Konung Carl XIII:s tal  till Bondestånder den 27 juni 1809
/lokalhistforsk/Adlerfiler/CarlXIII_tal_27juni_1809.htm
av Börje Sandén    
 
 Till UKF:s Startsida           Adlersparres beskrivning av talets verkan på bondeståndet

Konung Carl XIII:s tal till Bondeståndet den 27 juni 1809.
i stora galleriet på kungliga slottet
Det tal som till slut framtvingar  bondeståndets undertecknande
Nedanstående avskrift är gjord på Riksarkivet 2009-08-11  14 sidor med stor stil
R 5035

Avskrift från kungens handmanuskript. Skrivet med den modernaste handskriften, den som gällde ännu när jag började i skolan. Skrivet med mycket stor handstil. Kungen har själv gjort vissa strykningar och ändringar med svart bläck och spetsig stålpenna
Läsbara överkorsningar/överstrykningar står inom [  ] klammerparenteser.
Den variant som han troligen läste står inom vanliga parenteser (  )

= står för bindestreck vid radslut i originalet
här gjorda understrykningarna finns med i originalet
     Texten är en bilaga till ”Protocoll hållit på Stockholms slott d. 27 Junii 1809
Det kommer att publiceras i sin helhet efter korrekturläsning från originalhandlingen.
 
Högst oförmodad och bedröflig är den anledning som förmått Mig att i dag kalla Eder. Jag hade aldrig trodt möjligheten af en sådan anledning; och ännu behöfver Mit hjerta den egna erfarenhetens öfvertygelse, för att ej alldeles förkasta denna möjlighet.
     Ett kort tidelopp är för=flutit: och redan, i hvad förändra=de omständigheter ser Jag ej Eder, Redlige Danemän! Icke längesedan, och Vi samlades alla, för att gemen=samt tacka den Allsmägtige som i nöden och vådornas sista timma räddadt  Fädernes=landet; och såsom ett av försynens nåd till denna frälsning utsedt medel, emottog äfven Jag uttrycken af Eder erkänsla:- Än nyligare, och Vi samlades åter; I Svenske Allmogens fullmägtige, för at till Mig öfverlämna den Regeringsform som af Eder sjelfva blifvit öfverenskommen och faststäld: Jag, för att samme Grundlag till Min och allas efterlefnad antaga: I, för att jämte Edre Medständer tillbjuda Mig att upträda på Mina fäders thron; Jag, för att med förgätande af Min höga ålder, upoffra Mina sista dagar till stadgande af Svenska folkets välfärd och säkerhet.
         Men nu, i hvad sinnes=stämning synes Bondeståndet inför Sin Konung? Det har vägrat at åhöra Hans alfvarliga men alltid faderliga nåd: [överkorsat: Det har brutit vänskapen och förtroendet med sina Medständer] det är (tillägg: säkert utan att sjelf ana det) i strid med sina pligter [överstruket med streck: och mången bland Eder äfven med sitt eget samvete]
          Ett stort misstag har hos Eder ägt rum; Jag säger med flit, misstag: Med hvad känslor skulle Jag nödgas gifva det ett annat namn! Tvenne med hvarannan icke gemenskap ägande omständlig=heter hafva blifvit förblanda=de: Eder vägran att medgifva den antagna Regeringsformens undertecknande; Eder fordran af vissa privilegiers upoffrande å de öfrige Riksståndens sida.
          På hvad stöder sig först Eder vägran?  på ett förbehåll, rörande 114 §:n som i Edra Protocoller är lagligen förvaradt, som i det Protocoll hvilket nu inför Mig föres, yttterligare skall förvaras, och i hvad det rörer Eder enskildta rätt, är af ingen bestridt? På hvad grundar sig Edra fordringar? på [några illa] (ändrat: någras icke nog) beräknade hopp at genom ett ihärdigt nekande tvinga sig till fördelar som [endast] (säkrast) på vördsamt sätt kunna vinnas.
          Skall nu den tid, hittills af ett  [obilligt] (ömsesidigt) misstroende för=längd, som till dylika under=handlingar emellan Riksstånden behöfvas, skall hela denna tid framlefvas,  utan att grundlagen blifvit allmänt  kundgjord, utan att hvar och en känner sina pligter och sin rätt?  Nej, Eder konung och Edra medständer kunna aldrig medgifva denna til sin grund [orättmätiga](obilliga), til sina följder oberäkneliga slutsatts. Med hvad rätt skulle man försöka at göra de heliga förbindelser kraftlösa, som genom Min och Riksens Ständers gemen=samma åtgärd, hämta den högsta grad af laglig kraft? Med hvad rätt skulle [någon] (man) våga ett försök, att till=intetgöra grundlagens högtidliga antagande, skedt inför den Gud som ransakar allas hjertan, inför Sveriges urgamla Thron så länge stödd af Svenske mäns redlighet och tro samt i närvaro af de trenne öfrige Riksstånden?  Nej,  sådana kunna ej Svenska Allmogens tänkesätt vara; den har ej urartat; den skall til ansvar ställa hvar och en [af sina fullmägtige] som på ärans och pligternas bana afviker ifrån den väg dess Konung går, och söker ett annat mål än dit Han syftar, allmänna välfärden. Vid detta stora och heliga före=mål besvär jag Eder, Redelige Danemän, lyssnen till Mitt tal: hos Mig skolen I finna sanningen utan öfverdrift, och tillgifvenhet utan afsigter. Misstron sjelfve dem, som hos Eder söka inplantera misstroende emot andra: affärden med föragt dem som våga nyttja Eder till oredans och laglöshetens verk=tyg. Må de goda, må de rättsinniga sluta sig tätt till deras Konung, till deras Medständer, och till hvarandra.
[Men] Finnes bland Eder någon förledd må han skynda att öka deras antal. Men finnes däremot någon som af egen drift och af enskildta af=sigter  [ännu kunde] (annorlunda) handla(r), finnes den som genom hinder mot grundlagens utfärdan=de vill sätta sitt fosterlands öden på vågspel, finnes någon som vill neka Ståndets taleman att genom Regeringsformens undertecknande upfylla sin pligt  - skilje han sig från de öfriga, [överkorsat: träde han ensamt åt denna sidan] blifve han känd af Mig (och) af sina Medbröder! [överstruket: och af efterverlden!    [tre kraftigt överstrukna rader, som inte kan läsas]
          Detta prof vore tvifvels=utan tillräckeligt, för att urskilja det stora antalet vältänkande män ifrån några få orolige, och i sina begrepp öfverspände: Men Min rättvisa och mitt förtroende bjuda Mig på en gång att undvika allt an=seende af konungsliga magtens inflytande på Edra beslut. Jag älskar ej detta välde:  för Eder skull(d), icke för min, har Jag emottagit Sveriges Krona; och utan tillfredsställelsen at kunna bereda Mina undersåtares välfärd, hvad värde för Mig skulle den väl äga?  Må edra tankar fritt och otvungit blifva yttrade! [läsbar överstyrkning: Träden i ett annat rum, och anställ=en den] (Jag lämnar detta rum för att bereda Eder tillfälle att anställa) votering med slutna sedlar öfver den proposition som Eder föreläsas skall.  Eftersinnen följderna af detta högtideliga steg, tvingen Mig ej, Redelige Danemän, att medelst allmänt kungörande af hvad sig nu tilldragit, öfver Eder kalla Svenska folkets rättvisa dom.
 
Det står i protokollet att propositionen skall finnas i handlingarna. Jag hittade den inte vid mitt besök på Riksarkivet. Jag återger den enligt en tryckt version av  Nils Stjernquist i kapitlet ”Regeringsformens tillkomst” i  ”Minnesskrift till 150-årsdagen den 6 juni 1959
 
Omedelbart efter det kungen slutat tala, uppläste Wetterstedt följande proposition:
»Är bondeståndet beredvilligt att underteckna konstitutionen, om Kungl. Maj:t nu försäkrar bondeståndet att vid de uppkomna frågor om jämkning av privilegier och skyldigheter, i vilka de övriga stånden förklarat sig vilja gå bondeståndet till mötes, använda Dess höga bemedling med all den åtgärd och kraft, som lagar och ömsesidig billighet medgiva, samt därjämte förvissar bondeståndet om full och öppen rättighet, att vid nästa riksdag ånyo väcka samt få avgjorda alla frågor rörande samma ämne, som under innevarande riksmöte man icke skulle medhinna att slutligen och fullkomligen avgöra?»<>