Undertecknandet av regeringsformen 27  juni 1809      2 av 3

Sam. Clasons redogörelse för händelseförloppet  5-27 juni i Sveriges historia till våra dagar, Elfte delen. 1923 s. 110-111.     En av tre författares beskrivning av händelsen
Bilaga till artikeln Märkesåret 1809

Samma dag skedde avgörandet även i de ofrälse stånden, där man likaledes under de föregående dagarna diskuterat förslaget. Det antogs därvid av präste- och borgarstånden med liknande förbehåll som det på riddarhuset gjorda. Bondeståndet åter hakade sig fast vid privilegiefrågan.
     Debatten blev långvarig, många ville att varje beslut om regeringsformen skulle uppskjutas, till dess en skattejämkning ägt rum, och endast med svårighet lyckades talmannen och sekreteraren, understödda av deputationer från de andra stånden, att förekomma ett sådant uppskov. Däremot kunde ståndet icke drivas längre än till att antaga regeringsformen under villkor, att § 114 skulle helt och hållet uteslutas och privilegiejämkningen skynd­samt och före riksdagens slut företagas. Tillika beslöt det att till medstånden omedelbart avlåta ett memorial, som yrkade genomförande successive under vissa år av principen om all jords lika beskattning. Under tiden hade emellertid de övriga stånden förenat sig om att redan samma eftermiddag jämte regeringsformen erbjuda hertigen Sveriges krona, och till detta anbud, för så vitt det gällde konungadömet, anslöt sig då även bondeståndet. (kursiverat av B.S). Det framfördes alltså omedelbart och besvarades i högtidligt plenum plenorum dagen därpå, den 6 juni, på rikssalen av hertigen, som förklarade sig villig att åtaga sig rikets styrelse efter den av ”ständerna fastställda” regeringsformen varpå han såsom konung Karl XIII intog den kungliga tronen.
     Regeringsformen var dock härigenom icke bragt i hamn, ty när den före sitt utfärdande skulle undertecknas av talmännen, så beslöt bondeståndet, att dess talman ej finge underskriva den, förrän de övriga stånden besvarat memorialet om den lika beskattningen, och den önskade privilegiejämkningen ägt rum. Kra­vet var visserligen ett annat än det av ståndet vid regeringsformens antagande fästa, vilket icke på förhand begärt jämk­ningarna, men det fasthölls icke dess mindre hårdnackat. Under tiden stod man där med en ny konung, som skulle styra efter en grundlag, vilken ej kunde kungöras, (kursiverat av B. S.). emedan blott tre stånd ansågo den antagen! Det gustavianska statsskickets regel, att i grundlagsfrågor tre stånds beslut utgjorde riksdagens, kunde icke lösa konflikten, eftersom man levde under en statsvälvning, som just brutit med detta statsskick. I hela tre veckor räckte den svårlösta krisen. Förslaget om all jords lika beskattning blev därunder uttryckligen förkastat av adeln, och frågor om andra jämkningar vägrade ståndet upptaga förrän efter regeringsfor­mens undertecknande, medan bönderna alltjämt krävde dem dessförinnan. Konungen gjorde medlingsförsök, biträdd av Adlersparre och andra, men länge förgäves. Omsider uppkallades bondeståndet den 27 juni på slottet och fick på äkta gusta­vianskt riksdagsmaner mottaga över sin hållning ett allvarligt strafftal, som icke saknade den bekanta maningen, att de gen­strävig-a skulle skilja sig från sina medbröder för att bliva kända av konungen och dem, men efter vilket konungen också upprepade sitt löfte om bemedling i de uppkomna jämkningsfrå­gorna; ståndet gav då äntligen med sig och medgav utan vote­ring det begärda undertecknandet, vilket också ögonblickligen pä slottet ägde rum.

Se också
Carl Grimbergs redogörelse för händelseförloppet i Svenska folkets underbara öden 1913, del åtta, utgiven 1962 med Alf Åberg som redaktör, sid 290-292.

Sten Carlssons redogörelse för händelseförloppet 5-27 juni  i  Svensk historia del 2,
4.e upplagan, 1979  sidan 247.