/f-book/f-book_2.htm                                                                     Till UKF:s Startsida

kkkkkkkkkkk
nnnnnnnnnnnnn
hhhhhhhhhhh
bbbbbb
Kufiska mynt visar vägen
Vad hände  6 juni 1809 Fornsigtuna - Signhildsberg 1860 års karta - Kungsängen
hhhhhhhhhh
hhhhhhhhh
bbbbbbbbbb
hhhhhhhh
Tolka kartbilden gamla kart En kontroversiell fråga Ryska flodsystem
Att läsa gamla kartor








Klicka på rubrikerna under bilderna.


Arabiska mynt visar vägen genom Sverige

Förslag på tolkning av en fyndkarta
Nedanstående beskrivning  är tillsvidare samma som  på FaceBook.

nnnnnnnnnnnnn

Arabiska mynt visar forntida handelsväg genom Sverige

Förslag på tolkning av en fyndkarta

Klicka till förstoringsbar karta    Högerklicka för att visa kartan i annat fönster.

Arabiska mynt visar vägen – för en gammal handelsväg rakt genom Sverige !
Här kommer ännu en pusselbit i min serie förslag på upplysningar som kan utläsas av gamla kartor. Själva kartan är förvisso inte gammal men den beskriver på unikt sätt vad som hände för mer än tusen år sedan.
      Kartan visar platser med fynd av arabiska mynt, där antalet kan variera från ett till många tusen. De största och mest omtalade fyndplatserna finns på Gotland, där nyligen en skatt på kanske 6000 mynt hittats, men större finns. Totalt har över 80 000 mynt hittats i Sverige.
     Det vi skall fundera över är varför fyndplatserna ligger så tätt längs den svenska Östersjökusten och varför de är så glest placerade i Ryssland. Vad  kan det bero på att många fyndplatser ligger långt bort från floderna?  Varför ligger de inte vid själva floden
     Vi måste ha i minnet att  kartan visar fyndplatser för arabiska mynt. Det måste alltså ha varit en mycket omfattande handel där mynt varit betalningsmedlet, och det är naturligtvis svenskar som av olika skäl kommit att lämna arabiska mynt efter sig i den svenska jorden och inte arabiska handelsmän som varit här.
     Strax under mitten på kartan visar myntfynden var dragstället mellan floderna Dnjepr och Dvina (södra) var. De fyra prickarna ligger där ett av de mest frekventerade dragställena låg i början av den långa perioden av handel längs de ryska floderna. På 700-800-talen hade de nordiska folken själva börjat ta hand om handeln mellan sydeuropa och österlandet och då blev handelsförbindelsen via de svenska och ryska floderna viktigare än vi vanligtvis föreställer oss.

Nu till det intressanta i Sverige! Tvärs över Öster- och Västergötland, dvs på bägge sidorna av Vättern, ligger fyndplatserna så tätt att prickarna går i varandra. Arabiska mynt visar att här gick en handelsväg rakt genom vårt land flera århundraden före Vasakungarnas tid!  Dessa ville få till stånd en kanalförbindelse genom Sverige för den öst/västliga handeln mellan Västerlandet och Österlandet. Att Mälardalen hade förbindelser med England redan på 600-talet framgår av ett uppmärksammat gravfynd i Kungsängen, som också blivit logotypen för Upplands-Bro kommuen. Det var fyndet i en engelsk vikingagrav som hjälpt oss att datera Kungsängenfyndet. Förbindelser med England var således ingen nyhet när Vasakungarna ville att Sverige skulle få vara med och dela på denna vinstgivande handel. Med den föreslagna sträckningen skulle man slippa havets stormar och sjörövare. En del dragställen kunde lätt ersättas med kanaler, så som senare skedde när Göta kanal byggdes.
     Historiker hävdar t.o.m. att Erik XIV:s påkostade och långvariga äktenskapshandel med drottning Elisabet I i England ingick i ett storstilat försök att skapa en säker handelsväg mellan öst och väst.
Beteckningen ’kanal’ kan leda tanken fel. 'Göta kanal' är en motsvarighet till den varjagiska (vikingatida) handelsleden mellan Nordsjön och Svarta havet. En vattenväg som består av sjöar, vikar, sund, floder dragställen/kanaler och hav. Det är inte bara Adam av Bremen  som på 1000-talet beskriver denna väg. Den var naturligtvis också känd av nordborna själva som senare fick den beskriven i Ynglingasagan, som är  en slags kombinerad  historie- och geografibok benämnd  Heimskringla, världens krets. Den är skriven av den kända isläningen Snorre Sturlason: 
"Ur norden från de fjäll. som äro utanför all bygd, flyter en å genom Svitjod, som med rätta heter Tanais och fordom kallats Tanaqvisl. Hon kommer till sjös in i Svarta havet". Ån är ingen 'å' i vår bemärkelse. 'Ån'  är vikingasagans benämning på 'vattenvägen' mellan Norden och Österlandet. Således samma färdväg som beskrevs av Adam i vikingatidens slutskede. Svitjod är en gemensam benämning på Norden och Ryssland. Begreppet 'Å' finns också på annat håll i den isländska litterturen.
      Floderna var den viktigaste delen i vikingatidens vattenleder. De var tillsammans med sjöar och dragställen de enda färdvägar som kartografen Mercator ansåg vara värda att rita in på sin stora karta över Norden och Ryssland från 1595. En karta som i själva verket visar att större delen av Europa ingick i ett flodsystem som binds samman med dragställen, som nu har ersatts av kanaler på många ställen. Läs mer om kartan på UKF:s  hemsida.





Vad hände egentligen revolutionsåret 1809? Ny text 2013-01-18

hhhhhhhhhhhh


* Vad hände egentligen revolutionsåret 1809
* Ett led i utvecklingen av demokratin i vårt land
* Kort beskrivning av 5 händelser vid 4 platser i Upplands-Bro

Politisk kultur i Upplands-Bro - ett relativt nytt uttryck för den politiska utvecklingen
Här kommer några konkreta exempel på demokratins utveckling  i vårt land
- med utgångspunkt från händelser med anknytning till Håtuna,
Näs äng i Kungsängen, Almarestäket och Tibble gästgivargård


Vad hände egentligen revolutionsåret 1809?  Varför undertecknades inte den nya regeringsformen den 6 juni? Man påstår ju att ett av skälen till att man valde 6 juni skulle ha varit regeringsformens tillkomst detta datum. Men det var inte förrän 3 veckor senare som den blev formellt godkänd.  Det hade tagit bara 2 veckor att författa den! Den var ju påtänkt sedan länge.  
 
Att det dröjde så länge berodde på att man redan från början beslutat att de fyra grupperna i riksdagen adel, präster, borgare och bönder måste vara eniga om innehållet i regeringsformen för att den skulle bli laglig.
 
Bönderna förbjöd sin talman att skriva under beslutet om inte frågan om adelns ekonomiska privilegier togs bort.  Bönderna menade att den saken - helt riktigt - inte hade med formen för regerandet att göra.
På den här tiden beskattades folket efter hur stor mark man ägde. Bönderna krävde att all mark skulle beskattas lika. Privilegiet för adeln var att den betalade mindre i skatt per ytenhet än bönderna.
 
Att det var en stor fråga framgår med önskvärd tydlighet i det faktum att adeln två gånger uppvaktade bondeståndet skriftligt inför hotet att den skulle förlora sina ekonomiska privilegier. Jag har inte hittat någon text som säger att adeln tidigare ens kommit på tanken att förhandla med de obildade bönderna.
 
De medel man till slut använde för att få fullständig uppslutning kring undertecknandet var uppenbarligen av sådan art att man efteråt inte ville kännas vid saken. De gick nämligen tvärtemot den viktigaste och mest berömda paragrafen i vår regeringsform. Den som just av denna anledningen skulle komma att väcka stor uppmärksamhet i Europa: 

§ 55.  Ej må riksens ständer i konungens öfvervaro öfver något ämne besluta. Andra riksens ständers utskott, än det i föregående § omnämnda, kunna icke inför konungen några öfverläggningar hålla.  

Det som skedde var att man lät kungen kalla upp samtliga bondeståndets riksdagsmän till slottet, där kungen efter ett långt förmaningstal föreslog en votering så att man fick veta vilka som hindrade talmannen att underteckna förslaget till regeringsform. En åtgärd som skulle gå tvärt emot den unika paragrafen att ett lands konung inte fick påverka folkets beslut. Paragrafen, som sågs som föredöme runt om i Europa.

Läs kung Carl XIII: tal (länken här nedan) som med råge bröt mot denna den viktigaste paragrafen i regeringsformen. Det var ju den som gällde efter den påstådda underskriften.

Klicka för att läsa hela kung Carls tal i normal tryckstil
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Adler-filer/CarlXIII_tal_1juli_1809.htm 

1809 - ett länk i utvecklingen mot demokrati

Bondeståndets handlande 1809 hade kunnat bli något stort i demokratiens utveckling. Redan det faktum att en verklig folkrepresentation kunde driva denna sak så långt var något unikt i Europa, där Sverige var det enda land där bönderna ändå formellt haft säte och stämma i riksdagen sedan dess tillkomst på 1500-talet. Under den föregående s.k. Frihetstiden hade bönderna varit utestängda från alla viktiga riksdagsärenden genom att de med adelns inflytande lagligen hindrats från att deltaga i den särskilda 100-manna-delegation som hade hand om ekonomi och utrikespolitik. Trots detta hade man nu varit nära att återfå fullt riksdagmannaskap. Det var detta krav som drev deras skarpa agerande inför den nya regeringsformen när de krävde att adeln inte längre skulle få behålla alla sina friheter från skatt. De 'de adliga skattefriheter' som gett namn åt en hel historik period!  Bönderna hade dock kunnat hålla adeln på sträckbänken i 3 veckor.
      1809 var således en viktig länk i den långa kedja som så småningom  ledde fram mot en demokrati såsom vi nu känner den. 
  
Men det fanns ju en ursäkt för handlingen som man hade kunnat hänvisa till inför eftervärldens dom. Sverige var mitt i den kanske allvarligaste kris landet varit med om. Dels ingen laglig regering eller riksdag. Dels ett krig som vi förlorat. Medan Adlersparres armé höll högkvarter i Kungsängen hade ryssarna drivit resterna av den svenska armén över isen mellan Åland och Grisslehamn. För att få fred krävde ryska tsaren en regering att förhandla med. Därför låtsades man i riksdagsprotokollet att bönderna hade skrivit på redan den 6 juni. Situationen innebar i varje fall den allvarligaste konstitutionella krisen någonsin.
 
Det finns högst seriösa avhandlingar och böcker där man inte med ord nämner de problem jag tagit upp. Det borde väl också vara högst seriöst att försöka komma så nära sanningen som möjligt.  Att det verkliga förhållandet är känt av de flesta författarna märks i ordvalet när man skall ta sig förbi den besvärliga frågan. Det är så skickligt gjort att den som inte känner till de verkliga förhållandena aldrig märker något oriktigt. 
     Ett exempel, som jag ej tidigare känt till, är Livrustkammarens och det finska Nationalmuseet gemensamma bok om Märkesåret 1809.  Där väljer man att illustrera den nya regeringsformen med den sida där kungen 'stadfäster' beslutet. "Till yttermera visso have Wi med Egen Hand underskrivit och bekräftat samt Vårt Kongl. Insegel låtit veterligen hänga här nedanföre, som skedde i Vår Recidens stad Stockholm den sjätte dagen i juni månad ...."  Det är helt sant  att man förmår kungen att 'stadfästa' ett beslut som det skulle dröja ytterligare tre veckor innan det fick sitt godkännande av riksdagen.
     Riksarkivet valde att i sin bok illustrera saken med den sida där alla fyra ståndens talmän har placerat sina sigill och namnteckningar. Det är viktigt att framhålla att det formella färdigställandet av dokumentet naturligtvis måste ha skett i efterhand.  På beslutsdagen den 6 juni fanns troligen endast ett koncept till  handlingen.  Man kan inte komma ifrån att det färdiga dokumentet säger att undertecknandet ägde rum den 6 juni, vilket det alltså inte gjorde.

Klicka för att läsa hela artikeln 
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Adler-filer/Artikel-hemsidan_1809.htm 

 
Jag vill erinra om att det sannerligen inte var någon småsak man stred om. Så blir emellertid fallet  när man ser hur våra historiker behandlat saken. I grundförutsättningen för arbetet med den nya regeringsformen ingick nämligen beslutet att den endast skulle få införas om samtliga fyra stånd var eniga om saken.

Sveriges väg fram till demokrati
speglas i några händelser inom Upplands-Bros gränser

* Händelserna 1809 var ett led i utvecklingen av demokratin i vårt land
* Kort beskrivning av 5 händelser vid 4 platser i Upplands-Bro

Politisk kultur i Upplands-Bro - ett relativt nytt uttryck för den politiska utvecklingen
Här kommer några konkreta exempel på demokratins utveckling  i vårt land
- med utgångspunkt från händelser med anknytning till Håtuna, Näs äng i Kungsängen,
Almarestäket och Tibble gästgivargård


Jag ser i själva verket protesten som det femte inslaget i en serie av historiska händelser - med lokal anknytning! - som visar Sveriges väg fram till den moderna demokratin. Nedanstående händelser har ägt rum på fyra platser i Upplands-Bro.
 
1/  Det började med att Håtunaleken drev fram kravet att en kung inte ensam fick beskatta folket för att exempelvis genomföra ett krig. Två bönder från varje lagsaga skulle utses av bondemenigheten att delta vid sådana möten. Inte heller fick någon i fortsättningen kastas i fängelse utan dom och rannsakan. Beslutet om detta var i praktiken vårt lands första grundlag.
http://www.ukforsk.se//nya/hatunaleken.htm

Fornsigtuna - Signhildsberg

gggg


Fornsigtuna - ett par km väster om Sigtuna - där herrgården Signhildsberg nu ligger i Upplands-Bro kommun. Det gröna fältet var hamnlagunen nedanför byggnaderna som låg på höjden, där några björkar syns på bilden. Arkeologiska utgrävningar somrarna 1984-88 var de första någonsin.

Fornsigtuna hade vi långt tidigare hittat på några gamla sjöledskartor på kartverket i Gävle. Pojken Martin i grannbyn Aske hade i början av 1600-talet skrivet en berättelse om vad hans farmor berättat om 'fornsigtuna'. Han kunde själv se rester av byggnader och murar bland granar och sly. Han trodde sig ha sett grunden till ett torn och där fanns källarvalv (nu i källaren under herrgården Signhildsberg)

Men det var på Visarkivet i Stockholm som det mesta av Fornsigtuna avslöjades. Vid en konsert i herrgården på 1970-talet ville vi framföra delar av folkvisan om Habor och Signhild. I 62 verser skildras kärlekssagan mellan prinsessan Signhild och den norsk prinsen Habor. För att få träffa henne klädde han ut sig till sköldmö och besökte henne i jungfruburen. Men upptäcktes och avrättades med hängning på en plats snett emot herrgården.

På Wallanders historiska målning "Signhild bränner sig inne" som ägs av Nationalmuseum ser man hur Habor lyckades få reda på att Signhild skulle följa honom i döden. Han bad nämligen bödeln hänga upp hans kappa i galgen. Han sade sig vilja se hur han skulle ta sig ut som död. Du ser situationen på den bifogade bilden.

Historien om Habor och Signhild finns på UKF:s hemsida liksom resultaten av fem somrars arkeologiska undersökningar:  http://www.ukforsk.se/nya/habor.htm

Där finns också den fortsatta debatten om vad som kan ha hänt på platsen sedan Sigtuna stad anlades i slutet av 900-talet. Det finns ett skriftligt dokument från sekelskiftet 1300 som visar att Fornsigtuna då var en medeltida kungsgård. Det var ruinerna av den som Martin Aschaneus berättat om. Nedanstående länk ger exempel på vad som troligen har hänt fram tills alla rester av anläggningen jämnades med marken på 1600-talet.

Fornsigtuna som forskningsobjekt: http://www.ukforsk.se/nya/fornsi1.htm

På You Tube finns när detta skrivs 2013 sju 10-minuters videofilmade delar av föredrag. Bilderna som visa på duken finns med. Sökordet är 'fornsigtuna'



Häradskartor 1860 för Upplands-bro var de första i sitt slag




Hittar du platsen för Kungsängens järnvägstation?
 

 
Kartan på bilden är från 1860, således 16 år innan järnvägen byggdes. Kyrkan är en bra utgångspunkt för orienteringen. Den ligger på samma ställe som då och hette Näs efter det näs som är omtalat i samma isländska saga som också namnger några andra platser i dagens Upplands-Bro. En del av 'näset' ser du längst upp till höger. Där grävdes en kanal på 1800-talet  - Ryssgraven - för att  föra ut vårarnas överskottsvatten till Mälaren, 
 
För drygt 150 år sedan påbörjades utgivningen av den första serien med kartor i skala 1:50000.  Grundmaterialet var de storskaliga lantmäterikartorna som år 1860 började ritas samman häradsvis.  Det var ett arbete som pågick fram till 1930-talet.
 
Det två första häraderna som gavs ut  var Bro och Håbo. Upplands-Bro består av hela Bro härad och närmare hälften av Håbo härad. Vi har alltså begåvats med en detaljerad karta från tiden före järnvägarnas tillkomst i landet.
 
UKF kan nu erbjuda dig att närmare studera dessa kartor via datorn, på vars skärm du kan förstora bilden och läsa alla detaljer. Du har kanske redan försett dig med pappersupplagan. På den är de minsta bokstäverna dessvärre ganska svåra att läsa. För vår lokalhistoriska forskning köpte vi för 10-15 år sedan dessa kartor på bladfilm från Kartverket i Gävle.
 
Du kan läsa dem från UKF:s hemsida,  som i sin tur hämtar dessa ”tunga” kartfiler från vårt säkerhetslager av datafiler upp i cyberrymden. I förvärvet av denna säkerhetslagring ingår även en hemsida som nu håller på att samköras med den ordinarie hemsidan.

Kartan här ovan är Konceptkartan – förlagan till 1860 års karta. Där finns ibland mer att läsa än. UKF har förvärvat konceptkartan för hela landet. Den får vi inte lägga upp i sin helhet. Men enskilda delar av kommunen kommer snart att visas.

Du kommer till UKF:s hemsida http://www.ukforsk2.se/Startsida2.htm

Du kan också gå in från ordinarie hemsidans Startsida.  Invid  ”4  Aktuell forskning” klickar du på Hemsida 2-test. Då ser du sådant som blivit länkat till hemsidan.
   
Länk till 
Bro häradskarta             Håbo häradskarta          Läsa kartor med ’dåtida ögon’       UKF:s hemsida
Använd "ramförstorings"-verktyget för kartorna !

Gamla kartor berättar mer än vad man i allmänhet föreställer sig

ffffffff


Hur föreställde man sig världen före kartornas tillkomst?

Reviderad text 2013-01-24.   Finns i liknande layout på hemsidan med större tryckstil

Självklart kan de gamla kartorna inte konkurrera med våra nuvarande kartor när det gäller exakthet gentemot verkligheten. Att de första kartritarna ville sprida information med sina kartor är emellertid självklart. Men har vi idag förstått vad de egentligen ville få fram med sina skissliknande bildkartor? Naturligtvis ville de visa vägen. Det är sällan som jag stött på direkt positiva åsikter om de gamla kartorna. De har ju så många fel!  De skulle knappast ha något att bidra med för dagens forskning.

Titta på vinjettbilden och du kommer att hitta mängder av ’fel’: Bland mycket annat. Vättern ligger ner och Mälaren står upprätt.

Försök till förklaring och beskrivning finner du via länken. Högerklicka - och Välj annat fönster


I serien av artiklar på hemsidan om tolkningen av gamla kartor har jag framhållit det paradoxala att kartorna i själva verket visar hur landskapet tog sig ut flera hundra år före kartans tillkomstår. Det beror på att man ritade kartorna enligt flerhundraåriga erfarenheter. Någon landhöjning kände man inte till och sjöfarare visste att Uppsala låg vid havet och man kunde fortfarande ta sig dit med båt. På Barents karta från 1598 är Östersjön återgiven utan att han någonsin vari där. Den blev i det stycket ritad efter gammal erfarenhet. Det han själv upptäckt av Barents hav är nyvunnen kunskap.

Ett exempel är en europakarta från 1400-talet som ger oss många värdefulla informationer. Nästan lite ursäktande konstaterar man att många floder går åt fel håll. I ett särtryck av kartan visas hur Elbe rinner mot SV, när den i verkligheten går mot NV !  Men visar kartan verkligen fel? Man kommer till Hamburg om man följer floden – och inte kartan.  Här kom vi in på en sak som jag utförligt berättat om i mina artiklar på hemsidan.

Samtidigt som man förtjänstfullt berättar att kartan är ritad på pergament, verkar det som om man inte dragit slutsatsen att det just är på grund av det begränsade utrymmet som de nämnda felen uppkommit. Det finns massor av sådana fel på kartor hela 1500-talet igen. Rysslandsfarare – och de var många - kom inte fel om de följde Finska viken till dess slut även om den ritats i nordlig riktning.

Den första stora kartan över Norden gjordes av Olaus Magnus. Den visar mycket mer än bara vägen. Den visar också sådant som fanns längs vägarna och ibland vad som hänt längs dem. Trots detta går den under namnet ”Carta Marina”. Det viktigaste var det som fanns på land, inte sådant som havsseglarna var intresserade av. Själv använde Olaus Magnus inte uttrycket Carta Marina i sin marknadsföring nere i Europa. Det förbryllande är att det namnet ändå finns på den första upplagan. Jag tyckte mig ha fått en förklaring till fenomenet när jag fick veta att han hade ont om pengar för tryckningen och att tryckaren, tillika utgivaren, naturligtvis ville sälja så många kartor som möjligt och därför ville ha ett säljande namn. ’Carta marinor’ var mycket populära vid denna och långt därefter. När en annan utgivare av kartan några decennier senare gav ut en ny upplaga i kopparstick hade han tagit bort uttrycket ’carta marina’. Olaus Magnus karta var gjord i träsnitt och i ett grövre manér.

Hur föreställde man sig världen före kartornas tillkomst?

Det är frågor av det slaget som jag roar mig med att försöka finna svar på. Men det var först när jag insåg att vi under ca 500 år så till den grad matats med kartbilder över landskapet kring oss, att vi utan att tänka på det lägger ett kartperspektiv på det vi ser när vi färdas fram i geografin. Före kartornas tid var människors perspektiv på landskapet att jämföra med en rad fotografiska bilder från en resa genom landet.

Dessa bilder lagrades i seglationsberättelser i samma ordning som färden gjordes. Att det måste vara på det viset upptäckte jag på nytt vid läsningen av en 1000-årig berättelse om platser i vårt land. När väderstreck anges i berättelsen ändras utgångspunkten hela tiden. Man skulle kanske kunna säga att väderstrecken på den tiden var ’relativa’ till den plats varifrån de angivits. De är med andra ord aldrig kopplade till någon karta – sådana fanns inte ju på 1000-talet. Väderstrecken utgår från den plats som för tillfället är aktuell. Framme vid målet för väderstrecksangivelsen pekar berättaren ut något i en ny riktning.

Ursprungligen användes således väderstreck bara i naturen. När det blev aktuellt att göra kartor stod det plötsligt klart för mig att här fanns nyckeln till hur man skulle läsa den gamla skriften, vars författare aldrig tänkt sig landskapet som en karta – d v s en bild uppifrån. En riktig tolkning av de gamla väderstrecken var naturligtvis ett villkor när de skulle överföras till kartor av det slag som vi nu använder. Så långt hade man inte kommit när den nämnda berättelsen om platser i vår kommun kom i ny svensk översättning 1984 av Adam av Bremens berättelse.

En kontroll i kommentarerna till tolkningen och en korrespondens med den forskare som var ansvarig för nytolkningen visar att man med en utvald vridning av Adams väderstreck försökt att få dem att stämma med verkligheten. Något bättre resultat blev det om man vred väderstrecken 90 grader medsols. Men det blev inte alltid bättre. Om man emellertid accepterar Adams sätt att beskriva väderstrecken stämmar alla som anges.

Den nu beskrivna uppfattningen borde väl inte vara någon större angelägenhet att diskutera idag! Men det tycks det uppenbarligen vara eftersom vetenskapsmännen gör/gjort stor sak av både Adams påstådda felaktiga väderstreck och de används i isländska sagor. I det senare fallet handlar det om den lokalhistoriskt kända sagan om Olav den heliges besök i Svitjod. Ett uttryck som sagoförtäljaren Snorre Sturlason använder för landet norr om Stäketsundet. Det senare heter sagan Stocksunda.

Hur man försökt lösa problemet med Adams ’felaktiga’ väderstreck är en lång historia som du kan studera via denna länk.


* Läs mer om Biskop Brasks karta:
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Kartor/Kommentar_A.htm#Brask

* Hur man försökt lösa problemet med Adams ’felaktiga’ väderstreck är en lång historia
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Forskning/Rapport_2012-08_A.htm

* Du får hjälp med tolkningen av nedanstående karta från mitten av 1500-talet via länken:
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Kartor/Kommentar_A.htm#Brask



Olav den Heliges seglats i Mälarområdet år 1007-08


ddddddddd


Texten  och ämnet är utgångspunkten ett 30-årigt studium av lokal historia

<>
Den isländska sagan om Olav Haraldsson - sedermera helgonförklarad - ger oss lokalhistoria av synnerligen stort intresse eftersom flera av de svenska orter som är omnämnda i isländska sagor finns i Upplands-Bro. Sagan använder också namnet Svitjod för den bygd som Olav seglade in i när man passerat Stocksund, nuvarande sundet vid Almarestäket. De mest omtalade bebyggda trakterna på Olavs tid låg norr om Stäket.

Artiklarna du kan läsa på hemsidan berättar utförligt om myten att Stocksund skulle ha varit Norrström i Stockholm. Beviset för detta skulle vara att han seglade ut på havet, när han så småningom lyckats smita förbi den svenska ledungsflottan som blockerade sagans Stocksund. Men havet började inte vid Stockholm år 1008, det var först ca 250 år senare - i början av 1300-talet. Det finns mätningar som visar att Mälaren då blivit en insjö. Det var hav ända till Uppsala och Arboga vid tiden för Olav Haradsson besök i Svitjod.
    
Händelsen är ett bra exempel på hur en gammal felaktig tolkning av ursprungstexten kunnat leva kvar ända in på 2000-talet. När sagan blev känd på 1600-talet började verkligen havet  nedanför Norrström i Stockholm. I början 1900-talet hävdade svensk vetenskpalig forskning att isländska sagors väderstreck  skall ändras för att stämma med verkligheten (i Stockholm!).  Den nämnda sagan var orsaken till detta och   man kunde "på köpet" påstå att Stockholm  hade anor ända från forntiden.  När Olav Haraldson var här i början av 1000-talet var Stockholm möjligen ett fiskeläge långt ut i havet. Arkeologiska utgrävningar framför riksdagshuset har klart visat att det fanns fem öppna sund in i den havsvik som 300 år senare blivit Mälaren.

Dagens historiska forskning känner inte till den gamla idén om att väderstrecken skulle ändras. Den senaste tidens Stockholmforskning tar överhuvud taget inte upp det djupt inrotade påstående att den norske viking tagit sig ut på havet genom att gräva sig ut därmed skapat Söderström.
(Hela saken finns grundligt beskriven  under denna länk)

Sagan berättar vidare att Stocksund var enda utloppet till havet och det var stark fors vid snösmältning och vid häftiga regn. På 1000-talet fanns emellertid minst fem sund som kunde leda överskottsvattnet till havet nära den blivande platsen för Stockholm. Det hävdar geologer och arkeologer. Det borde då ha funnits en försvarsborg på varje ställe för att hindra plundrande vikingar från andra håll att tränga in i landet. Den enda försvarsanläggningen för Svitjod, som det forntida Sverigekallas i samma saga, har alltså legat vid den enda vattenvägen in i landet.

Den beskrivna borgen har i själva verket legat under ruinen av ärkebiskopsborgen på Stäketholmen nära Kungsängen i Upplands-Bro. Även sagans väderstreck väster om sundet stämmer med geografin vid Almarestäket. Se sundens riktningar vid Stäket respektive Stockholm. Det är hittills bara i en bok om Stockholms historia, tryckt 2012,  som platsen vid Stäket nämns som den bästa uttydningen av sagans ord. Så tolkade seriösa forskare saken från mitten av 1850-talet ända till början av 1900-talet!

Författare till läroböcker och populärhistoria fastnade emellertid för berättelsen att Olav skulle ha tagit sig ut på havet genom att gräva sig ut vid nuvarande slussen. Det är emellertid en efterkonstruktion mer än 200 år efter händelsen. När den isländske författaren Snorre Sturlason besökte Sverige i början av 1200-talet - han var dock inte i Stockholmstrakten - hade det så smått börjat bli strömt vid Gamla stan i Stockholm. En äldre  version av sagan säger med namns nämnande att sundet låg vid Skarvens utlopp i havet - dvs Almarestäket. Namnet finns fortfarande kvar på samma vattendrag.

När den ivrigaste förespråkaren för denna grävning på 1920-talet fick höra av en geolog att slussenpassagen redan fanns på Olavs tid, då skrev han offentligt att om det vore sant, så skulle händelsen naturligtvis ha ägt rum vid Stäket. Att så är fallet, är de nuvarande geologernas sanning.

Här har vi ett bra exempel på hur historien tolkats olika genom tiderna beroende på vem som har läst källorna – och hur de lästs. Sedan 1920-talet har Stockholm dominerat såsom varande platsen för sagans skildring av hur Olav den helige tog sig ut på havet, sedan han blivit instängd i nuvarande mälarfjärden Skarven, mellan Stäket och Sigtuna.
      Den aktuella sagans benämning på det vatten som Olav blev instängd i är Lagen. (dvs ’sjön’). I senaste utgåvan av sagan (och alla tidigare) sägs det att sagans Lagen skulle vara detsamma som dagens Mälaren. Det är en orimlighet. Ett hav skulle inte svämma över hur mycket det än regnade i Uppsalaområdet!. Sagan säger nämligen att denna Lagen = Mälaren svämmade över när det regnade mycket i Svitjod. Det var  havsviken Skarven som svämmade över vid vårfloden. Så sent som 2013 var det under några dagar så kraftig Ström vid Stäket att en segelbåt låg med masten under vattnet i sin förtöjning invid Stäketbron. Stäketsundet är gruntoch måste ständigt muddras för att båtar skall kunna använda det

Sagan säger att det bara fanns ett utlopp till havet. På Olavs tid fanns det minst fem sund att använda om man ville ta sig in i den havsvik som i dag är en sjö 70 cm högre än havet Östersjön.
Alla sagpvarianterna säger att händelsen ägde rum där Olav Haraldson lyckades flyt ut på havet.

Försök till kort beskrivning


En utförligare berättelse om Olav den Heliges färd kan du läsa i den här länken
http://www.ukforsk.se/nya/stock-ny.htm

På hemsidan finns det länkar till texter som försvarar myten om att Norrström skulle vara sagans Stocksund. Naturligtvis också hur myten avslöjas.

Det finns också texter som hävdar att väderstrecken i vikingatidens Norden måste ändras 90 grader för att stämma med verkligheten. För de flesta av dagens historiker synes saken var utagerad. Så är dock inte fallet beträffande en del arkeologer och historiker som arbetar med Olav Haraldson saga, vilket du kan läsa om i nedanstående länk.
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Forskning/Adam-Bremen_del-2.htm

I förlängningen av studierna kring Olav den Heliges saga har jag känt mig nödsakad att närmare studera högst vetenskapliga utredningar som påstår sig bevisa att väderstrecken är oriktiga också i Adam av Bremens latinska text om de geografiska förhållandena i Norden. En förutfattad tolkning av hans text har lett till att latinska ord vantolkats och till och med utelämnats i en text som utger sig för att vara en översättning inte bara tolkning. Klicka på länken
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Forskning/Rapport_2012-08_A.htm

På hemsidan kan få veta hur våra fyra största universitet ser på dessa frågor. Du kommer att bli förvånad


Ryska flodsystem - 1500-talets färdvägar

ttttt

En 1500-tals karta sammanställd av den kände kartografen Mercator

De ryska floderna - såväl sommar som vinter - har i alla tider varit stommen i vägnätet. På denna karta kan vi se vilka floder som användes av romerska upptäcktsresande, arabiska handelsmän, vikingar, svenska handelsmän på 1600-talet.

Detta är ett annat exempel ur UKF:s projekt kring tolkningen av gamla kartor. <>Kartan har symboler som visar var det finns lämpliga båtsläpningsställen mellan floder. Flera alternativ finns beroende på att vattentillgången var olika år från år. Den svarta ringen visar den viktiga övergången från ett västligt och östligt flodsystem. På en förstorad del av kartan har Mercator i klartext skrivit det ryska ordet 'Volok' för dragställe just vid den svarta cirkeln eftersom dragstället ligger nere i hörnet den förstorade delen och bara ser början av det östliga flodsystemet. Se kartutsnittet med vattendelaren Valdaj  i länken här nedan.


De blåa länkarna leder till kartor som kan förstoras och till textfiler

Mercators karta 1595. Ändra förstoring genom att dra en rektangel över önskat utsnitt med avedd ikon.
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Kartor/Mercator_Polen-Ryssl_flodsystem.pdf

Alternativa vägval vid vattendelaren Valdaj med förklarande text
http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Kartor/Utstalln-text_A3spalt_Merc-Pars.pdf


Läsa gamla kartor med dåtida ögon
Olaus Mangus 1567


1400-1500-tals kartor över Sverige är egentligen skisser gjorda efter skriftliga reseskildringar. De är ytterst sällan ritade av svenskar med lokalkännedom. Undantaget är Olaus Magnus två kartor 1539, den s.k. Carta marina, och den som finns i hans Historia om de nordiska folken 1567. Bilden här ovan är en del av den senare. Kartritarna hade nästan aldrig varit i Sverige. Upplysningarna bygger på resenärers iakttagelser under århundraden. Den äldsta beskrivningen, som som ger oss detaljer om skandinavien, är gjord av romaren Tacitus år 98. Det intressanta med Tacitus - och för vårt studium av gamla kartor - är hans beskrivning av de skickliga sjöfarande folken som bodde på öar mitt ute i norra oceanen. De hade smäckra båtar lämpliga för flodfart, inga segel och inga fasta åror. När vi tänker på våra förfäders resor på de ryska floderna ser vi vikingaskepp för vårt inre öga. Det ger oss en felaktig uppfattning om hur det var. Till och med den lilla 9-bemannade testbåten Aifur, beskriven på annat håll, var alltför tung att handtera visade det sig vid experimentfärderna på 1990-talet.
     Här tangerar vi huvudtemat i min framställning av de sjöfarande folken på de ryska floderna. De som färdades i kanotliknande båtar för att handla med österlandet. Tacitus båtar såg likdana ut i för och akter. Läs mera härom i artikeln om alla de arabiska mynt som hittats i den svenska jorden eller i längre framställningar på hemsidan.

Eftersom landhöjningen var okänd och kartorna gjordes efter hörsägen visar de hur landet uppfattades hundratals år före det år som står på kartan. Det är just detta som gör kartorna intressanta för oss idag när vi kan nu göra kartor som verkligen visar hur landhöjningen har ändrat våra kustlinjer. Landet höjs med nästan en halv cm varje år i Svealand - dvs 50 cm på hundra år, 500 cm = 5 m på 1000 år. Bara sedan 1500-talet, när kartan här ovan gjordes, har landet höjts betydligt. Vid några meters höjning förskjuts strandlinjen flera hundra meter vid låglänta stränder.  Nedanstående karta är ritad 1598 och den visar att havet gick ända fram till Uppsala. Den visar också att den väldiga havsviken 'Mälaren' var ointressant för de handelsmän som for runt på haven. Kartan tillhör den vanligaste typen av kartor på den tiden, de som främst ville visa farvägarna till sjöss. När den ritades hade havsviken 'Mälaren' i nära 300 år varit en insjö med utlopp vid Stockholm. Kartan visar alltså att den är ritad enligt hundraåriga erfarenheter bland kartritarna nere i Europa.

Kartritarna hade naturligtvis ingen ambition att visa allt. Man tog endast med sådant som var av betydelse för att visa vägen för dem som hade behov därav!

På UKF:s hemsida finns en växande serie artiklar försedda med gamla kartor och försök till tolkningar.
"I begynnelsen var ordet" står det i den gamla bibeln. Den kommande tiden tar sikte på bilden.


hhhhhhhhhhhhhh


Har de första kartorna något att säga oss idag?
http ://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Kartor/Kommentar_A.htm

Exempelsamlingen http://www.ukforsk.se/lokalhistforsk/Forskning/projekt_beskrivning.htm#lasakartor