ffffffffffffffff



Nedanstående text är en påbörjad utökning och revidering av vissa delar av texten i hembygdsboken
"Det hände i Upplands-Bro", författad av Börje Sandén och  utgiven 1984.

Revidering  påbörjas av författaren i januari 2017

Längst ned finns ett antal länkar till kompletterande text på UKF: hemsida


Upplands-Bro i gammal tid

Reviderad och utökad text från hembygdsboken 1984; rev. 2002, 2017

Kommunen Upplands-Bro har funnits sedan 1952, då den första storkommunreformen genomfördes i vårt land. Man får nog lov att säga att det trots en del motstånd i början blev en lyckad sammanslagning av tidigare självständiga socknar. Resultatet blev en geografiskt väl sammanhållen bygd, nära nog helt omfluten av Mälarens vatten. Bygden låg mycket centralt under forntiden och medeltiden och när Stockholm blev Mälardalens centralort kom den viktiga vägförbindelsen mellan järnbruken i Bergslagen och huvudstaden att gå genom vår bygd.

Att kommunen ligger där den gör, är ett förhållande som jag, såsom bygdeskildrare har anledning att prisa, och som du, såsom läsare och Upplands-Bro-bo kan glädja dig åt, eftersom läget  medförde att bygden är rik på intressanta händelser i den tidiga historien. Att så är fallet förstår du om du betänker att vår bygd i gammal tid låg i triangeln mellan de tre äldsta stadsbildningarna i Mälardalen, nämligen Birka, Sigtuna och Uppsala. Område fick tidigt namnet Bro hundare, som senare kom att kallas Bro härad. Tingsplatsen förlades vid den största byn i vilken senare Bro kyrka byggdes. Namnet Bro är således äldre än kyrkan. Bro hundare omfattade i början socknarna Västra Ryd, Kungsängen, Bro och Låssa och de stora öarna i havet från Dävensö i norr ända ner till Lovö i söder. När Upplands-Bro bildades 1952 överfördes socknarna Håtuna och Håbo-Tibble i Håbo härad till vår kommun.

Det tidiga - forntida! - samhällsbildandet i vår bygd berodde på bekväma båtförbindelserna mellan olika befolkningsgrupper i området. Som ett tydligt parallellexempel härpå brukar man framhålla att riket Danmark uppstod tidigare än riket Sverige. I vårt land var det stora skogar som försvårade de interna förbindelserna mellan människor innan man började anlägga vägar mellan olika bygder.

De årliga översvämningarna med kraftig forsbildning vid Almarestäket gjorde det tidigt angeläget att anlägga en landförbindelse från havsstranden nedanför Bro kyrka till de betydande samhällena Fornsigtuna, Sigtuna och Uppsala. det förstnämnda i Upplands-Bro. Land höjning hade gjort att Gamla Uppsala inte längre var lika lätt att nå sjövägen.

Under forntiden hade Upplands-Bro varit en centralt belägen ö i havet. Inte förrän några århundraden före vår tidräknings början uppstod fast landförbindelse vid Kalmarsand på gränsen till Bålsta. Mälaren blev
inte insjö förrän i mitten av 1200-talet. Befolkningen på denna ö hade verkligen nära till  huvudorterna i Svitjod under många århundraden. Vår bygds belägenhet gjorde att den inte bara blev centralbygd rent geografiskt utan också en plats där historiska händelser ägde rum, därför att en rad orter blev mötesplatser för såväl folkförsamlingar som rikets herrar. Kungen besökte sin kungsgård i Håtuna, dvs Fornsigtuna, och ibland i sin husby vid Bro kyrka. Husbyn var den största i Uppland enl. svensk forskning. Herredagsmöten hölls några gånger på Dävensö, centralt belägen i det begynnande svenska riket.
 

När den här texten reviderades år 2002 var det precis 500 år sedan ett viktigt folkmöte av rikskaraktär ägde rum vid Kungsängens kyrka. När texten nu revideras år 2017 är det precis 500 år sedan riksdagsbeslutet om rivningen av ärkebiskopsborgen Almarestäket fattades den 23 nov 1517. Under många år utövade ärkebiskoparna sin politiska makt från Almarestäket i sin egenskap av riksföreståndare. Det fanns ännu ingen huvudstad i Sverige.

Under ca 150 år styrdes Sverige formellt de utlandsfödda kungar. När dessa inte vistades i Sverige låg den politiska makten hos ärkebiskoparna på Almarestäket. När den svenska folkförsamlingen valde svensken Karl Knutson Bonde till kung gick ärkebiskopen ut med sin militärstyrka från Stäket och drev honom i landsflykt. Ett nytt val av honom lyckades inte heller. Ett tredje försök lyckades, men då var han så gammal att han snart avled.

Ärkebiskoparna var formellt Riksföreståndare, när inte kungarna var i landet. Det svenska folket hade emellertid så stor makt att de valde egna Riksföreståndare. Vi känner alla till Engelbrekt, de tre Sturarna och Gustav Vasa som alla uträttade stordåd under det utländska herraväldet.

Ett exempel är det riksbekanta beslutet om rivningen av ärkebiskopsborgen och avsättningen av den av påven utsedda ärkebiskopen. Beslutet har fått sin plats på första sidan i Riksarkivets beståndsöversikt av riksdagens handlingar. Biskopen Brask klarade sig undan ”Stockholms blodbad” med sin berömda reservation mot beslutet. Beslutet ses som det äldsta helt bevarade riksdagsbeslutet. 500-årsminnet av denna historia vill vi högtidlighålla med både föredrag och exkursion.

1517 års beslut låg till grund för rad andra beslut och idéer som skulle komma att skapa ett av Europas äldsta ännu fungerande parlament. Ett för framtiden ledande tänkesätt sattes på pränt av den folkvalda riksföreståndaren Sten Sture, när denne år 1518 från sitt residens på Svartsjö övervakade rivningen av borgen. Han skrev i brev till bl.a. biskopen Vincentius "Det som angår alla, skall av alla samtyckas." Detta är ju själva grundtanken i begreppet demokrati. Denna biskop halshöggs vid Stockholms Blodbad. En sentida historiker menar att det myckna agerandet efter rivandet av ärkebiskopsborgen i själva verket var början till riksdagsbegreppet. Möten där man gemensamt beslutade i riksangelägenheter. Ordet 'dag'  betydde på Gustav  Vasa tid förlikning / förhandling, därav uttrycket dagordning.

---------------------------

Det är inte bara rent lokal historia som behandlas. Händelser av rikshistorisk betydelse har nämligen ibland ägt rum i vår bygd. Det visar sig nämligen att vi på flera platser inom kommunen får anledning att stanna inför händelser, som på olika sätt har anknytning till svensk historia. Våra anfäder hade exempelvis inte många kilometer till Adelsö invid Birka. Där stadfästes år 1280 flera viktiga föreskrifter för befolkningen, bl.a. har man framhållit att grunden till ”klassamhället” lades genom den s.k. Alsnö stadga, därför att vissa personer vid detta tillfälle blev befriade (= frälsta) från en del skatter om de gjorde staten vissa tjänster. Den sålunda uppkomna adelsklassen skulle komma att spela en betydelsefull roll i vårt land i många avseenden, och dess innehav av många och stora jordegendomar, inte minst i Upplands-Bro, kom att sätta sin prägel på både landskapsbilden och den övriga befolkningens levnadsförhållanden.

Ännu vid 1900-talets början låg ca 75 % av bygdens åkerareal under herrgårdarna.
Inom kommunens gränser hade vi exempelvis kungsgården vid Håtuna, vars uppmärksammade Håtunalek aldrig skulle ha ägt rum förutan händelserna på Adelsö 25 år tidigare. Rivaliteten inom den nybildade stormansklassen bäddade för en svag kungamakt. Erikskrönikan som skildrar Håtunaleken räknas till medeltidens främsta profana litterära skrifter.

Kungsgården Fornsigtuna, även den omnämnd i de isländska skrifterna, ligger inom kommunens gränser. Med Fornsigtuna förknippas sägnerna om Odens bosättning, livfullt skildrade av den isländske skalden Snorre. Sagan om Habor och Signhild, vars bittra kärlekssaga beskrivs i en av den nordiska litteraturens längsta folkvisor förbinds också med Fornsigtuna, som av den anledningen så småningom fick namnet Signhildsberg. En rad arkeologiska utgrävningar efter tryckningen av denna boks föregående upplaga har inte bara gett vår bygd en ny historia; de har också bidragit till en fördjupad syn på 1000-talets historia i allmänhet.


Rösaring ger oss också forntidshistoria av riksintresse. Platsen uppmärksammades redan i de första fornminnesinventeringarna på 1600-talet på grund av den "monumentalt" belägna labyrinten, som på den tiden kallades trojeborg kopplad till en fruktbarhetsgudinna. I början av 1980-talet fick platsen internationell uppmärksamhet genom arkeologiska undersökningar av en forntida processionsväg som upptäckts några år tidigare. Den romerska historieskrivaren Tacitus berättar i en skrift från vår tidräknings början om en annan  fruktbarhetsgudinna som kom till folken på öarna i norra oceanen i en täckt vagn. Mycket intressant material har hittats som kan knytas till ceremonier som kan ha ägt rum här genom tiderna. Vissa astronomiska synpunkter och teorier framlagts med anledning av processionsvägen. Både svenska och utländska kännare av labyrinter menar att Rösaringslabyrinten är en av äldsta i världen

Sedan den ursprungliga texten skrevs har ytterligare ett par arkeologiska upptäckter och undersökningar förändrat och fördjupat historiska och förhistoriska sammanhang i vår bygd. Först var det upptäckten 1988 av ett för den vetenskapliga forskningen okänt s.k. hålvägssystem i gränsområdet mellan Upplands-Bro och Bålsta. Hålvägar är djupa dikesliknande ridvägar uppkomna genom nötning och erosion i sandiga åssluttningar. När det gäller djupet och mängden av sådana "diken" i naturen är området öster om Lillsjön det bästa exemplet i landet.


Ett antal arkeologiska undersökningar i senare delen av 1990-talet har gett fornborgen vid Draget en ny roll. En tidigare oupptäckt jordvall och rester av en vallgrav utanför fornborgen visade sig vara anlagda för 4000 år sedan. De mänskliga anläggningarna på platsen blev plötsligt nästan 3000 år äldre och har fått en helt ny tolkning. Platsen ses som religiös anläggning av hittills okänt slag. Den är alldeles för stor för att vara en fornborg. En sådan har inte fyra ingångar.

Namnen Härnevi och Ullevi vittnar också om kultplatser. Slutledet '-vi'  i namnen säger oss att här har funnits offerplatser - för gudinnan Härn och den manliga guden Ull. Kännetecknet för Härn är s.k. skålgropar, som är grunda fördjupningar inhuggna i berghällarna. I kommunen finns några hundratal skålgropar. I sydvästra Uppland och särskilt på Veckholmslandet hade man vid hembygdsbokens utgivning 1984 räknat samman 27 000 skålgropar. Våra gropar skiljer sig från de nämnda i så måtto att de ligger på ca 5 m  lägre nivå i naturen. Det betyder att namnet Härn
levt kvar i folkminnet när den kristna kulturen på 11-1200-talen började föra bok över ortnamnen i Sveriges socknar. Utanför Enköping finns en kyrka som heter Härnevi. Ortnamnet Järnevi finns i Uppsala trakten. Man tror att stavningen kan vara en förvrängning namnet Härnevi.

Mitt i industriområdet i västra delen av Bro gjordes mycket intressanta utgrävningar åren 2007-09. På platsen för torpet Lilla Ullevi fann man en inhägnad offerplats, en s.k. stavgård, inom vilken man måste uppträda enligt särskilda regler. Man använder ordet vi-band (vi = offerplats) som betydde att måste "lägga band på sig" i sitt uppträdande. Redan den tidigare nämnde Tacitus berättar att nordborna inte fick gå in i en helgedomen utan att vara "bundna av en boja". Ceremonin var knuten till en ed som man svor vid Ulls ring. Det mest intressanta  med Lilla Ullevi är att de 60-talet järnringar som man funnit har kunnat tidsbestämmas med hjälp det kol som fanns kvar järnet. Ringarna var tillverkade före vikingatiden..


När detta skrivs år 2017 står det ännu ingen industribyggnad på platsen och vegetationen döljer mer och mer själva offerplatsen i vägkorsningen Ullevivägen-Skälstavägen. Hela området är arkeologiskt så intressant att Riksantikvarieämbetet redan från början anlitat ytterligare två specialutbildade arkeologiföretag för grävningarna i Bro. Man har "naturligtvis" hittat fler skålgropar. Vid en sammanfattning av grävresultaten finner vi att ortnamnsforskarna lyckats med att utan grävningar har kunnat räkna ut att både Härn och Ull varit knutna till denna del av Bro.

När Stockholm blev huvudstad fick vår bygd en annan profil. Med tidens kommunikationer låg vår kommun på ett sådant avstånd från huvudstaden att särskilda förhållanden inom jordbruket uppstod. Vi fick en ovanligt stor koncentration av herrgårdar, och som följd av detta har vi ingen traditionell bondekultur i Upplands-Bro. I stället spelar statarna en stor roll.

På grund av terrängförhållandena var det svårt att göra en bekväm genomfartsväg från Bergslagen mot Stockholm vid kommunens gränser mot Järfälla och Bålsta. Detta har satt intressanta spår i naturen i form av väg- och brobyggen vid dessa gränser. Det kanske inte är en tillfällighet att Svensk Nationalatlas i delen om Kulturminnen placerar de nyss nämnda vägmiljöerna som nummer 1 och 2 bland 133 äldre
färdvägar. Får jag erinra om att ordet Bro ursprungligen betydde anlagd väg?

En betydelsefull plats längs den viktiga "stråkvägen" var Tibble gästgivargård i Kungsängen, samlingsplats för stora människoskaror vid orostiderna 1743 och 1809.


Flera Upplands-Bro-bor från gångna tider har gjort betydelsefulla insatser på det kulturella planet och får särskild behandling i boken. Så var exempelvis Aschaneus från Aske formellt sett vårt lands förste riksantikvarie på 1600-talet och han har lämnat efter sig en värdefull beskrivning av sin bygd som nu ligger till grund för våra försök att få till en markradar undersökning av den plats som Aschaneus så tydligt pekat ut.
Kyrkoherden i Bro skrev i mitten av 1700-talet de första helsvenska romanerna. På Lejondal skedde en uppmärksammad förföljelse av en oliktänkande. Två Upplands-Bro-bor från 1700-talet hjälpte till att göra potatisen känd i vårt land. Historien om lantarbetarfrågans lösning kan inte skrivas utan att nämna folkskolläraren och kantorn Oscar Sjölander i Kungsängen.


Även många Upplands-Bro-bor från vår tid kommer till tals i boken genom det som de skrivit i kulturnämndens och hembygdsföreningarnas skrifter och genom de rikliga muntliga upplysningar som lämnats till mig, ofta inspelade på band. Den vackra natur som vi begåvats med får en annan - och ny - dimension när vi ser på den i historiens sken.

En till synes intetsägande plats kan bli verkligt spännande, när man får veta vad som hänt där.
Följ med på en vandring i tid och rum, men ta fantasin och inbillningen med dig. De är utmärkta kryddor på denna färd

   
Börje Sandén revidererar och koplettterar hembygdsboken från 1984

Länkar till  utförligare beskrivningar
Namnet Bro i förnyad belysning
En "skeppsbro" i Upplands-Bro
Håtunaleken i rikshistorisk perspektiv
Mer om Almarestäket
Olav den heliges seglats i nuvarande Mälaren
Härnevi och Ullevi - forntida fruktbarhetsdyrkan
Fornsigtuna
Runstenar och deras texter
Väg och bro-byggen
Bro-prästen som skrev den första romanen - Historisk roman/ - lurade censuren
Oscar Sjölander - lärare och riksdagsman
Ortsbor berättar