Byggnad funnen under domkyrkan i Uppsala
- kyrka eller Adam av Bremens hednatempel i Uppsala? 
Av Börje Sandén
/subjekts/hednatempel.htm

UKF:s Startsida         Ämnesområden

Kommer måntro en månghundraårig akademisk träta att återupplivas ?

I en artikel i SvD 2005-07-14 berättas om rester av en byggnad under själva koret. Man har funnit dem med hjälp av georadar. Den intervjuade arkeologen vill tills vidare inte påstå att det rör sig om en kyrka, även om medeltida källor säger att Erik den helige dödades när han kom ut från gudstjänsten i en kyrka som skulle ha funnits i Östra Aros, nu Uppsala, år 1160.


Varför är han tveksam när det ändå är tydliga rester av en fullt utbyggd kyrkliknande anläggning ca 2 m under kyrkgolvet?

Tveksamheten är det verkligt intressanta.
Det finns nämligen en ”dold” historia om Dombergets tidigare öden, en historia som jag trodde skulle aktualiserats när man för några år sedan byggde de nya museet i
Gamla Uppsala som för nya generationer berättar den traditionella historien om Gamla Uppsalas plats i den förkristna tiden. Ända sedan 1600-talet har gång på gång diskussioner förts inom den akademiska världen kring frågan om var det berömda hednatemplet i Uppsala låg, det tempel som Adam av Bremen talar om: ”själva tempelområdet, beläget på slät mark, har berg placerade omkring sig liksom en teater”. De inhemska källskrifter vi har från medeltiden och 1500-talet menar att platsen är  Domberget.
 
Att hednatemplet skulle ha legat i Gamla Uppsala är ett resultat av Olof Rudbecks auktoritet som författare till Atlantican, som gjorde Norden till folkens urhem. Hans verk spreds över Europa och satte verkligen Sverige på kartan. De mycket lärda diskussioner som fördes inom Uppsala universitet för och emot Rudbeck urartade så till den grad (till förmån för motståndarna till Rudbecks fantasier) att universitetskanslern med konungens sanktion förbjöd all vidare diskussion.
 
Motsättningarna inom den lärda världen var så stora att t.o.m. en regelrätt disputation om Uppsalatemplets ursprungliga belägenhet blev fastställd till dag och tid år 1698. Far och son Rudbeck tog hand om nycklarna till Gustavianum och lämnade inte ut dem. Efter att en låssmed tillkallats och misslyckats med att öppna porten klättrade disputant, opponenter och studenter in genom ett fönster och genomförde disputationen.
 
Till saken hör att Rudbecks Atlantica just utkommit och det stora bildverket Svecia antiqua et hodierna var under produktion. De två Rudbeckarna åkte dagen därpå till Stockholm och klagade sin nöd hos rikskanslern. Sverige stod vid höjdpunkten av sin stormaktstid och den unge kungen Karl XII ansåg att den svenska forskningen borde stå enad, när nu Sveriges historia förväntades gå sitt segertåg över världen. Beslutet blev att med maktspråk skydda det man ansåg vara det rätta och undertrycka avvikande meningar.
 
Den berömde professorn Henrik Schück avslutade 1897 sin redogörelse för händelseförloppet med orden: ”Som vi veta upplöstes också Rudbeckianismens högtflygande drömmar nästan av sig själva vid den nya tidens inbrott — utan att ens ha blivit föremål för en vetenskaplig kritik”.
     Diskussionen om Uppsalatemplets placering har inom den akademiska världen aldrig helt upphört. Men turistlitteraturen berör aldrig saken mig veterligt. En mycket utförlig redogörelse på 25 sidor lämnar landsantikvarien i Uppsala Nils Sundquist i årsskriften Uppland 1953. Den är lätt att finna på biblioteken. Svårare är nog att få tag i Henrik Schücks 15-sidiga beskrivning. Om du är intresserad av ämnet kan jag lätt kopiera den åt dig. I såväl Kulturhistoriskt lexikon som nyutgåvan av Adam av Bremen tar man inte definitiv ställning i den inflammerade frågan. Den allra senaste framställningen i frågan gör Gunnar Eriksson i sin stora bok om Rudbeck år 2002.
     Tänk om de nya undersökningarna skulle ge anledning till en offentlig debatt om hednatemplets placering. För några år sedan ställde jag en fråga till en person som borde veta forskningsläget i saken. Något svar kom aldrig.
     Jag hoppas att arkeologer och historiker tar upp problemet i den situation som nu uppstått. Är det kanske just denna problematik som ligger bakom arkeologens ord i tidningsartikeln, när han säger att han vill vara försiktig i sitt uttalande innan han fått bekräftat att det är en kyrka man funnit under domkyrkans golv.
............................................

Frågan är så intressant att jag gärna skulle vilja återkomma till den lite mer utförligt. Här bara några korta anteckningar. 
Örnhielm, en av motståndarna till Rudbecks mening att hednatemplet skulle ha legat vid Gamla Uppsala, säger på 1600-talet att det fanns väldiga murrester öster om Trefaldighetskyrkan,
Olaus Petri, den kände prästmannen och en av de tidiga ansedda historikerna under Gustav Vasas tid, skriver i sin Svenska Krönika att hednatemplet stod "icke longt ther i frå som nw står Domkyrkian" och att de offrade djuren och människorna händes upp i den lund "ther nw står bonda kyrkian"
Alla krönikeskrivare före Rudbeck förlägger hedmatemplet till en plats nära domkyrkan.

Litteratur:
Det forntida Uppsala i 1600-talets lärda spekulation (1953) av Nils Sundquist, landsantikvarie i Uppsala. Upplands fornminnesförenings årsbok Uppland 1953. sid 20 - 44.
En disputation på 1600-talet. (1897) av Henrik Schück. Svenska bilder IV, sid 24 - 39
Rudbeck 1630-1702 - Liv, lärdom, dröm i barockens Sverige (2002) sid 271-277; 348-355; 608-612
Adam och hednatemplet i Uppsala av Kurt Johannesson, 1984, sid 379-406. Adam av Bremen, Proprius förlag.
Artikeln Uppsala tempel i Kulturhistorisk Lexikon Nordisk Medeltid (KLNM)
En mycket utförlig bibliografi finns i boken om Adam av Bremen  sid 414-415