Undertecknandet av regeringsformen 27  juni 1809      3 av 3

Sten Carlssons redogörelse för händelseförloppet 5-27 juni  i  Svensk historia del 2,
4.e upplagan, 1979  sidan 247.
Bilaga till artikeln Märkesåret 1809

Bönderna, som kommit till riksdagen med stora förväntningar, var dock inte tillfredsställda. De önskade en allmän utjämning av skillnaden mellan skatte- och frälsejord. I deras krets fanns nu en liten grupp radi­kala "herrebönder", som tillägnat sig upplysningstidens naturrättsliga jämlikhetsdoktriner och ansåg varje privilegium som en rättskränkning. Bakom kulisserna verkade radikala ofrälse ämbetsmän som "brandstif­tare" och "oredans apostlar". Inom ståndet som helhet var meningarna i taktikfrågan delade, men de mera aggressiva hade starkt gehör för sin linje: "först skatteutjämning, sedan regeringsform". Följden blev, att ståndet den 6 juni visserligen hyllade Karl XIII och i huvudsak antog regeringsformen men vägrade att låta talmannen underteckna denna, emedan dess sista paragraf (§ 114) i anslutning till äldre stadganden föreskrev, att alla ståndsprivilegier skulle bestå och fick ändras blott med konungens och samtliga stånds bifall. En kritisk situation var därmed för handen, och regeringen utsatte bönderna — "detta av löpare förvillade råa samfund" (Mannerheim) — för kraftiga påtryckningar, ackompanjerade av löften om smärre privilegiejämkningar. Sedan Adlersparre personligen tagit hand om tre av de radikala "huvudmännen", föll dessa undan, men ståndet som helhet, vars förhandlingar tidvis var tumultartade, gav med sig först sedan Karl XIII själv den 27 juni på äkta gustavianskt maner hållit ett strafftal. Sålunda blev regeringsformen äntligen undertecknad även av bondeståndets talman. Som belöning fick bönderna en viss utjämning i fråga om inkvarterings- och skjutsningsbördorna, särskilt i krigstid. I huvudfrågorna hade de kapitu­lerat. Detta var en följd av deras låga bildningsnivå och obetydliga parlamentariska skolning, varigenom de blev ett lätt byte för påtryck­ningar av olika slag, icke minst vid de av regeringen bekostade trakte­ringarna med deras enligt bondeuppfattning överdådiga undfägnad.

Se också
Carl Grimbergs redogörelse för händelseförloppet i Svenska folkets underbara öden 1913, del åtta, utgiven 1962 med Alf Åberg som redaktör, sid 290-292.

Sam. Clasons redogörelse för händelseförloppet  5-27 juni i Sveriges historia till våra dagar, Elfte delen. 1923 s. 110-111.     En av tre författares beskrivning av händelsen