Forntidsmänniska ger ny kunskap om bronsåldern 
- Granhammarsmannen åter aktuell 
/hembygd/granham1.htm
(1999-04-29)

UKF:s startsida       Lindströms artikel   Rapporter   Ämnesområden



Nya undersökningsmetoder kastar nytt ljus över bronsåldersmannen som hittades vid Granhammar 1953
- ett svensk svar på Ismannen från Alperna 
- forskningsprojekt under ledning av Jonathan Lindström 

Onsd. 28 april kl 19.00 1999 berättar Jonathan Lindström om projektet i Skogakyrkan, Gamla Landsvägen 6, Kungsängens centrum, bakom posten. 

TV-NOVA sänder ett program kring Granhammarsmannen på Annandag påsk 1999.

Forskningsprojekt 
I Sveriges hembygdsförbunds tidskrift Bygd och Natur 1999:1 har Jonathan Lindström utförligt beskrivit den arkeologiska undersökning som gjordes 1953 när Granhammarsmannen hittades. 
     Vid föredraget i Kungsängen kommer han att kunna avslöja en rad nya resultat av undersökningar som nu görs på det gamla materialet. Svaren från ett antal moderna undersökningsmetoder har i skrivande stund börjat komma in till länsmuseet. 
     På UKF:s internetsidor kan du läsa såväl pressmeddelandena från 1953 som de första rapporterna. Dessutom presenterar Jonathan ursprungsversionen av sin artikel på hemsidan. Den är utförligare än artikeln i Bygd och Natur. 

Forntidsmänniskan som mötte döden mitt i sin dagliga gärnaing 
Lokalt i Upplands-Bro berör projektet oss i allra högsta grad. Men med den utformning projektet fått och de analysresultat som nu börjar strömma in, ser det nu ut som om bronsåldersmannen från Granhammar kommer att ge vetenskapen mycken ny kunskap. 
     Det är ovanligt att man hittar välbevarade rester av forntidsmänniskor som mött döden mitt uppe i sin vardagliga gärning. Förutom att en ovanligt stor del av kroppen är bevarad för undersökning med moderna metoder, har man också hittat de redskap som den ihjälslagna mannen bar på sig när han sjönk till bottnen i den dåtida viken några hundra meter norr om Granhammars huvudbyggnad. 

Granhammarsmannen hittades 1953 
Att den 50-årige mannen gått en våldsam död till mötes framgår av 20-talet hugg- och skärmärken på ena armen och många huggmärken på huvudet, varav ett slagit bort vänstra ögonbrynsbågen. Det var sommaren 1953 som fyndet gjordes i samband med grävningen av ett täckdike, som skulle göra det lågt liggande fältet invid den lilla sjön användbart för tyngre moderna jordbruksmaskiner. Vid den tidpunkten grävdes ännu 
täckdiken för hand. Om diket hade grävts idag med grävmaskin hade kroppen kanske inte ens upptäckts. Under alla förhållanden skulle den ha blivit mera förstörd. 
     Nu blev den undersökt av arkeologer och efter några dagar fraktad till Historiska museet tillsammans med en del av den blålera som kroppen låg i – ett helt billass enligt DN 1953-06-16. 

Ett unikt fynd - som glömdes bort! 
Fyndet av ”Granhammarsmannen” var unikt i Sverige – och är så än idag. Det blev föremål för skriverier och spekulationer i dagspressen. Man såg fram mot resultaten av datering med den nya C-14-metoden och den mer beprövade pollenanalysen. Men det blev snart tyst kring fyndet. Just under åren 1952-56 utkom inte heller Stockholms-Näs hembygdsförenings Medlemsblad. Herrman Svenngård synes inte ha tagit upp ämnet förrän numret 1961:4, och då ganska kortfattat i en sammanställning över intressanta orter och händelser i Västra Ryd. 

Första officiella rapporten 
På den vetenskapliga sidan var man anmärkningsvärt förtegen om fyndet. Inte förrän 1959 kom det en rapport om Granhammarsfyndet i tidskriften Fornvännen.  Och den är – märkligt nog - inte skriven av någon av de två arkeologer som tog hand om bronsåldermannen. 
     Huvudansvarig vid Granhammar hade varit Wilhelm Holmqvist, men han hade just vid denna tidpunkt också ansvaret för Helgögrävningarna ”ett av de mest omfattande arkeologiska fältarbeten som bedrivits på en plats i Sverige” för att citera Nationalencyklopedin. Eftersom den slutliga rapporten från Helgö inte var klar förrän 1988, kan vi förstå att Holmqvist hade annat att syssla med under resten av sitt liv. 
     Artikeln i Fornvännen skrevs i stället av Andreas Oldeberg, som å det förbindligaste tackar Holmqvist för att han får publicera fyndmaterialet och omständigheter kring upptäckten. Detta sker således hela 6 år efter upptäckten. Mig veterligt skrivs ingenting om Granhammarsmannen förrän i "Det hände i Upplands-Bro" 1984. 
     Uppgiften om att en hund skulle ha följt med mannen i djupet härstammar från en av tidningsartiklarna 1953 och återfinns inte i de vetenskapliga skrifterna. 

Vad kommer de nya undersökningarna att avslöja? 
Bronsåldersmannens kropp hade bevarats väl i blåleran i nära 3000 år. Skallen var helt fri från vittringsskador när den hittades; enligt en samtida tidningsuppgift skulle en del av hjärnan varit bevarad, men nu finns inget kvar av den. Med hjälp av isotopmätningar i benstommen kan man se vilken föda han intagit under olika perioder av sitt liv. Möjligen kommer man att kunna avgöra om han lidit av några sjukdomar. Moderna analysmetoder kommer att kunna ge en mängd värdefull information.  På grund därav är Granhammarsmannen inte bara en lokalhistorisk raritet, utan kommer också att ha betydelse för synen på  - och kunskapen om - bronsåldern. 

Vi avslöjar inte mer just nu. Det skall vi låta Jonathan Lindström själv berätta om den 28 april.

Den på senare år mycket uppmärksammade Ismannen från Alperna har  gett en ny bild av bronsåldersmänniskan. Vad skall månne vår man avslöja? 

* Du kommer att kunna följa utvecklingen här på bl a UKF:s hemsida.. 

* Du kan lyssna på Jonathan Lindström den 28 april i Skogakyrkan i Kungsängens centrum, några minuters promenad från pendeltåget.

* TV-NOVA sänder ett program kring Granhammarsmannen på Annandag påsk. 

UKF:s startsida       Lindströms artikel   Rapporter   Ämnesområden