Till UKF:s Först sida               Till Hembygdsbokens första sida     Till Nästa kapitel         Till Ämnesområden 
 

Hushållning och jordbruk i Ryd  § 3.  Förenämnde sockens säterier, gårdar och hemman med därå befintliga jordtorp, äga ett jordbruk av tillsammantagna cirka 850 tunnland, vilka delade i 2 årgångar giva per medium på vart mantal omkring 19 tunnor årligt utsäde, emedan ingen här idkar cirkulationssäde, utom i smått, med något vicker på herrgårdarnas trädesjord. Denna odlade jord besås med de i orten vanliga sädeslagen: vete, råg, korn, blandsäd och havre, samt dessutom på trädesgärdet: ärter och rovor; och det i sådant förhållande, att av vete sås 30 tunnor det mesta på herrgårdarna i proportion av mantalen, av råg 170, av korn 160, av havre och blandsäd 65, varav medeläringen knappt lärer kunna beräknas till 7:de kornet över huvud, som i det närmaste inträffar på resultatet av fleråriga tabeller och sorgfälliga undersökningar, ehuru stundom avkastningen kan vara större och stundom åter mindre, ävensom den ena jordodlaren kan räkna högre avkastning och den andra får nöja sig med en lägre.

Kanhända torde här den anmärkningen vara på sitt ställe, att bonden i allmänhet, dels hindrad av gästgiverigårdsskjuts och herrgårdskörslor, dels missledd av falsk övertygelse och förfäders vana, samt, såsom en följd av den förstnämnde orsak förnämligast oförmögen genom svaga dragare, är alltför sparsam i jordens körning; så att ofta nog, sår han en del råg i enträde, och lika ofta kör han icke vårlanden andra gången, eller vad man kallar: lägger i vinterfåror, förrän under höstvätan i oktober eller november månader, ja kanske icke ens omkör dem; även som ock händer, att gödseln, vanligt utkörd vid midsommar ofta får ligga en längre tid i brännande torka utan att kunna nedmyllas, emedan icke åkern kan köras utan full must, då den icke genom våromkörning gjorts därtill tjänlig; och varigenom nyttan av gödningen till det mesta går förlorad. Försvagom icke styrkan av erfarenhetens beprövade vitsord över detta stora fel i åkerbruket med den invändningen, att faran för sädesmask är vanligtvis mindre i en hårdare, det vill vanligast säga: sämre brukad jord;

 

utan medgivom den huvudregeln, att i allmänhet gör gott bruk god skörd, ävensom att jorden bör egentligen erhålla detta bruk före, men inte efter sädens utkastning. När den försumlige eller vanmäktige jordbrukaren blott för något enda år erhållit vacker gröda; så kan den flitige och kraftfulle, genom jordens 3 á 4 gånger verkställda omkörning, säkrare upphämta sin svettiga mödas rika lön. Men, om dessa icke oförtjänta anmärkningar över några socknens åkerbrukande bönder och torpare icke böra förtigas; s&rpare icke böra förtigas; så böra även några andras berömvärda företag omtalas.  Under de senare åren har linsådden blivit berömligen idkad, och givit någorlunda förmånlig avkastning; varjämte ock odlas något hampa - ehuru detta icke egentligen kan beräknas över det egna behovet. Även potatisodlingen är i en tillfredsställande beständig tillväxt, och drives så vida att även vid någon soldat- och backstuga kunnat på ett år erhållas ända till 10-12 tunnor. Önskansvärt vore det om frukt- och humlegårdar vunno ett mera allmänt förtroende; men dessa är mer sällsynta på

bondgårdar och torpställen; vid herrgårdarna är de förra allmänna, men endast Granhammar, Thorsättra  och prästgården äga humlegård, på senare stället omlagt förra hösten, ävensom endast vid Thorsättra hittills en större tobaksplantering.     Åkerredskapen är ortens vanliga: trästock, harv, sladd och vält; men vid Granhammar är, av nuvarande inspektor, anskaffade flera Värmlandsplogar, ej allena till gräsvallsplöjning, utan ock till vårbrukning; ävensom å några herrgårdar brukas billharvar av åtskillig inrättning, samt pinnsladdar.     De flesta herrgårdar äga, efter vad vid deras beskrivning redan blivit anmärkt, goda tröskverk, och Granhammar ett med gjutna tillbehör; även är där nyligen anskaffad en sädeskastmaskin med 6 vingar och såll, som, betjänt av 4 personer, lär kunna behörigt och väl framkasta hela 50 tunnor på dagen - likväl, sedan den förut en gång undergått den vanliga handkastningen, till rensning från vippor, skidor, tistelknopp, eller sådant som genom avsopning bäst frånskiljes.

 

Ängsskötseln vanvårdas här, liksom på andra ställen, och med undantag av några herrgårdar, som har förmånliga höbord, kan medelavkastningen på vart bondehemmans mantal icke beräknas över 30-40 lass årligen. Plöjning och förbättring av ängen är obekanta för bonden, eller ock kanske utom hans vilja och förmåga, såsom icke jordägare, ehuru hans stigande välmåga borde byggas därpå, och icke på årligt avsalu av ett förut nog otillräckligt foderförråd. Däremot brukas nog allmänt en överdriven betning å ängarna inpå sena hösten, och ännu värre även om våren, till gräsväxtens årliga försämring.     Om överflödet ofta föder misshushållning, så gäller det visst i tillämpning på skogen i Ryd. Men denna misshushållning visar sig icke genom avsalu av skogens produkter, varken såsom oförädlade eller förädlade, icke heller genom svedjande, vilka båda förhållanden är av jordägaren för brukaren förbjudna; men just genom försummelse att nog sorgfälligt begagna vindfällen, ris och stubbar, så fort dessa ämnen befinnes avlägsna, eller på obekvämt ställe, till avhämtning; ty, efter det stora skogsfallet i maj månad för nära 20 år sedan, finns ännu hela fält fulla av timmerstockar och andra träd, blott av förenämnde anledning överlämnade åt tidens

förstörande hand och förruttnelse  9) ävensom det ej är sällsynt, att, då ett vältämne, eller annan grövre del av ett träd, begagnas, kvarlämnas det övriga utan att nyttjas till bränsle, samt att otaliga lass ved, ehuru hoplagda, likväl kvarlämnas och förruttna, varav ägaren, som ej alltid har tillfälle och skogvaktaren som ej medhinner 10)  att överse de vidsträckta skogarna, är i okunnighet.     Likväl skulle dessa skogar åt ägarna mera allmänt kunna erbjuda en betydande avkastning, och för arbetande handen öppna goda näringsfång, utan möjlig befarad brist för en framtid, så vida missbruken förebyggdes. Nu stannar allt vid några få olovliga tilltag av kolning, tjärbränning, laggning och katsespjälsklyvning, varav så väl som av den allmänna misshushållningen, spåren lätt upptäckas vid skogarnas genomvandring.   9) Med så lätt sjötransport till huvudstaden, och vid så höga vedpriser, som senare åren inträffat, är utan all tvivel denna här anmärkta misshushållningen redan förbättrad; den vore kanhända annars oförlåtlig.    10) Så förebär åtminstone skogvaktaren själv vanligen.

 

Boskapsskötseln står alltid i ett nära förhållande till ängsskötseln; där denna vanvårdas förfaller ock den förra, och äga socknens bönder, ehuru överallt 1/2 eller 3/4 hemmans brukare, knappt 4-5 kor, och dessa av sämre avel, alltid en följd av det allmänna felet, att i förtid kanhända vid 1 1/2 års ålder tillåta ungboskapen paras, och att med obetänksamhet försälja fodret och utsvälta kreaturen. 11)     Bönderna äga likväl i allmänhet ett par oxar, ett ämne av dubbel tillfredsställelse, då dessa både giva ett bättre gödningsämne 12)  än hästar, och tillika en frestelse mindre att besöka gästgivaregården, denna grav för svenska allmogens sedlighet och åkerbruk. 13)   Jag vill visst icke härmed bestrida, att ju den eftertänksamme bonden kan stundom, vid avpassat tillfälle genom betingad skjuts göra en verklig vinst av några riksdaler; men, jag ivrar emot vanan  att beständigt ligga vid gästgivargården för att erövra dessa riksdaler, då de icke mera bliva en vinst utan en förlust, emedan dagsverken och spillning stjälas från hemmanet, och den bonde som hållkarlen fått vana att tillita som villig skjutsare, får även vana att i

bråd tid icke urskilja skadan av skjutsvinsten.14)     Att tänkande bönder är av denna övertygelse vittnar Per Jonsons i Lövåsen till Skaraborgs Läns Kongl Hushållnings Sällskap inlämnade och i Lantbruks Tidningen N:o 5 och 6 för 1815 införde anmärkningar över detta ämne.  11) Detta senare fel är vida större än det förra; ty om en kviga efter första, måhända 1 års förtidiga kalvning, ej mjölkas över 6 månader, utan födes väl, så blir hon ofta en god ko; det är svälten i förening med brådmognaden som författaren rättvist klandrar.    12) Därtill anses, som bekant är, idisslingen vara egentliga orsaken.    13) Om ej grav, åtminstone det största radikala hinder.    14) Hurudant är tillståndet hos allmogen i de socknar ihärdigast besöka Uppsala stads gästgiveri?

 

Icke heller ersätter en bättre vårdad fåravel, vadsom försummas med den större boskapen. Denna del av boskapsskötseln är ringa och obetydlig, då man undantager några herrgårdar, där den till och med drives i stort, med spansk avel; och det ges den, som, efter någon olycka, genom sjukdom eller odjur, knappt vårdat sig tänka på återställandet av en avel, måhända den förmånligaste av alla. 15)     Vid alla herrgårdar och prästgårdar idkas biskötsel med tämlig framgång, även till avsalu av vax och honung; men, hos ingen bonde finnes ännu någon bikupa, och icke heller någon håg att förskaffa en sådan, av den svaga ursäkten med okunnighet i dess skötsel, ehuru författaren lovat häva detta hinder, genom meddelande av sin för några år 16) sedan utgivna enkla och korta: Biskötsel, lämpad till den mellersta delen av Sverige.     För övrigt utmärker sig icke jordbrukaren härstädes med någon egentlig binäring och handaslöjd; dess vanliga utväg, till utgörande av

årets penningutgifter, är en ringa föryttring av spannmål och foder, och tyvärr! förnämligast skjutsningsvinsten, denna förföriska frestelse i  Gästgivargårdens grannskap; vartill dock kommer en onekligen berömvärd handel med sockerärter, som fås både i sädes- och trädesgärdet, samt giva försålda, såsom skidor, en god inkomst.     Oaktat socknen äger ett ganska vidsträckt fiskevatten, kan man knappt beräkna fiskeri såsom ensamt levnadsyrke på något ställe.  15) Om den grova utländska ullen, nödig för flera av våra fabriker, nu skulle per skålpund vara dyrare, än den fina spanska ullen av svensk produktion, så kunde även däri finnas ett skäl till denna inhemska produktions minskning: men därjämte att påtänka införandet av mer givande grovulliga fårraser, än de som i länet allmänneligen förekomma.   16) Tryckt i Sällskapets Handlingar fjärde häftet.

 

Jordbrukarens skatter  § 4.   I sammanhang med dessa, visserligen inskränkta och ofullständiga anmärkningar över hushållningen och jordbruket i socknen, torde nu böra följa en framställning av jordbrukarens vanliga utskylder och onera.     Kronotionden är ganska måttlig. Den är med undantag av ett hemman, anslagen till kyrkans vin- och byggningssäd samt pastors vederlag, och uppgår på de bästa mantal endast till omkring 3 tunnor och på de sämre till omkring 2.     Den ackorderade tionden till pastor är på alla bondehemman 2 tunnor spannmål och 2 riksdaler banco på mantalet för både Skaft- och Qvick-,

varunder därjämte alla slags övriga rättigheter är inbegripna, undantagen den för lysning till äktenskap.     Skattehemmanens räntor utgöres såsom augment till rusthållen, och kunna ej heller sägas vara höga; men deras arbetsskyldighet, vid den i Näs varande kungsäng, är verkligen betungande, i anseende till det ganska ringa antal sådana av arbetsskyldige i häradet. Avgiften till jordägaren är även mera modererad än vanligt. Vanligen 2 tunnor för varje tunna årligt utsäde, och detta ändock inte noga beräknat, emedan senare årens skedda odlingar icke däri ingå. Likväl är därjämte ålagda arbets- och körselskyldigheter.

 
 Till UKF:s Först sida               Till Hembygdsbokens första sida     Till Nästa kapitel         Till Ämnesområden