Utbildningsanstalt i brytningstid: Sunnerdahlsskolan Fin pedagogisk anläggning som betytt mycket under årtionden /hembygd_Lassa/Sabyholm_EP_1967.htm  UKF:s Startsida     Säbyholmsskolan 1911-1972-Sunnerdahlsföreningen    Reglemente 1913   Vid sekelskiftet och tiden strax efter (1905 kan anges som viktigt årtal med svensk-norsk unions­upplösning som följd) gick genom vårt land ideella och folkuppfost­rande strömningar av osedvanlig styrka. Fosterländska stämningar och känslor för enskild medbor­gares väl var grundorsakerna. Diktare och ideellt lagda mer be­kanta personer började uppträda som vägvisare och folkhövdingar för de vaknande massorna i så smått begynnande demokratiskt samhälle. (Egentligen ett libera­listiskt sådant).   Heidenstam och Karl-Erik Forsslund kan nämnas av det rätt stora antal folkledare som då var i aktion, på var sitt sätt skrev och talade de, främst med hän­visning till ungdomen, om bildningens betydelser, om hem­bygdskänsla och fosterländskt sinne, att genom eget väl utfört arbete av varje individ hedra lan­det och även bidraga till dess storhet. Det gällde en livsstil, där fysiskt och andligt liv samverka­de till bästa mänskliga och fos­terländska resultat, i synnerhet skulle den utmärka det upp­växande. släktet. De ekonomiskt mindre väl lottade var det kan­ske särskilt upplysningen riktade sig till, genom kunskaper och andlig och kroppslig hyfs skulle deras ställning bli en annan och bättre. Även de skulle då bli i stånd att vara med och bygga upp ett lyckligare samhälle.   Sunnerdahls praktiska ung­domsskola — grundläggningsår 1911 — är väl inte direkt en följdföreteelse av ovan skildrade tids­förhållanden. Troligt är dock att uppkomsten av skolanläggningen något berodde på den förkunnel­se som spreds vida omkring un­der tidsperioden. Heidenstam och donatrisen, Fröken Magna Sun­nerdahl, stod förövrigt i vänskapligt förhållande till varandra. Skalden besökte skolan en gång och fann behag särskilt i trak­tens natur och fornminnen.   Sunnerdahls praktiska ung­domsskola började sin verksam­het år 1911 och tillkom genom en donation på fyra miljoner kronor av fröken Sunnerdahl tre år ti­digare. Den drivs av en stiftelse vars direktion utses av Kungl. maj:t och Stockholms stadsfullmäktige. Dess ändamål är att åt ungdom bereda tillfälle att i internatskolans form i trivsam, lantlig miljö få prak­tisk och teoretisk yrkesutbild­ning. Skolan lägger stor vikt vid kamratliv, fritidssysselsättningar, idrotts- och friluftsliv.   Kurserna omfattar 2-årig lant­bruksskola förlagd till Säbyholms gård, verkstadssnickarkurs 2 år, möbelsnickarkurs 3 år, husmo­dersskola 2 år, samt barnsköter­skekurs, 39 veckor. Nu har mer än femtio år gått sedan skolan började och vi lå­ter högtidstalaren vid 25-årsjubileet år 1936 meddela oss hur det såg ut på området innan verk­samheten började, och hur han och styrelsen kände det vid det högtidliga tillfället ett kvarts se­kel senare.   ”När vi första gången kom hit, får vi veta, vandrade vi genom åkrar med vajande säd, och ur de böljande fälten reste sig här och var tallbevuxna holmar. Vi ana­de möjligheter att förlägga våra planerade hem, så att de harmo­niskt anslöt sig till terrängen utan att göra våld på den naturens fäg­ring som mötte oss. Vi beundrade den fria utsikten över den skogsinramade Säbyholmsviken. Vi gladdes åt förhoppningen, att den­na uråldrigt odlade bygd, rik på runstenar och ättehögar, nu skul­le få tjäna en stor kulturell upp­gift. Och nu, i denna festliga stund, känna vi en tacksam gläd­je över att ha fått vara några av de redskap, som det förunnats att förverkliga en god människas of­fervilja.   En ovanligt vacker försommar­kväll 1967 begav vi oss till Sun­nerdahlsskolan. Brolandets halvö visar än en gång sina natursce­nerier som hör till det vackraste i mälaridyllen. Som förr kan vi tycka att bronsåldersperiodens försvunna sköna naturbild här stiger glimtvis fram i sen tid.   Låssa gamla kyrka blir synlig och ett stycke längre bort skymtar skolområdet med sina hus, rektor står vid ingångsväg. Ack ja, ro­mantisk i hög grad verkar Sun­nerdahlsskolan redan vid första anblick, ett intryck som fördju­pas vid närmare insyn.”   Skolområdet är stort och det är bykaraktär över området eller snarare villasamhälle. Detta be­roende på den vidsträckta väl­ordnade naturen, med gräsmattor, fina vägar, skogsdungar. beväxt kuperad terräng mellan de gan­ska vitt skilda byggnaderna. Id­rottsplaner, andra öppna gräsbe­vuxna platser, vackra alléer bi­drar också till detta förnäma in­tryck. Villasamhälle nära vatten, mälarytor glittrar då och då på avstånd. Vackert, romantiskt!   Själva byggnaderna, väl inpas­sade i naturen och framför allt deras stil gör också sitt till. Det är en äldre tidsperiod de erinrar om. »Skolan. — en större bygg­nad — har mycket av nationell romantik i sina linjer, det är dock särskilt i elevhemmen, villor egentligen, som denna äldre arki­tektur så starkt kommer fram. En förfinad och modifierad allmoge­stil med smårutade fönster, höga gavlar och tak, höga skorstenar, rödfärg och vita knutar. Ja, det är kanske det mest romantiska på området! Namnen på de ganska talrika hemmen appellerar också till känslan genom sin svenska klang — Tuna, Boda, Vika, Brän­na, Hamra, Torpa, Haga, Berga Lillstugan, Sjöstugan och Stugan finns också som beteckningar på byggnader, goda gamla namn även de. Stämning och romantik över dem alla, dessa realiteter som för skolan har så stor betydelse.   Allt  är dock inte av modell äld­re med fängslande romantik. Det finns också hypermoderna hus, verkstadslokaler inryms i ett av dem, det andra hyser lärarbostä­der. Och på något förunderligt sätt, kanske beroende på naturen, bryter inte dessa låga, kubiska byggnader så starkt av mot det hela. De underordnar sig den ro­mantiska helhetssynen.   Vi gör kort visit i verkstadslo­kalerna och ser de ljusa, luftiga interiörerna med moderna maski­ner för snickeri uppställda. Vi fick dessutom äran att bese fär­diga gesällprov tillverkade  av elever i möbelsnickerikursen, stilrena och noggrant utförda alster.  I en del av lokalerna finns ut­rymmen för bilmekanikerkurs, för tillfället nedlagd. I ett elevhem för flickor, Vika, kommer stor­stugeinteriören och köket att länge stå i minnet, båda vackra och rymliga. Storstugan liknade en ateljé, med synliga takbjälkar mycket högt uppe, smakfullt gammaldags dekor i övrigt. Före­bilden lär ha varit Zorns Mora­ateljé. Och köket modernt och bra. Över det hela låg en fin at­mosfär av hem, huslighet och flickgrace! Egentligen obeskrivligt.   Efter snabbvisit i »Skolan., där hörsalen med sina porträtt av frö­ken Sunnerdahl och andra för skolan betydelsefulla personer besökte vi Tuna, ett elevhem för pojkar och tillika ett av de äldsta. Vika och Boda har också anor från skolans första tid. Agronom Satzger kan konsten att på ett kamratligt sätt berätta om arbetet i Sunnerdahlsskolan. I Tunas samlingsrum sitter vi och språkar med hemmets husföreståndarinna, fröken Engberg. Hon är föresyn för pojkar men får också mottaga deras bekymmer och försöka skingra dem. En god och delta­gande biktmor är hon säkerligen! Elevkårens ordförande, Ingvar Lindholm, hinner vi också få någ­ra ord ur. Han tycks ha många järn i elden. Alltså, här kommer vi på ett ganska osökt sätt in i en inre miljö, hemkänsla och trevnad. Vänliga människor, äldre och yngre, omger oss, Sunnerdahlsskolans anda är så starkt märkbar!   Utanför elevhemmet den vack­raste försommarkväll, uppvuxna träd och ordnade gräsmattor syns som kulisser. Det är natur som tycks vara mättad av minnen Och härinne bord och bänkar och öv­rig interiör, något sliten av ele­ver under årtionden. Det är en säregen och stämningsfull atmos­fär!   Band en mellan avgångna elever och skolan här är också starka, spridda i många landsändar, även till utlandet, låter de ofta höra av sig.   Vi bryter slutligen upp och går mellan alléträden fram till »Sko­lan». Två elever Akke Pernevi och Barbro Öster uttalar sig om trivseln i skolan. O ja, det är helbra alltsam­mans. De övriga delar deras åsikt, det kan vi tydligt se.     Framtidsutsikterna är ovissa ge­nom det, allmänna skolväsen­dets strukturförändring. Möjligen kommer Stockholms stad att övertaga Sunnerdahlsskolan, då med utvidgad lantbruksskola. Andra möjligheter kanske också finns, utom nedläggning.   Inte för skolan utan för livet! Därtill är de yrkeskunskaper och de lärdomar eleverna tillägnar sig i denna skola. För livet står sä­kert också i elevernas minne den romantiska skolmiljön på Brolan­det.