Notiser / argument / historik kring Fornsigtuna
lokalhistforsk/Fornsigtuna/Notiser_Fornsigtuna.htm
Börje Sandén 2008-10-19, rev 2010-02-01, rev 2014-06-05, 2015-07-15

UKF:s startsida      Lokalhistoria - forskning och källskrifter       Ämnesområden


Klicka för Min historik kring Fornsigtuna från 1970-talet    

2014-2015 
Tillägg  augusti 2015  - "Påvens skägg ?"

Alexander III:s brev till svenska kungen på 1170-talet

Historiken kring Alexander III:s omtalade brev till svenska kungen
är intressant .
Påven frambär i brevet en begäran att kyrkan måtte få tillbaka Fornsigtuna som tillhört kyrkan under den tid som biskoparna residerade i Sigtuna.
      År 1164 blev biskopen utsedd till ärkebiskop med placering i Gamla Uppsala. Det är verkligen märkligt att påven redan efter något 10-tal år ingriper i den svenska kyrkopolitiken för att kyrkan skall få tillbaka marken i Fornsigtuna trots att kyrkan inte längre har något att göra med Fornsigtuna.
      Vad skulle kyrkan ha för glädje av att få tillbaka Fornsigtuna när ärkebiskopssätet var i Uppsala?
Svaret är att man ville flytta tillbaka till Sigtuna. Det framgår av historiska handlingar i början av 1200-talet.
      Ett viktigt inslag i skeendet är att påven Alexander vid utnämningen till påve gått segrande ur striden kring påvestolen, trots att tyska kejsaren utnämnt en annan till påve. Alexander gick då i "landsflykt" till Sens i Frankrike. Hans uttalade ambition
hade redan vid utnämnandet till påve 1159 varit att vinna Sverige för kristendomen.
     Därför är det min tro att han kan ha bidragit ekonomiskt och kanske också med arbetsfolk för att bygga den första biskopsborgen i landet. Om den anlagts med svenska medel borde det finnas någon form av dokumentation härför i svenska annaler.

Mitt bidrag till historiken är att jag lanserar idén att påvestolen redan på 1170-talet fått klart för sig att Gamla Uppsala inte var en lämplig plats för ett ärkestift eftersom landhöjningen hade gjort det svårt att sjöledes ta sig dit. Det var därför påven ivrade för att kyrkan skulle få tillbaka Fornsigtuna som skulle vara en bra plats för ärkesätet, om det flyttades tillbaka till Sigtuna.
     Det kan nämligen vara så att kyrkan redan tidigt låtit bygga en biskopsborg medan var ägare till den mark som i historiska handlingar går under namnet Fornsigtuna.
Det är känt att en biskop dödades utanför Sigtuna omkring 1088.
      Utgångspunkten för detta resonemang är det faktum att det finns ett flertal beskrivningar från 1600-talet och framåt som berättar om imponerande ruiner efter en borgliknande byggnad på den plats som kyrkan disponerade när biskoparna hade Sigtuna som utgångspunkt för sin missionerande verksamhet.
      Den utförligaste beskrivningen gjordes 1612 av Martin Aschaneus som senare blev vårt lands första riksantikvarie. Han var uppväxt på granngården Aske där han genom arv ägde mark ännu på gamla dagar. Hans beskrivning grundar sig på självupplevda iakttagelser och måste tillmätas stor trovärdighet, särskilt som Rannsakningarna efter fornminnen på 1660-70-talen bekräftar förekomsten av ruiner. Ett flertal skribenter under de följande århundradena fortsätter att berätta om ruinresterna.   

     Jag lanserar alltså idén om en tidigt anlagd biskopsborg vid Fornsigtuna mot bakgrunden av de många vittnesbörd som berättar om en medeltida borganläggning på annan plats än den forntida kungsgården,  Det var
de arkeologiska undersökningar 1984-1988 som bevisade att det överhuvud taget funnits ett Fornsigtuna. Grävningarna visar att dess funktion som kungsgård upphörde i slutet av 900-talet när staden Sigtuna anlades. Ruinerna måste därför ha sitt ursprung i en annan kungsgård än den utgrävda.
 
De nu nämnda ruinresterna är den stora stötestenen i det förslag till historik kring Fornsigtuna som jag  nu försöker bygga upp. Problemet är att en inflytelserik forskare anser att Aschaneus och alla andra som berättat om ruinerna har använt upplysningarna i en tusenårig saga om Habor och Signhild när de skrivit om saken. Påståendet att sagan ligger till grund för Aschaneus och Rannsakningarna när de berättar om ruinerna är felaktigt. Ett minimum av källforskning skulle ha räddat vederbörande från detta påstående. Redan för ca 11 år tog jag upp saken vid ett telefonsamtal.
Det blir anledning att återkomma till detta nu - 2015 - när UKF drar igång diskussionen på nytt.

Slut på tillägget  som gjorts i augusti 2015
..........................................................................................

1987

Jan Paul Strids felaktiga årtal om Olav den heliges seglats i Mälarområdet i  "Avstamp - för ny Sigtunaforskning" (1987)  Hans artikel finns också i "Fornsigtunaboken - en kungsgårds historia.
Sig - ett epitet = tillägg  som syftar på namnet Oden.Sigfader, Sigtrygg


2003-12-14
Vid läsning av min intervju med Margareta von Essen och Charlotte Slettengren
Hon tror att det funnits ett hus på platsen förut, en kraftig tunnel finns i källargrunden . Troligen avsåg hon de tre stenvalven i anslutning till den panncentral för oljeledning som byggdes på 1960-talet .
Vi bör be få se på Ivar Lundströms dokumentation vid ombyggandet 1961-62. Konsult Lars von Stockenström. Byggnadföretaget Diös.
BS 2014 Troligen de tre valven vid sidan av pannrummet.

Hadorphs förteckning från 1680 - kopia av originalet på KB frånbesök 2004-03-14
"Håtuna Kongsgård"
"Denna Konungsgård tycks varit bygd för Sigtuna Gäll"
- på ek. kartan (rekognosering 1979) finns ägobeteckningen Prästängen 1:1
- "tidigare under Sigtuna" (min anteckning på ek. kartan från 1940-talet)

Borde inte Hadorph ha skrivit "vid Håtuna kyrka" och inte "öster om kyrkan" om han menat att den legat intill  kyrkan?
OBS,  Salvius beskrivning är nära överensstämmande med Hadorphs förteckning från 1680.

-    
på tal om Håtuna kungsgårds belägenhet säger Salvius:
"Håtuna Kongs-Gård har också fordom varit icke långt österut från kyrkan, där ännu gamla källargrunder skola finnas, fast ännu föga mer än namnet är därav kvar. Samma ställe innehafves nu av 8 bönder och kyrkoherden för 5 marker och 8 örtugar land. På detta gamla Håtuna hade Kong Birger Månsson (Magnusson) sin Boning, vilken måste lösa in denna gård av Grev Gerhard av Holsten, som kommit der til efter sin Syster Hedwig, Kong Magnus Ladulåses Drottning. Der blev ock denne Birger af sina Bröder Hertig Erik och Waldemar år 1306. den 29 sept. genom list till fånga tagen …."

Fischerström: "Håtuna slott  en halvmil från Sigtuna, har från de äldsta tider varit ett Konunga-säte

…… några lämningar av murar finns av detta slott, som nu är förvandlat till en Bondby"
OBS.  Skulle verkligen en by runt Håtuna kyrka på 1700-talet ha beskrivits som en Bondby
?

 
**********************************************************************
Kommentarer till Christian Lovén   Borgar och befästningar i det medeltida Sverige
doktorsavhandling 1996 2:a uppl. 1999
Prov för docent 2002-12-16 UU konstvetenskap
- nämner varken Aschaneus eller
Fornsigtuna. Inte heller upplysningarna i Rannsakningarna !!
- På min telefon fråga svarade han att både Aschanes och alla Rannsakningana var påverkade av sagan om Habor och Signhild.!! Seriösa forskare från 1920-talet fram till heldagseminariet Avstamp för ny Sigtuna forskning 1989 har framhållit byggnadslämningar verkligen har funnits. (inklusive B. Sandén i hembygdsboken Det hände i Upplands-Bro, 1984. sid 218.)
- i själva verket använder han sagan som argument för att inte ta med dessa vittnsmål i en sådan bok/avhandling som handlar Borgar och befästningar i det medeltida     Sverige (enligt anteckningar efter telefonsamtal )
- jag konstaterar nu att Otto von Friesen faktiskt skrev om Aschaneus skrift från 1612 s.49 och t.o.m. spekulerar över att der kan uppförts en byggnad i det medeltida Fornsigtuna som efterträdde det Forntida, som blev arkeologiskt undersökt 1984-89

Anteckning längst bak i boken

Fornsigtuna - Signhildsberg nämns inte
Det gör dock Det hände i Upplands-Bro (Börje Sandén 1984)
_ även i Vad hände egentligen?

- Friesen föreslår också att Fornsigtuna gavs till biskopsstolen i samband med dess tillkomst i början av 1000-talet, sid 51
- föreslår att det kan ha bebyggts med ett fast stenhus under folkungatiden (början 1250)
- att den kristne kungen gav Fornsigtuna till kyrkan

 
**************************************************************************

Min historik kring Fornsigtuna

1970-talet
Var hos länsantikvarien Alf  Nordström för att skriva in fornminnesnumren på mina ex av ek. kartan
Träffade Stig Ryd och fick kännedom om Faith-Ells karta över Fornsigtuna


1975-dec
Nu började studierna kring Fornsigtuna på allvar
Anteckningar ur Floderus bok gjordes liksom ur Slott och herresäten. (Äldsta skrivmaskinen)
dito Aschaneus 1612

1976-03-24  Hos Alf Nordström (länsantikvarien) med Miklos (kulturnämndens chef).  Diskuterade Aschaneus skrift.  (nedanstående fortsättning från år 2015-11-12)
<>
Ego:
  Länge sedan jag aktualiserat samtalet med Alf  Nordström, Landsantikvarien
Det var jag som berättade om all sly för Alf Nordström, som han efter vårt samtal lät röja på platsen för det mindre platåhuset. Jag berättade för honom (på hans kontor) att jag vintertid med skidor tagit mig fram till platsen. Det var så tätt så att det var omöjligt att ta sig igenom med skidor. Vid min intervju med Margaretha von Essen fick jag veta att maken medvetet låtit det slyat igen för han hade ”inplanterat” fasaner.

Alf Nordström hade vid vårt samtal (då avsikten egentligen varit att introducera vår nya kulturchef Miklos) berättat att han inte på mycket länge intresserat sig för Fornsigtuna – det han gjort under gymnasietiden på i Sigtuna. Jag tog upp Aschaneus användning  väderstreck i sin skrift. Efter vårt samtal hade han uppmuntrat till röjning. Vilket gjordes så effektiva att första bästa storm fällde i stort sätt alla kvarlämnade träd

<>Efter detta blev Nordström så entusiastig för Fornsigtuna att han lanserade idén att Signhildskulle kunde vara grunden för en gammal typ av försvarstorn s.k. ”motte”. Tillsammans guidade vi en grupp på plats. Det var aldrig något försvarstorn. På en 1800-tals karta hade jag funnit att där varit ett lusthus med ännu synbara promenadvägar upp till tuppen..

När jag berättade detta för Margareta von Essen visade hon en tavla i herrgården där lusthuset syntes. Naturligtvis en erinran om Signhilds Bur. Utgrävningen visade att det inte var en grav. Den platta ”toppen” hade vågrät stenpackning. Man grävde ända ner i bottnen och konstaterade att det inte varit någon grav. Arkeologiskt har man inte riktigt kunnat ena sig om huruvida det skulle vara en tingshög.  Vad annars?  Skulle den kanske ha något att göra med den ”borgstad” som Oden lät bygga enligt sagan omkring år 0. C14-dateringar går ner mot den tiden.

1976    Herrgårdskonsert på Signhildsberg, cembalo, sjöngs verser ur folkvisan om Habor och Signhild
Grundmaterialet för den kommande forskningen kring Fornsigtuna hade jag hitta på Statens Visarkiv !

1977   "Historiska Nyheter"  med artiklar om Fornsigtuna (Historiska museets utställningskatalog nr 8 (?)  med anledning av det 3-åriga projektet om Upplands-Bro (Socialstyrelsen - Historiska Museet och Upplands-Bro kommun) http://www.ukforsk.se/Viskriv/proj-77-79.pdf

1980-07-30
    ATA

KB:s handskriftsamling Fornkunskap i kopia

1981-08-27

Utfärd med arkeologigruppen till Signhildsberg/Fornsigtuna under utgrävningarna vid Rösaring

1982-09-10

TV-debatten angående den fällande domen i Radionämnden om Dag Stålsjö och "Västgötaskolan"
"Fornsigtuna ligger inte Västergötland. Det ligger vid en herrgård i Signhildsberg". Ett uttalande av riksantikvarieämbetets representanter.

Min kommentar under debatten:  Nu måste man väl ända göra en arkeologisk undersökning. Ingen har hittills satt spaden i jorden vid Signhildsberg.

1983-01-14

Uppmanades av David Damell (Raä) vid Vera Torgilssons sammandragning av amatörarkeologerna för utvärdering av Rösaringsundersökningarna, att "sända kopior av Aschaneus' text '  (och mina kommentarer)

1983-01-16

Skickade mitt Fornsigtuna-material till David Damell  (kapitlet blev det första som skrevs för den hembygdsbok som jag påbörjat  förberedelserna för 1982. Det låg till grund för ämbetets  kartering av området, som sedan följdes av fem somrars arkeologiska undersökningar på platsen)
 
2004-02-27
Anteckningar på KB  -  ang. Katalogkortslådan med Hadorphs samtliga skrifter

**************************************************************************
Lars Gahrn, Bland svear och götar, sid 79, med hänvisning till Bolin
- 1088 dödades en biskop "i eller vid" Sigtuna
 
Dag Stålsjös bok
sid 136. Björn Ambrosiani har fått medel att påbörja utgrävningar i Signhildsberg

- senare framhåller han att Raä anslagit 5 miljoner för Signhildsberg !!
 
*********************************************************************************
Hej Kim  (tjänsteman i Håbo kommuns byggnadsnämnd)
Tack för kartmaterialet.
Imponerande datortekniska möjligheter erbjuds i ständigt stegrande grad
Börje Sandén

För din kännedom:

UKF e-post information 2003-12-20  
Kompletterar Nyhetsbrev som alla medlemmar får
* Årets grand-tour till Fornsigtuna är redan annonserad i Nyhetsbrevet nr 3 i november 2003. Den äger planenligt rum söndagen 16 maj 2004 kl 13 - ca 16
 
Här några kommentarer utöver beskrivningen i Nyhetsbrev 2003:3
Jag vill bl.a. lyfta fram det försummade medeltida Fornsigtuna och min förändrade/utökade syn på sambandet mellan den beskrivning av platsen som Aschaneus gjorde 1612 och den forntida kungsgård som framträdde genom de arkeologiska undersökningarna 1984-1988.
 
Våra undersökningar gav en ny bild av en viktig tid i vår historia. För att citera riksantikvarieämbetets uttalande 1923-24 när man avslog en begäran om undersökning av Signhilds kulle med sponsrade pengar från en privatperson så lät det sålunda:
"Enligt uppdrag får jag hemställa till Eder att godkänna detta uppskjutande och inte uppfatta det som ett undervärderande av undersökningens betydelse, Det helt motsatta förhållandet är i stället rådande. En undersökning vid Signhildsberg kan nämligen träffa mitt  i en av de mest centrala punkterna av svensk förhistoria."
 
Med hjälp av ett antal historiska handlingar har jag blivit övertygad om att det också finns ett mycket intressant medeltida Fornsigtuna (innan det 1678 blev Signhildsberg).
Förhoppningsvis kan vår diskussion ge nytt liv åt en avsomnad debatt och kanske ge svar på både nya och obesvarade frågor,
 
Vill du fundera över de argument som jag använder behöver du bara klicka på länken här som leder till Fornsigtunas medeltida lämningar.
Fornsigtuna som forskningsobjekt
Därifrån kan du botanisera vidare i Fornsigtunas historia både framåt och bakåt

 
*********************************************************************
Manipulationer kring Fornsigtuna?
Det har ganska länge känts angeläget att ta tag i historien kring Fornsigtuna. Det är nu 4 år sedan Fornsigtuna var mål för våra årliga exkursioner. (vi har ju fornminnesplatser att alternera mellan)
    Vid den här typen av exkursioner försöker vi belysa platserna ur så många aspekter som möjligt. Det finns ju ett medeltida Fornsigtuna som glömts bort efter undersökningarna av det forntida 1984-88 och som jag nu vill slå ett slag för.
   Jag framhöll redan vid en herrgårdskonsert 1976 på Signhildsberg att här var en kungsgård när kung Birger den 15 nov 1299 undertecknade ett donationsbrev med "apud antiquam Sightoniam". Men det är inte bara en fråga om platsen för Håtunaleken. Jag har nämligen idéer om hur det kunnat gå till när tre oberoende källors beskrivning av tydliga byggnadsrester kommit bort i hanteringen. Vi har Aschaneus' synnerligen utförliga redogörelse 1612 och de kortfattade men väl så talande upplysningarna i Rannsakningarna 1667 och 1672. De två sista årtalen skall ses i ljuset av 1666 års synnerligen stränga fornminneslagstiftning och kopplas till det faktum att Magnus Gabriel de la Gardie sedan 13 år var ägare av Fornsigtuna samtidigt som han var rikskansler och undertecknare av 1666 års lag. Inom ett halvår 1667-05-20 har han bytt bort Fornsigtuna mot ett par hemman på Dävensö och 6 månader senare samma år får Fornsigtuna en ny ägare i Claes Rålamb, som mycket snart låter sin son Åke bygga herrgården, som från 1678 ståtar med namnet Signhildsberg.
      Betänker man ytterligare det faktum att De la Gardie 1667 lämnade ifrån sig 4 gårdar av frälsenatur mot 2 mantal av förläningskaraktär förstår man att här är det något särskilt i görningen. Denna känsla förstärks när man konstaterar manipulerandet inom reduktionsdeputerade när de 1689 och 1692, således efter reduktionen, beslutar att Thurns arvingar, från vilken släkt De la Gardie 1653 köpt Fornsigtuna, ges rätt återinlösa det mot 1683 år ränta (dvs pris). Det hör till saken att den grevliga ätten Thurn dog ut redan 1656 och att släktingar på sidolinjen inte hade råd med transaktionen. Inte förrän 1696 förklarar slutligen reduktionsdeputerade Fornsigtuna som frälseegendom för Rålamb.
     Än mer intressant blir det när man vet att Claes Rålamb var landshövding i länet från 1660 och från 1664 riksråd och i början "ansedd som Magnus Gabriel de la Gardies man". Han blev förvisso snart dennes politiska motståndare. År 1673. blev han överståthållare i Stockholm
Clas (Claes) Rålamb var en person med mycket stor anseende och därför stort  inflytanden.

Tillägg sommaren 2014.
Henrik Schücks biografi över Johan Hadorphs 1933
I den avslöjas en annan i sammanhanget känslig relation mellan Magnus Gabriel de la Gardie och riksantikvarien Hadorph.
Den förra hade funnit att Hadorph var en mycket kompetent riksantikvarie, vilket eftervärlden verkligen bekräftat. Hadorph lade i själva verket grunden till ett blivande effektivt riksantikvarieämbete. De la Gardie hade utnämnt Hadorph till posten, trots att denne inte varit bäst meriterad. Han var inte ens professor. Valet måste göras om. Men Hadorph fick ändå tjänsten, och dessutom med högre lön än en professorslön på den tiden. Vi ser att Hadorph råkat i stor tacksamhetsskuld till Magnus Gabriel de la Gardie.
     Som riksantikvarie hade Hadorph uppdraget att resa runt i landet och sakkunnigt bedöma det antikvariska värdet av de många fornminnena i  Rannsakningarna. Schück redogör för dennes resor härad för härad. Men han besökte inte Håbo härad!  (Enligt vad jag kunnat läsa ut av Schücks bok. Här finns alltså anledning att på nytt gå igenom Hadorphs rapporter; en lämplig forskningsuppgift för den akademiska forskningen). 
      I slutet av 1667 var alltså Claes Rålamb inblandad byggenskapen i Fornsigtuna. Innan 1680 hade herrgården byggts och alla fornminnen torde ha jämnats med marken. 
     Observera dock att Hadorph litet svävande själv säger i rapporten till regering / riksdag år 1680 att någon mindre ruinlämning fortfarande kan ha funnits kvar detta år. Enligt vad jag kunnat förstå av Hadorphs resor för besiktning av alla Rannsakningar efter fornminnen så var han aldrig vid Håtuna kungsgård i den avsikten.


Habor och Signhild - ett slagträ  i debatten om Aschaneus beskrivning av ruinerna
Signhildsberg kom att bebos av äldsta sonen Åke Rålamb, som 1678 givit egendomen namnet Signhildsberg därför att han trodde på svensk dåvarande forskning - med Laurentius Petri i spetsen - som menat att Sverige hade varit platsen för den mycket kända Sagan / Folkvisan om Habor och Signhild. Sagan  är mycket gammal - forskare i saken har daterat ursprunget till sjätte århundradet således bortåt tusen år tidigare. Platser  för deras kärlekssaga som ledde dem i döden har utpekats på ett dussintal ställen i Danmark, Norge och Sverige.
     Ursprungligen skulle berättelsen härstamma från Danmark. Men svensk forskning i slutet av 1500-talet menade att den troligaste platsen var Fornsigtuna eftersom där fanns respektingivande ruiner efter ett slott byggt i sten och tegel. Eftersom Signhild var en kungadotter borde hon naturligtvis ha bott på ett slott. Händelserna i sagan ägde som nämnts rum i "sjätte århundradet". Stenhuset vid Fornsigtuna = Signhildsberg kan ha påbörjats tidigast i senare delen av 1000-talet. Det finns således inget som helst samband mellan tillkomsten av de omdiskuterade ruinerna i Signhildsbergsparken och händelserna sagan.
     Här måste tillfogas ett viktigt faktum. Inför den kommande reduktionen av adelsgods 1680 hade Hadorph uppenbarligen lämnat sin "Förteckning över Konungsgårdar och slott som i riket än finnas" med samma upplysningar som i Rannsakningarna. Det vill säga att det fanns slottsliknande ruiner kvar vid Fornsigtuna/Signhildsberg  Herrgården var dock uppförd senast 1778.

År 2013 dök ytterligare en pusslbit upp som stöder min teori om dolda oegentligheter i den kamerala hanteringen av godset Fornsigtuna - Signhildsberg. Då utgav Sten Westerberg en biografi  om Clas Rålamb. Författaren hade aldrig funnit att äldsta sonen skulle ha fått något arv efter faderns död. Detta har troligen  ett samband med min tidigare lämnade uppgift att familjen Rålambs besittningsrätt till Signhildsberg inte kommit förrän år 1696.
       Här finns uppenbarligen en forskningsuppgift för den som känner sig hågad att ta itu med saken.