Släkten Rålamb som kulturbärare
arkivsamlingar på Carolina Rediviva och Kungliga biblioteket
samt konsten att dricka kaffe

personhistoria/ralamb_kaffedrickande.htm

UKF:s startsida      Rålambska arkivet flyttas från V. Ryd till Kungl. Biblioteket
                              Hans Rålambs bidrag till historien i nära nog sista minuten 1743.


Släkten Rålamb har ägt och bebott många platser i Upplands-Bro.
Den första i raden av den sedermera friherrliga släkten Rålamb ägde Brogård på 1500-talet, den sista manliga arvingen ägde Granhammar på 1900-talet. Däremellan har Rålambar innehaft Fornsigtuna/Signhildsberg, Sundby, Gällöfsta, Ekhammar, Urfjäll,  Aspvik, Hamra Körsvik . De två senaste egendomarna blev senare Lennartsnäs som fick namn efter fältherren från 30-åriga kriget Lennart Torstensson.

Kort beskrivning av släktrelationerna från 1500-talet till 1900-talet
Källor: Den introdcerade Svenska Adelns Ättartavlor,  Brogårdsarkivet, Olof Nordbergs avhandling 1944 om Hans Gustaf Rålamb, Uppslagsböcker.
Betydligt utförligare redogörelser för släktskapsförhållanden och medlemmarnas framträdanden i historien finns på UKF:s hemsida

Anders Sigfridsson,
(1527-1583), erhåller som ersättning  för sitt arbete i statens tjänst Husby i Bro socken. Enligt Svenska Adelns Ättartavlor har han antagligen fått "förnyelse på gammalt adelskap av Gustav I". Han bygger en ståndsmässig bostad i Husby som han kallar Brogård, troligen föregångaren till nuvarande "slottet" som byggdes av Johan Sparre under 1880-talet. (då huvudbyggnaden var förfallen och bl.a. användes  som sädesmagasin; några tidigare ägare hade bott på Ådö.) År 1563 får Anders Sigfridsson kung Erik XIV:s uppdrag att fängsla kungens bror Johan, som har Finland som sitt hertigdöme. 1564 blir han "artilleritygmästere" dvs ansvarig för vårt lands första statliga kanoner. 1567 sitter han som ståthållare på Stockholms slott och 1569 på Västerås slott. Han dör 1583.
     Han föll i onåd hos kung Erik, som ansåg att Rålamb gett Johan (sedermera Johan III)  alltför goda villkor i sin fångenskap.  Rålamb hjälper senare Eriks broder Johan till makten genom att som överståthållare i Stockholm släppa in Johan med sitt folk i staden. Han blir nu "fångvaktare" för den avsatte Erik. År 1571 fick Rålamb Husby i Bro i förläning liksom Aspvik i Kungsängen. Året därpå  bytte han till sig också Källvik (Körsvik) och Hamra (gårdar som senare skulle komma att heta Lennartsnäs.)

Sonen Bror Andersson Rålamb, (1568-1648), född 1568 på Brogård, ärver bl.a. Brogård. Han blir ståthållare över Närke, Värmland och Arboga, senare över Nora och Lindes bergslag. Han blir landshövding i Västmanland och ståthållare på Västerås slott.  Död på Brogård 1648, men begravd i Klara kyrka i Stockholm. Han föll i onåd hos Gustav II Adolf för att sonen Erik uppträtt ohövligt vid hovet. Fadern straffades 'för att han icke med större nit uppfostrat sonen'. Han förlorade sina ämbeten och förläningar.  I sitt  svar på Rålambs nådeansökan hänvisade kungen till att Rålamb som 'var av ringa och bondeätt, likväl njutit mången nåd och sonen blivit tagen i kungens kammare'.  Händelsen berörs i Hans Gustaf Rålambds roman "En Svensk adelsmans äventyr i utländska orter". se nedan

Sonen Claes Rålamb, (1622-1698) "Herre till Brogård" bland flera andra gods, blir den mest berömde av alla i släkten Rålamb. Han medverkar vid Brömsebrofreden 1645,  är krigs- och  hovråd,  landshövding i Uppland och bl.a. ägare till Fornsigtuna i Upplands-Bro, skickas som sändebud till Turkiet (Konstantinopel) och i en lång rapport berättar han att han fått smaka på kaffe. Det är första gången kaffe beskrivs i svensk litteratur.  (Ur Rålambs kortare berättelse; ur  beskrivning av Rålambs resa)  Han blir överståthållare i Stockholm där han har en egen bostad i Rålambshovsparken. Blir också president i Göta hovrätt. Släkten blir friherrlig genom Claes, som också sitter i regeringen, där han tillsammans med några andra kraftigt påtalar bristerna i den ännu minderåriga Karl XI uppfostran till kung, varför han blir motståndare till den mäktige Magnus Gabriel de la Gardie, som var såväl kansliråd i regeringen, dvs statsminister, som universitetskansler i Uppsala universitet. Det är i dessa båda befattningar han undertecknar "världens äldsta fornminneslag".  Även De la Gardie var en tid ägare till Fornisgtuna i vår kommun.
     Flera av höjdarna i släkten Rålamb har inte skapat sig karriärer som krigare på slagfälten. Två av dem blev i stället stora kulturbärare t.ex. genom att bygga upp historiska arkiv med tusentals dokument och böcker. Det gjordes i en tid när vi ännu inte hade ett fullt utvecklat riksarkiv.  Claes var mycket kunnig i juridiska förhållanden och var själv författare till skrifter i ämnet.  I den mycket känsliga frågan om indragningen av förlänade adelsgods till staten, dvs 1680 års reduktion, spelade han en viktig roll. Man tror att det är Rålamb som skrivit berättelsen därom på över 1000 handskrivna foliosidor. Hans boksamling omfattade ca 15 000 volymer. Rålamb själv drabbades hårt av reduktionen. Bl.a. togs boksamlingen ifrån honom. Men kungen skänkte den senare till Uppsala univeristet (Carolina Rediviva). Claes är också begravd i Klara kyrka. Clas Rålamb hade många barn. Tre av dem gjorde kulturella insatser i likhet med fadern.

Claes Rålambs son Åke Rålamb. (1651-1718), förvärvade historiska dokument, som långt senare skulle komma att  hamna  på Gällöfsta i Upplands-Bro. När Vasaättlingarna på Polens tron fördrevs lade kungens "dvärg" beslag på några kistor med "svenska papper" som såldes på ett "loppis" och som Åke Rålamb passat på att köpa. När han fick se det fina innehållet ville han köpa mer. Men när han kom tillbaka var lådorna sålda. Han hade emellertid kommit över några av Erik XIV:s handskrivna berättelser från sin fångenskap, bl.a. med historien om kungens giftermål med Karin Månsdotter. Åkes största insats skulle bli en "encyklopedi", dvs en bok där han ville sammanfatta sin tids vetande. Här fanns matrecept, metod att bygga öl, hur lantmätare skulle utföra karteringar, en fullständig lärobok i matematik, skeppsbyggeri, geografiska fakta, stjärnbilder och allt annat inom astronomin. Till och med en kurs i stenografi. Det är i hans bok som vi första gången får höra talas om "sioccolade" - choklad.
     Han arbetade på uppslagsboken under första hälften av 1690-talet. Det sades om honom att han mestadels vistades på sina lantgods, bl.a. Signhildsberg, för att i lugn och ro kunna arbeta på sitt stora verk. Den dåtida forskningen menade att sagan om Habor och Signhild borde ha anknytning till Fornsigtuna, där man på 1600-talet flera gånger hade rapporterat om medeltida borgruiner och en  kungadotter borde ju ha vuxit upp i ett slott. Den enda plats av flera utpekade som hade slottsliknande ruiner var Fornsigtuna, ett namn som Åke alltså ändrade till Signhildsberg. Först hade han kallat sin herrgård för Åkes hof, i likhet med familjens sommarhus strax utanför Stockholm - Rålambs hof.  Läsa mer?

Claes Rålambs yngsta son  Gustaf Rålamb,(1675-1750), beträdde liksom föregångarna höga poster i samhället, bl.a. hovmarskalk hos drottningen, president i kammarrevisionen och i bergskollegium. Han blev liksom fadern en mycket lärd man. Han byggde upp ett nytt bibliotek med bortåt 2000 svenska böcker, 520 handskrifter, 528 likpredikningar,  900 orationer (tal/föredrag) och parentationer över avlidna personer och inemot 4000 disputationer i vetenskaperna, brev, stadgar, resolutioner, fredsfördrag,  manifester, offentliga handlingar från år 1295.  Väl upprättade register över detta har han också lämnat efter sig.  Han begravdes som sina föregångare i Klara kyrka.
     Jag nämner allt detta eftersom det mesta skulle komma att hamna Upplands-Bro år i mitten av 1800-talet, när en arvtagare tog det med sig till Sundby och så småningom placerade det i stenhuset Gällöfsta som var en underlydande gård. Sundby var nämligen helt i trä och en del av samlingen hade gått förlorad vid en brand 90 år tidigare. Genom giftermål kom sedan samlingarna till släkten Lantingshausen på Granhammar. Men innan de flyttades dit donerades verkligt värdefulla original och böcker  i två omgångar på 1880-talet till Kungliga biblioteket. Men det var så mycket kvar att Granhammars biblioteksrum inte kunde rymma allt utan hela stora salongen fick bli "Stora biblioteket".  Här kan du läsa mer om bok- och handskriftsamlingen.
     Där var hyllor runt alla väggarna och dessutom fanns det ända fram till 1937 en stor bildsvit ovanför bokhyllorna omfattande ca 20 stora scener från Seraljen i Konstantinopel. Rålamb fick se sultanen med hela sitt hov dra ut på jakt. Han förvärvade ögonblicksskisser som en tecknare hade gjort av processionen. Sedan han kommit tillbaka till Sverige lät han framställa mäktiga oljemålningar med motiven i storleken 127 cm x 205 cm som mest. De donerades nämnda år till Nordiska museet.

Gustaf Rålambs sonson Claes Gustaf, (1786-1859) född på Strö i Skåne 1786, begravd i  Lantingshausens gravkapell i V. Ryds kyrka. Gift med  Augusta Charlotta von Lantingshausen, en dotter till friherre Albrekt von Lantingshausen på Granhammar. Det var genom detta giftermål som den Rålambska bok- och handskriftsamlingen flyttades från Strö till Sundby i Västra Ryd, och senare placerades i den underlydande gården Gällöfsta som var ett stenhus. Den flyttades hit 1841, samma år som fadern Anders Sigfrid på Strö avled. En förteckning upprättad på Strö finns i Handlingar rörande Skandinaviens historia del 8 s.3.

Claes Gustafs son Sigfrid Albrekt Rålamb (1826-1885), ärvde Sundby och Gällöfsta 1877-1885. Det var, som ovan sagts, fadern som flyttat till Västra Ryd efter farfaderns död 1841 och då av allt att döma tagit med sig arkivet. Han var gift med sin kusin Sofia Charlotta Rålamb. Efter makens död gifte hon sig med den yngre brodern Erik Axel Rålamb som blivit änkling. Därmed kom den Rålambska släkten att äga Granhammar.  De två bröderna Sigfrid Albert och Erik Axel i tur och ordning de värdefullaste böckerna och handskrifterna till Kungl Biblioteket 1878 resp 1886.  Sigfrids donationsbrev finns att läsa på hemsidan

Claes Gustafs yngre son Erik Axel Rålamb (1829-1908 -gifte sig i sitt andra gifte 1887 med den äldre broderns änka Sofia Charlotta Rålamb, varigenom den Rålambska släkten blev ägare av Granhammar och de betydande resterna av  Sundby-Gällöfsta bibliotek flyttade in i ett ännu större stenhus, där det också fanns plats för farfars farfafs bilder från Turkiet.

Erik Axel Rålambs son  Erik Anders Sigfrid   (1864-1933)  ägare av Granhammar från faderns död 1908.  Erik Axel Rålamb säljer Granhammar till grosshandlare Robert Nathansson 1933
Dennes son Bror Anders Sigfridsson f. 1912 får alltså inte ärva gården.

Robert Nathansson äger gården utan att bo på den till sin död 1948

Sonen arkitekten Walter Nathnanson ärvde gården 1948 - 1962.  Han säljer Granhannar 1962 till HSB. Man avser att bygga ett samhälle med bostäder av varierande slg för 20 000 peroner.

1964-11-12 överlät Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening hela egendomen med full äganderätt till Kronan. Svea Livgarde invigdes 1970.


Hans Gustaf Rålamb, (1716-1790) sonsonson till Claes Rålamb, och sonson till dennes fjärde son Hans Rålamb, bodde aldrig i Upplands-Bro, men spelar genom sin verksamhet en roll i ett par lokalhistoriska sammanhang, som behandlats i våra hembygdsböcker.
     Dels var han samtida författare med vår romanskrivande präst i Bro, Jacob Mörk (med två romaner), Hans Gustaf skrev den tredje romanen på svenskt språk. Han finns med i litteraturhistorien på samma sätt som Jacob Mörk. De i övrigt mycket detaljerade  Rålambsbiografierna i "Svenska adelsn ättartavlor" missar helt Hans Gustafs plats i vår litteraturhistoria. Nämner inte heller att det var Hans Gustaf som hade Olof von Dahlin som informator och att denne hade tillgång till det ännu inte eldhäjade biblioteket. Branden var 1751. De viktigaste i samlingen klarade sig.
     Dels hade Hans Gustaf en framträdande plats som kungens kammarherre under det s.k. Dalupproret 1743. Han befanns sig i händelsernas centrum och hans skildring av det som hände i Stockholm har utnyttjats i Vad hände egentligen? Del 3, i vilken en rikshistorisk händelse skildrats i ett lokalhistoriskt perspektiv.