Legendariska Olofssagan.
/nya/ Leg Olofssagan.htm (doc)

UKF:s startsida     Olav den heliges seglats i Mälaren (huvudartikeln).  Uppföljande artikel
Historisk Tidskrift HT 1893   Textavsnittet i fornisländsk stavning     Ämnesområden

Texten till "Legendariska Olofssagan" är hämtad ur Gustaf Nermans artikel Hvarest gräfde sig Olaf Haraldsson ut ur Mälaren? Historisk Tidskrift 1893 sid 257 - 276.  Översättningen är gjord av amanuensen doktor E. HawermanTextavsnittet i fornisländsk stavning 
Pärm g9:15    Selma Lagerlöfs beskrivning i Nils Holgersons underbara resa genom Sverige

När riksantikvarien Hans Hildbrand gav ut Snorre Sturalssons "Konunga-boken eller Sagor om Ynglingarne och Nordens konungar intill år 1177" (1869-1871) framhöll han att man ansåg att den s.k. "Legendariska Olofssagan", även kallad den "Olafs saga hins helga", varit en föregångare och förebild till Snorres Olavssaga i dennes samlingsverk Heimskringla. Sagan är där förkortad för att  han skulle få rum med alla de andra sagorna. Det utelämnade avsnittet är särskilt intressant för historien kring Stäket.
      År 1992 har uppfattningen om den Legendariska sagan ändrats. I förordet till en ny utgåva av Snorre Sturlusons Nordiska kungasagor (i översättning av Karl G. Johansson) framhåller läraren i isländska vid Göteborgs universitet Kristinn Johannesson: "Starka argument har anförts för att Snorri är författaren till den så kallade särskilda Olavssagan, dvs  en saga om Olav den helige som till stor del är identisk med Olavssagan i Heimskringla."

När jag för länge sedan läste Hildebrands ovannämnda bok fann jag att han skrivit en utförlig fotnot till Olavssagan i Heimskringla. Han  framhöll att det var vid Stäket och inte i Stockholm som Olav den helige hindrades att ta sig ut ur Mälaren. Det var nämligen den Legendariska sagan som sade att han detta skedde vid Skarvens utlopp, och Skarven är viken mellan Stäket och Sigtuna.
     Eftersom ett drygt 40-tal författare genom tiderna hävdat att platsen för händelsen var Stockholm tolkade jag det så att forskningen ansett den Legendariska sagan var mindre  tillförlitlig.
     Varför var nu Stockholmsforskare så angelägna om att få händelsen förlagd till Stockholm? Jo. det sägs nämligen i sagan att det väster om Stocksund fanns  en försvarsanläggning - en kastal
(således i början av 1000-talet) och den skulle vara ursprunget till Stockholms slott.
     Artikeln om Olav den heliges seglats i Mälaren fick en uppföljning efter ett intressant inlägg i frågan från Björn Ambrosiani. Se länken till Uppföljande artikel ovan.

De viktiga orden i mitt resonemang kring sagan kan utan kunskap i nordiska språk urskiljas i den fornisländska texten.  Klicka här

Kap. 15

Efter alla dessa anfall, som nu äro förtalda om Olaf, höll han med sitt följe in från Karlsåarna (Karlsár), till dess han kom öster ut till Svithiod, och hade då många skepp och for, tills han kom med folket till ett vattendrag, som heter Skarfven (Skarfr). Detta ligger inne i Svithiod och är ett öfvermåttan stort vatten - en smal fjärd utåt, men kretsformigt inåt landet - och ligga bebyggda trakter på alla sidor invid vattnet. Där låg Olaf med sitt följe under sommaren och gjorde härnadståg därifrån mot Svearne och drap en stor mängd människor för dem och ödde de härad, som lågo närmast, både på människor och gods och tog från dem det största krigsbyte. Och var Olaf icke blödig, utan visste, hvar han skulle göra väldig härnad, ty Olaf var icke utan sak mot Svearne, hvarföre han for mycket hårdt fram mot dem för Sigrid Storrådas skull. Men Olaf Svenske, som rådde öfver Svithiod, när detta skedde, var hennes son. -- Olaf Svenske ärnar nu angripa sin namne Olaf, då vintern började och is lade sig på vattnet. Då fattade Olaf  Haraldsson det rådet, att han lät fälla en stor skog och lät föra den ut på isen och upplägga bål rundt omkring skeppen på isen. Men när isen låg starkast på vintern, då lät Olaf lägga eld i och uppbränna bålen och sedan bryta upp isen med stora träd, och var isen aldrig så stark under vintern, att det icke var upptinadt omkring skeppen. Och var han där under vintern och hade ej mer än 3 skepp, ty han hade sändt bort en del af sin här på hösten. Där låg Olaf den vintern med sitt folk, och Svearne togo honom icke tillfånga, såsom de tänkte. Men om våren, då isen var borta från vattnet, då sände Svearne bud till Olaf Svenske, sin konung, att han skulle samla både en stor här och ledung, och säga, att nu månde Olaf Haraldsson icke komma undan, om de vilja bevaka honom. Men så är sagdt, att Olaf Haraldsson ej förr blef det varse, än skeppen vid utloppet lågo så tätt, som de kunde flyta, och utloppet var påladt, såsom sed är i österväg att påla emot ofred. Och det var ej sannolikt, att få skepp skulle komma ut, där icke ens många skulle kunna det. Men ned ifrån landet kom Olaf Svenske med så stor här, att det såg ut på alla stränder uppåt landet, som det vore en skog. Och var Olaf Digre med endast tre skepp där emellan ledungen och landthären, och tycktes Olaf  Haraldssons följeslagare ej lätt att styra undan från den plats, dit de voro komna. Men Olaf Svenske, som styrde en så stor här, som där var samlad både till lands och sjös, tänker att den digre mannen då icke skulle komma undan. Men en låg strand, som heter Agnefit, gick fram på ena sidan utmed vattnet, och är det ett långt näs. Där hade Olaf Svenske själf sin fylking till motvärn på landet, och så mycket folk var på alla stränder, att ingenstädes var att vänta, att man kunde komma i land.

 

Kap. 16.    
 
Men Olaf Haraldsson var kommen mellan denna stora
här. Då talade Olaf till sitt folk: tagen alla det råd, som I sen mig. göra. Sedan lät han draga upp seglen i topp, men vinden låg ned emot Agnafit. Och då seglen voro uppdragna på Olafs skepp, styr han mot Agnefit på Olaf Svenskes fylking; men vinden gick efter Olaf Haraldssons vilja. Men när han kom närmare till land än vån (avsigt, mening, F.A.Dahlgren Ord och talesätt, 1914/1961) var, så att Olaf Svenske tyckte sig hafva den digre mannen och allt hans folk i sin hand, då är sagdt, att Olaf Haraldsson föll på knä och såg i sina händer; men då han så såg i händerna och i det att Olafs skepp kommit till land, då tilldrog sig på ett underbart sätt, att näset sprack sönder framför Olaf Haraldsson och just där Olaf Svenskes fylkingsarm stod, och Olaf Haraldsson seglade där med tre skepp igenom näset och ut till hafs med en mycket fräjdad färd, såsom det går för alla dem, som Gud ger styrka. Men Olaf Svenske var kvar och hade icke Olaf Haraldsson i sina händer; snarare gick det honom emot, att mycket af hans folk sjönk ned; då näset remnade framför Olaf, och sjön lopp upp under dem, så att en stor mängd människor förgicks för Olaf Svenske. Men det kallas sedan Konungssund, och far man sedan dess med skepp genom sundet. Och Olaf Svenske kunde länge efteråt ej höra, att det kallades Konungssund, utan ville han låta kalla det den digre mannens sund.


Selma Lagerlöf – Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige

Mälarens översvämningar ägnas ett särskilt kapitel  XXXIII sid 345

Kapitlet Översvämningen omfattar 3 boksidor.

Snösmältningen i förening med regn ger snabbt utslag i vattenståndet

 

”Bäckarna ilade så hastigt som möjligt  fram till Mälaråarna, och åarna gjorde sitt bästa för att föra vattnet vattenmassorna ner till Mälaren.”

Vid utloppet var det trångt och vattnet kom inte tillräckligt snabbt ut.

 

Selma nämner Norrström – Saken gällde i allra högsta grad Stäketsundet.

Ego: I Olofsagan sägs att ”utloppet var så smalt att mången å är bredare”

¤ Norrström var brett och dessutom öppet vid nuv. slussen och på 4 ställen till

¤ Snorre använder dessutom namnet Stocksund = Stäksund

 

Selma diskuterar också högt vattenstånd i Östersjön när vinden ligger på från öster

Heimskringla talar om grundet:

”Skeppen gick med fart ut över grundet och komma alla hela i havet”.

 

”Det är något eget med Mälaren. Den består av idel trånga fjärdar,  vikar och sund. Ingenstans breder den ut vida, stormpiskade ytor”