Relativa väderstreck  - ett nytt begrepp
Ny tolkning av 'Baltiska havet' tycks lösa ett gammalt problem
.
Av Börje Sandén

Två teman som är intimt förknippade med varandra.
Ett försök att på begränsat utrymme presentera svåra problemställningar
Det är flera tankelinjer – gamla och nya - som flätas in i varandra,
när innehållet i en tusenårig skrift skall anpassas till modernt synsätt
.
Utredning visar med önskvärd tydlighet att det är svåra saker att ta ställning till, eftersom lärda och erfarna forskare kommit till så olika resultat.
Länkar till utvalda filer finns i slutet av denna fil
(/lokalhistforsk/Forskning/Rapport_2012_B.htm)

En sammanfattning  i ett antal att-satser 2012.
Med tillägg aug. 2013

Nedanstående sammanfattning öppnade porten på glänt till Historisk Tidskrift
                         Vill du se hur det gick?  Läs sammanfattningen av lektörens bedömning


Relativa väderstreck och begreppet det  'Baltiska havet'
I den här rapporten kommer nu huvudsakligen
 frågeställningarna och slutsatserna att kortfattat beskrivas i ett antal att-satser.

Angående väderstrecken hos Adam av Bremen
UKF:s Startsida

Jag har konstaterat
:
att det gamla påståendet att väderstrecken i Adams skrift – och isländska sagor - måste vridas
     45/90 gr är en myt, omhuldad sedan början av 1900-talet, och ej accepterad av historiker idag.

att det nämnda påståendet grundar sig på att en stor auktoritet 1928 kommit till slutsatsen att
    ”motsättningarna beträffande väderstrecken hos Adam är ofrånkomliga” (Lauritz Weibull)

att Weibull använder Adams påstådda felaktiga väderstrecksanvisningar i sökandet efter
     samma avvikelser i väderstrecken som i de isländska sagorna.

att Adams text formellt sett är idealisk att använda för bevisföringen eftersom den kan sägas vara
     både oberoende och samtida med de isländska sagorna. (enligt en viktig källkritisk regel)

att Weibull år 1931 i visst avseende ändrat åsikt, då han förklarat att ”Adam är den store  pionjären i
     vetenskapen om Nordeuropas utforskande”, men att han ändå behåller kravet på
     vridningen av väderstrecken i nytrycket av artikeln i sitt samlingsverk 1948.
     (Geo-etnografiska inskott och tankelinjer hos Adam av Bremen 1931)

att forskargruppen (Tore Nyberg) vid nyöversättningen av Adams skrift 1984 förklarat att man
     arbetat enligt vetenskapens dåvarande ståndpunkt, när man ökade på vridningen från 45 grader
     till 90 grader för att kunna inbegripa norra delen av Östersjön i Baltiska havet. 
     Han har konstaterat att det var fel tänkt.

att det är i kommentarerna till 1984 års tolkningen som vridningen föreslås - inte i löptexten.

att tolkningen i 1718 års översättning inte krävde någon vridning av väderstrecken för att

     stämma med verkligheten. (se relativa väderstreck i nästa serie att-satser)


Relativa väderstreck - ett nytt begrepp?
.
Introduktion av ett nytt begrepp - "
relativa väderstreck" - som bland annat
löser det gamla problemet med felaktiga väderstreck i Adam av Bremens skrif
t


Jag har konstaterat
:
att Adam placerar orter och folkstammar i den ordning de framträder i berättelsen, som tar oss från
     Skagerack österut längs Skandinaviens kuster ända in i Ryssland (traditionell seglations-
     berättelse! )


att Adams väderstreck skall läsas relativt från den plats varifrån berättelsen för tillfället
     utgår
  - således i likhet med tidens seglationsberättelser.  Det förefaller i nuläget vara ett nytt
     sätt att läsa Adams väderstreck
. Men det var det naturliga sättet att använda väderstreck
     före kartornas tid.
   
att Adams skrift tar oss tillbaka till vikingatidens tankemönster - således en för norden unik
     möjlighet att tränga in i dess tänkesätt. Troligen finns fenomenet "relativa väderstreck" i äldre
    sydeuropeiska skrifter. Saken bör inte vara okänd  inom kartografin.

att vi således inte skall se en kartbild framför oss när vi läser Adams text – kartor i vår bemärkelse
     fanns inte på 1000-talet.

att man 1984 aldrig upptäckt det relativa synsättet och därför gör flera försök att anpassa
     Adams väderstrecksanvisningar till de fyra väderstrecken dvs att  tolka väderstrecken som
     på en karta.
Det framgår bl.a. av not 596: ”… Adam bemödar sig om att ange
     närbelägna lokaliteter i  alla fyra väderstrecken".  
 
     Läs 5 särtryck ur bokens notapparat som berör detta.

att man påstår att Adam skulle valt Själlands nordkust som utgångspunkt för sin beskrivning
     eftersom  uppgifterna lämnas i kapitel 5 som påstås handla om Själland. Men
     kapitelindelningen är ett sentida tillägg för att bekvämt kunna hänvisa till ett bestämt
     textavsnitt. Varken ordet Själland eller något ersättningsord härför finns i den aktuella
     meningen i den latinska texten. Utgångsplatsen är samhällena i norra Jylland - ej Själland.

att forskarlaget tydligt visar i not 678 att man vill få Adams väderstreck att stämma med en
     karta: ”… han vill anföra ländernas läge i förhållande till de fyra väderstrecken”
     Väderstrecken får alltså inte tolkas som Adam säger (sic!) säger forskarlaget. "De måste
      tolkas efter Adams avsikt! "
     Det aktuella textavsnittet (IV:25) inleds med att  Adam säger sig vilja beskriva Sverige. Han
     utgår således från sydöstliga hörnet av Småland (Kalmar!), som är det första han får se av
     Sverige när han passerat Danmark, dvs Skåne-Blekinge. Han säger: i väster innefattar det
     götarna och samhället Skara, i norr
värmlänningarna och skridfinnarna som styrs från
     Hälsingland
.
         I söder (d v s  söderut från Hälsingland sett!) ligger Sigtuna vid det baltiska havet. Havet är
     nuvarande Mälaren på Adams tid och är således en del av - det så kallade - 'baltiska havet'!  
         Jag ser inget fel i Adams beskrivningen. Den som ser landet som en karta tycker naturligtvis
    att götarna bor i södra Sverige. Det hör till saken att Adam, strax innan i IV:23, sagt att
    Östergötland sträcker sig utmed det baltiska havet ända till Birka! Detta sagt utan att
    använda något väderstreck!


Angående tolkningen av uttrycket det ’Baltiska havet’

 jag har konstaterat:
att innebörden av begreppet det ’Baltiska hav” redan på Adams tid missuppfattats av folken
     som bodde i Östersjöområdet och att benämningen därefter kommit att avse hela Östersjön
     åtminstone söder om Åland.

att Adam själv beskriver det ’baltiska havet’ som ett slags sund /freti, d v s en vattenväg som
     sträcker sig från Hedeby i sydligaste Danmark via Södra Östersjön – Finska viken –
     Rysslands sjöar och  floder ända till ’grekernas land’ (Svarta havet). Adam argumenterar
     sedan gång på gång för sin uppfattning att det ’baltiska havet’ inte skall ses som ett hav.

att  Adam förklarar att ordet ’baltisk’ kommer av att farvattnet sträcker sig som ett bälte
      (baltei/balteum) ända till Svarta havet. Eftersom ’ä’ inte finns i latin blev översättning år 1718
     ’Beltiska havet / Belthavet’, en benämning som också en dansk översättning från år
      2000 använder. 1984 års män borde ha skrivet 'bältiska farvattnet' i stället för Baltiska
      havet.

 att Ynglingasagan beskriver samma farvatten och använder ordet 'å' för hela sträckan. 'Ån' på
       isländska är således något helt annat än för oss! 'Ån' betyder färdväg. Det motsvarar enligt mitt
      synsätt begreppet 'baltiska havet' hos Adam.

att  Ingvar den Vittfarnes saga också använder 'ån' för hela sträckan och

att  Nils Broman är den enda forskare som översätter det isländska ordet 'lindibellti'. Betydelsen är
     'vattenbälte'; precis det som Adam försöker förklara i sin text. Varför förklaras inte detta uttryck
      i den moderna texten? Brocmans gjorde sin översättning 1762.

att Ziegler i sin skiss till Nordenkarta (1529-30, den första som återger Norden rätt i stora
     drag ) 
inte använder namnet 'balticum' utan det ursprungliga 'balteum' = bälte. Detta ord
     har tidigt  missuppfattas som 'balticum' så som jag ser saken. Men Adam använder formen
    
'baltei/balteum' när han beskriver farvattnets beskaffenhet (IV:10) inte någon form av balticum,
     Observera att ingenting av Adams egen handskrift finns bevarad. 
Klicka för skissen

att forskargruppen (1984/Nyberg) skriver ’Baltiska havet’ och sedan med ”övertolkningar” av
     vissa latinska ord vill de visa att Adam egentligen menat att det ’baltiska havet’ endast är
     Östersjön, inte hela sträckan ner till Svarta havet.

att ordet baltisk har fått en i sammanhanget mycket intressant uttolkning år 2004 i boken
     Östersjöregionen. Där säger Anders Fröjmark och den lettiska forskaren Daina Breiere att
     "ord med roten balt- aldrig använts för att beskriva Östersjön, men är en mycket vanlig del
     i insjö- och våtmarksnamn i de baltiska språken". Ett synnerligen viktigt bidrag som går emot
     den nuvarande vetenskapliga synen på saken.

att Emanuel Svenberg – huvudansvarig för översättningen - i sin not 611 visar att han fullt ut
     uppfattat att ’baltiska havet’ är ett 'bälte-hav', "ett vattendrag som går som ett bälte genom
     många länder", men ändå i löptexten godkänner utbytandet och utelämnandet av latinska
     ord som skulle ha visat att ’baltiska havet’ inte är ett hav. Exempel: ’sund’ byts ut mot ’vik’

att ovanstående felaktiga behandling av latinet inte med ett ord blir motiverad i de 757
     noterna till översättningen.

att forskarlaget inte bara utnyttjar ”möjligheten” att ändra på väderstrecken. Man t.o.m.ökar
     vridningen till 90 grader så att man kan räkna in hela Östersjön i Adams Baltiska hav.
     (Dennes ’hav’ omfattade inte Bottenhavet – Bottenviken)

att det bakom forskarlagets ovan nämnda manöver kan ligga en önskan att visa att Östersjön
     inte bara gick i öst-västlig riktning utan också norrut. Att norra delen inte beskrivs av Adam
     beror i själva verket på att den var ointressant i det sammanhang Adam använder ’Baltiska
     havet’. Ännu långt fram i  tiden visade kartorna bara sådant som var av betydelse för
     samtiden.

att det är viktigt att protestera mot att Adam skulle ha haft uppfattningen att även Skandinaviska
     halvön går i östlig riktning. Hans väderstrecksanvisningar inom Sverige är ju  helt korrekta
     med vår nutida uppfattning, om de tolkas relativt från utgångsplatsen.
 
     Se UKF:s serie med förslag på tolkningar av gamla kartor som inleds med Zieglers skiss


 
I boken med 1984 års utgåva av Adams text står Emanuel Svenberg som översättare.
Svenberg var latinist – inte historiker. Han lever inte längre. Svenberg förklarar sig i 757
noter 
Boken är rikligt försedd med kommentarer. Det är främst Tore Nybergs och Carl
Fredrik Hallencreutz’ kommentarer som är av intresse i det här sammanhanget.

Läs 5 särtryck ur bokens notapparat

Angående översättningen i allmänhet och den åtföljande tolkningen

Översättningen 1984 har brister när det gäller de geografiska avsnitten. Det är tydligt.
Det  kan bero på att latinet är mycket kortfattat -’lakoniskt’! Vårt uttryck ’att läsa mellan
raderna’ för att fullt förstå ett innehåll, kan sägas motsvara ’att läsa mellan orden’ när det gäller
latin. Gör man en viss trolig (/önskvärd?) tolkning får det följdverkningar som kan ge ett annat
innehåll åt saken. Det har vi sett exempel på här ovan.
     Det borde finnas kommentarer någonstans till 1984 års översättning  utöver Anders
Fröjmarks recension i HT 1985:3

Beträffande märkligheter vid översättningen / tolkningen
har jag vidare konstaterat:

att Nyberg i sin kommentar (s.319) prövar att förklara Adams felaktiga väderstreck genom
     antagandet att Adam själv – i nordbornas anda - ändrat väderstrecken 90 grader och att
     de skulle bli riktiga om man återställer dem till det Adam ursprungligen tänkt. När således
     denne säger (i IV:25) att de Ripheiska bergen ligger öster om Sigtuna så skall det tolkas
     som att de ligger norr om Sigtuna och i själva verket är den Skandinaviska bergskedjan.

att det är synnerligen märkligt att latinska ord ersätts med andra som bättre passar en önskad
     övergripande tolkning; latinska ordet för ’sund’ byts ut mot latinska ordet ’vik’

att latinska uttryck som ’så kallad’ och ’ett slags’ utelämnas i översättnigen för att den bättre
     skall passa en önskad övergripande tolkning.

I början av år 2012 sände jag en lägesrapport till ett 20-tal personer som jag har viss
kontakt med inom ramen för UKF:s forskningsverksamhet. Den var i de flesta fall
avsedd för ”kännedom”. Där fanns också länkar till hemsidans tre artiklar, där mina
iakttagelser fått en grundligare utredning.

Tack vare en begränsad - men mycket betydelsefull - respons under de gångna åren
är det nu läge att uppgradera iakttagelserna till konkreta påståenden. De tre artiklarna
i ämnet har reviderats och efter hand utökats med fakta. Det är alltid de senaste
versionerna som länkarna leder till
.

Börje Sandén    2012 / 2013

Artikel 1   Artikel 2  Artikel 3 (sammanfattning)
Ur  bokens Notapparat  
Till  Föregående del A                             
Att läsa kartor med dåtida ögon