller omedvetet - en personlig färg åt det historiska skeendet, vilket jag har haft anledning att påpeka i några av mina publicerade studier.
 
Kommunarkivets och hembygdsföreningarnas handlingar är viktiga liksom landsarkivets och riksarkivets, för att inte tala om Antikvariskt -Topografiskt - Arkiv, som finns hos Vitterhetsakademin.
       Riksantikvarieämbetet erbjuder forskaren Fornminnesregistret med fornminneskartan. Kungliga Biblioteket  och universitetsbiblioteket Carolina Rediviva får bidraga med upplysningar som inte nås på annat sätt. Stadsarkivet i Stockholm likaså. För att inte tala om Landsarkivet och Ortnamnsarkivet i Uppsala
 
I Upplands-Bro har vi  en utomordentligt stor och värdefull hembygdssamling i Herman Svenngårds donation 1970. Den består av ett par tusen böcker och många tusen kopior av lokalhistoriska dokument. Här finns originalutgåvor av böcker från mitten av 1500-talet och framåt. Svenngård samlade lokalhistoria kring gårdarna i Stockholms-Näs (Kungsängen) och Västra Ryd i ett 30-tal pärmar. Samtliga handlingar i dem har fått innehållsförteckning och en kortare eller längre beskrivning av innehållet genom ett av UKF:s dokumentationsprojekt. Materialet i pärmarna finns i sökbar form stora PDF-filer på Forskningsinstitutets hemsida.
     Intervjuer med ortsbor och studium av skriftserien Vi skriver i Upplands-Bro ger läsaren impulser till fördjupade studier. De finns i sin helhet på hemsidan i sökbar form.
    Herrgårdarnas arkiv har ibland gett oss mycket värdefull kunskap om hela bygden eftersom patronerna ofta ägde mark utanför huvudgården. Ibland har de också varit kommunalpolitiker och intressanta handlingar kan hittas i arkiven.

Några i exempel på gårdsarkiv i UKF:s  hemsida:
Almarestäket
med många dokument kring central svensk historia förutom gårdshandlingar.  
Brogård
, hela det mycket stora arkivet skänktes till Bro och Lossa hembygdsförening av familjen Reuterskiöld år 2007. Ett av UKF:s projekt har varit att gå igenom ca 2,5 hyllmeter med "lösa" - icke inbundna - dokument såsom testamenten, arrendekontrakt, inventarieförteckningar, reduktionshandlingar, jordeböcker, kartor. Materialet omfattar över 700  A4-sidor i tryckt och inbunden form. Det finns  i digitalform på CD och hårddisk och på UKF:s hemsida.
Handlingar rörande Ådö och Lejondal finns också i Brogårdsarkivet.

Släktforskning är nära förknippad med lokalhistorisk forskning eftersom den senare kan bidra med intressanta miljöskildringar.
 
Att skaffa sig studie- och forskningsmaterial
Hembygdsforskaren har som regel ett förvärvsarbete, som gör det nödvändigt att ha forskningsmaterial tillgängligt hemma på fritiden. Dagens forskare är på ett särskilt sätt lyckligt lottade i jämförelse med den tidigare generationen som satt på arkiv och bibliotek och för hand gjorde sina anteckningar och skrev av utdrag ur handlingar. Jag började själv på det viset.
     Nu har vi tillgång till bärbar dator, digitalkamera, kopieringsmaskin samt skanner som kan förvandla textsidor till redigerbara datafiler; apparater som dagens forskare måste lära sig att utnyttja. Det insamlade materialet kan därefter bearbetas i hemmet. Vi skall heller inte glömma allt forskningsmaterial som finns tillängligt på internet. Det ökar ständigt. Här kan vi återigen tala om gränsöverskridande arbetssätt.
Exempel:
handskrivna sockenstämmoprotokoll från 1780-1862, totalt över 700 sidor, fotograferades på mindre än tre timmar, varefter utskrifterna tolkades och skrevs in i datafil så att sidorna direkt kunde förvandlas till snygga A4-häften med tryck på bägge sidorna och försedda med omslag.
     Kartor av olika slag är ett måste. Man behöver framförallt äldre ekonomiska kartor, 1860, 1940-talet, liksom de aktuella från 1970-talet. För att täcka kommunen behövs minst 16 kartblad av de senare.. Behovet av lantmäterikartor, dvs kartor över enskilda gårdar, gjorde sig snart gällande. Vid besök på lantmäteriverket, länsstyrelsen och krigsarkivet togs flera hundratal diabilder i färg, som nu har digitaliseras för vidare användning i tryck och videopresentationer. Arkivet innehåller naturligtvis generalstabskartor och den senaste topografiska kartan i digitalt format att skrivas ut åt de olika forskargrupperna.
   Det finns anledning att återkomma med fler exempel vid annat tillfälle.