Ur Vi skriver i Upplands-Bro häfte 34 -35 - 36
Om Öråker I av Lizinka Dyrssen  
Manus ställt till Kulturnämndens förfogande av Tina Dyrssen
viskriv/lizinka-orig.htm

UKF:s startsida         Lizinkas berättelse   Del 2       Del 3

Om Öråker - del 1
 
Arvet efter Curt af Ugglas
Efter Pappas  (Curt af Ugglas) död den 20 Februari 1895 befanns den ekonomiska ställ­ningen inte vara särskilt lysande. Pappa hade haft goda inkomster, utom sin pension arvode som ordf. i Brandförsäkringsverket samt i Skandia, pensioner från Serafimer, Wasa och Nordstjerneordnarna med flera, hundra kronor från var, och inkomst af en del Carnegie aktier, vilkas avkastning enligt onkel Oscar Ekmans bestämmelse skulle tillfalla Pappa under Pappas livstid. Allt detta föll nu bort. Tillgångarna var Lennartsnäs, Öråker, Aspvik etc, taxerade till ett värde af …….     De intecknade skulderna var …….  Gårdarnas area var 3000 tunnland, 1500 skog och 1500 åker och äng. Dessutom fanns en del aktier.

Flytten från Karlskrona till Lennartsnäs / Öråker
Vi bodde vid denna tid i Karlskrona och Gösta och Magnus, som båda var ogifta i Stockholm. Magnus åtog sig sterbhusets skötsel, inbegripet gårdarnas. Han skulle rådgöra med Pappas vän statsrådet Annerstedt. Första året avverkades en del skog för att erhålla rörelsekapital och betala en del lösa skulder. Vid arvskiftet hösten 1895 fick vi syskon var sin tredjedel af boet, var lott värderad till 100.000 kr. Det talades mycket om att bröderna skulle lösa vår del af gården. Därav blev dock intet, ej heller av en plan att direktör Leissner, som arrenderade Öråker, även skulle arrendera det övriga. Slutligen överenskoms att det hela skulle skötas för gemensam räkning af Magnus med befallningsmans Åhmans skrala hjälp vad gårdarna beträffade. Ekonomien underlättades af att Morbror Oscar Björnstjerna skänkte vart och ett af sina syskonbarn en summa af 20.000 kr i goda aktier sommaren 1895. På vår gemensamma lott kom sålunda 60.000 kr. Dessa skulle även förvaltas af Magnus, då han ansåg ett rörelsekapital nödvändigt för gårdarnas skötsel. Möbler och konstsaker på Lennartsnäs delades, men skulle stå kvar där tills vidare. Delningen gick till så, att allt värderades av en man från Bukowsky och av Emanuel Cederström. De uppdelade allt i 3 likvärda delar, om vilka vi sedan drog lott. De stora ostindiske urnorna och alabastervaserna skulle följa Lennartsnäs. Vi skulle alla tre om somrarna bo där och jag förestå hushållet. Det visade sig snart att då Magnus var överhopad med arbete i Hovrätten, han fick mycket litet tid över för gården och att den for illa och kostade mycket. När Gösta gifte sig 1897 med Alfhild, som hade pengar, uppstod åter fråga om att lösa ut mig och att Magnus skulle lämna Hovrätten och helt egna sig åt skötseln av gårdarna. Gösta var hågad, men Magnus ej och det hela förhalades. Magnus gifte sig 1899 och samma år flyttade vi upp från Karlskrona. Göstas bodde kvar där och efter långa överläggningar beslöts att Wilhelm skulle sköta gårdarna, och alla tre familjerna bo på Lennartsnäs om somrarna, en mycket otrevlig och vänskapsprövande anordning. Äntligen 1901 beslöts att Gösta och vi skulle utlösa Magnus på så vis att Gösta fick Lennartsnäs värderat till 200.000 kr och betalade Magnus i pengar 100.000 kr och vi fick Öråker värderat till 100.000. Gösta som fortfarande bodde i Karlskrona önskade att Wilhelm skulle fortsätta att, sköta båda gårdarna.

Familjen bosätter sig på Öråker
I maj 1902 flyttade vi till Öråker för att bo där om somrarna. Inspektor Edling anställdes och bodde tillsammans med sin syster Lydia, senare gift Frick, och sin bror Edvard i södra flygeln. Vi tog med våra möbler från Lennartsnäs och så började vi så småningom bygga upp gårdarna, ett stort företag då de var i dåligt skick. Vi hade då i inkomst Wilhelms lön som kommendörkapten. Vid morbror Oscars död september 1905 ärvde vi oväntat mycket pengar, 200.000 kronor. År 1907 delades gårdarna mellan Gösta och oss definitivt. Förut hade det varit ett sorts ”samröre”. Edling flyttade till Lennartsnäs och skötte det och vi anställde en befallningsman Jonsson.

Öråkers tidigare historia
Vi vet mycket litet om Öråkers historia. Emanuel Cederström och jag har forskat i kyrkoböckerna, men där har just ingenting funnits. En fröken Torstensson på Öråker, möjligen syster eller dotter till Lennart Torstensson, som ägde Lennartsnäs, skänkte under 1600-talet ett antependium till kyrkan, antagligen det av guldbrokad, som ännu användes. På 1750-talet ägdes Öråker av en ”generalinna” Märta Bonde, f. Koskull, som dog där. På 1770-talet ägdes det av en Carlschöld, som sålde det till assessor Hedengran, som möjligen byggde huset. Kanske byggdes huset av brukspatron Magnus Björkman, som köpte Öråker 1790. Enligt traditionen skulle huset vara upptimrat i Finland, möjligen på Åland, och sedan fraktats över. Denna tradition följer flera av Björkmans många gårdar. Det gamla huset, som brann ned på 1780-talet, låg på övre sjöbotten och gården var orienterad därefter. Öråker såldes 1805 till krigsrådet Wahrenberg, som 1830 sålde det till min farfar greve P C av Ugglas. Året efter köpte han Lennartsnäs. Gårdarna sköttes av en inspektor, som enligt Farfars räkenskaper var högt betrodd. Han tog på 1840-talet bort koppartaket på Öråkershuset och lade på ett plåttak samt fick behålla prisskillnaden mellan de båda taken. När vi kom till Öråker var fönsterplattorna ännu de gamla av koppar. Stora huset var under många år uthyrt till olika personer, bl.a. några som hette Löwen. År 1866 hyrde häradshövding Lancke det. Han var domhavare i domsagan, ett stort original och länge ungkarl, men gifte sig 1880 med en fröken Björkenstam. De bodde kvar tills Öråker utarrenderades till en Pettersson.

Bebyggelsen på Öråker
Vi flyttade till Öråker i slutet av en kall maj 1902. Det såg då inte alls ut som nu 1941. Befallarvillan byggdes först 1907 och vägen till Lennartsnäs gick på befallarängen öster om höjden och kom fram i allén ungefär vid befallarens trädgård. Allén var knappt upptagen, mera en gårdsväg. Allén upp mot ladugården planterades först 1903. Mellan de stora granna lindarna kring huset var ett rödmålat staket och därutanför var gärdet. Fruktkvarteret norr om huset började anläggas 1904. Trädgården slutade vid stora asken i nedre trädgården. Denna med omgivande granhäck anlades 1903-1904. På både övre och nedre sjöterassen var då trädgård med ganska stora fruktträd, som stängde för hela utsikten mot sjön. Det kostade nog mycket arbete att bli av med den och det lyckades inte fullständigt förrrän Edling, som disponerade den, flyttade och då fick man fram den vackra utsikten över sjön mellan trädvalven. Några av de stora askarna på gården har blåst omkull men lyckligtvis lever Ygdrasil, vårdträdet och symbolen för gårdens gamla kultur. Granparken har tunnats ur, var vinter går något av de gamla träden, men det är mycket nyplanterat och där växer härligt. Wilhelm och Manne har lagt ner många timmars arbete på att rädda de nersatta plantorna från att kvävas av  gräset. Det måtte vara en särskilt god jordmån för träd och de stora gamla träden utgör Öråkers huvudsakliga skönhet.

Planteringar på Öråker
Något år sedan vi kom ut till Öråker planterades de unga lindarna väster om huset, först som en ”fer à chevat” till vilken jag fått idéen från Tistad, men sedan Emanuel Cederström börjat med sin rådgivande verksamhet, ändrades den till den nuvarande fyrkanten. Vi trodde då att lindarna genom senare beskärning skulle kunna få de gamla trädens praktfulla kandelaberform. Men det har visat sig vara ett misstag. De gamla är av en särskild art s.k. ”herrgårdslindar” som nu visst är nästan omöjliga att få. Det var mycket värdefullt för oss att ha tillgång till Emanuels stora sakkunskap. Han var en framstående dendrolog och vad jag kan om sådant har han lärt mig. Allra högst skattade han askar, som vittnen på en gammal svensk kultur. De nuvarande uppkörsvägarna fanns inte. Den enda vägen gick mellan lindarna där trappan nu ligger. Det finns spår av en gammal mur, som sträckte sig från lindarna ända fram till källarna. Uppe på muren stod en tunn och tråkig häck. Det fordrades en viss konst för att genom den trånga passagen köra upp framför husets ingång. Jag minns en gång då gamla Rålambs kom med wurst och spann och kusken såg ytterligt besvärad ut, men han lyckades klara problemet. År 1910 togs de nuvarande tillkörsvägarna upp, terassmurarna inpassades och trappan gjordes av en gammal kvarnsten. Under årens lopp ha många lass grus och sten körts in framför huset för att jämna ut den ursprungliga skarpa sluttningen mot murarna.

Flygelbyggnaderna
Bebyggelsen var helt olika mot nu. Snett utåt nedanför huset i rad med de gula flyglarna låg två stora höga rödmålade ”flyglar”, som gjorde gårdsplanen trång och mörk. I den södra var vedbod och i den norra stall, svinhus och annat snaskhus. Mjölkkammaren var i den norra källaren och mjölkflaskorna ställdes på en pall utanför stallväggen. De gula flyglarna funnos naturligtvis. I den södra bodde som sagt inspektor Edling, i den norra gammelmäster Jansson, far till vår mäster Georg. Alla flyglarna voro antagligen jämnåriga med det gamla corps de logi om vilket vi inget vet. Sydost om stora huset låg en rödmålad låg bod med källare under, som sedan gjorts om till fruktkällare. Längre ned i trädgården, där gravensteinern nu står, låg ett murat växthus med utmärkta persikor och druvor. Dessa dog ut första året vi var på Öråker, antagligen på något sätt behandlade av den allvetande underliga trädgårdsarrendatorn. ”Långa raden” är sig i det närmaste lik. Tvättstugan låg där den ännu ligger, fast Manne under senare år där inrett bastu i den gamla mjölkkammaren. Folkets svinhus och vedbod fanns också på samma plats som nu, men det låg en smedja ungefär där vindmotorn senare stod. Utefter vägen bortom trädgården låg åt söder ett gammalt lider och uppåt backen en T-formad byggning, bestående av den s.k. ”Klockraden”, inne i källaren bl.a. tröskverk med ”vandring” utanför, samt en stor loge. Uppe på backen halmstackar.

Ladugården
Ladugården låg väster om utfartsvägen, där man ännu ser dess grund. Den byggdes om flera gånger, särskilt grundligt 1910. Den var trång och obekväm men ljus och med en viss trevnad. Gutte tillbringade mycket tid där och var personligen bekant med alla korna. Manne byggde ett trevligt och bra kylrum vid södra gaveln, dit mjölken hälldes direkt från ladugården. Den brann 29 maj 1935. Magasinet är en av gårdens äldsta byggnader med ett ovanligt vackert brutet tak. Min far byggde kvarnen 1855. Den var då mycket modern och alltid vacker med sina 6 vingar. Någon vinge blåste av mest var vinter och måste repareras och så till slut blåste de alla bort. Då reparerades den inte mer. Den hade blivit gammal och oanvändbar för sitt ändamål. Hösten 1935 stod en del kor tjudrade där väntan på att den nya ladugården skulle bli färdig. De voro uppbundna med huvudet mot väggen och hade en gemensam gödselstad i mitten.

Kvarnen
I Kvarnstugan bodde först Beckman sr som mjölnare. Han var ett mycket hyggligt original han också. Jag minns honom om vintrarna med benen inlindade i gamla tidningar. Han flyttade dock rätt snart till större förhållanden vid Aspvik. Senare bodde slöjdarna däruppe i kvarnstugan. Bland dessa minns jag Jäderberg med sina 12 rödhåriga ungar och sist och mest uppskattad Skörd, den granna hyggliga mannen. Det var naturligtvis alldeles kalt på Kvarnbacken men sedan Kvarnen lagts ner planterade vi gran på den lilla norra kullen och tall för övrigt. Tallen planterades 1925-1926. Vi kallade hela anläggningen för ”Pineta”, när vi kom hem från vår italienska resa. Den har förändrat hela horisonten från huset räknat men har varit ett bra vindskydd. Huset ligger kalt. Tingelsten var redan när vi flyttade till Öråker förfallet och ruskigt och utdömt. Det har dock reparerats flera gånger och gjort nytta. Nu 1941 sjunger det väl på sista versen.

Dragonstugan
I dragonstugan bodde dragon Lindberg, en prima karl. Han ”drogs in” och avflyttade omkring 1910 men hästen ”Greta” var länge kvar och gjorde möten på höstarna. Lindberg hade underliga släktförhållanden som ofta var fallet förr ute på landet. Samtidigt med att han föddes fick hans mormor, ”gumman Eriksson”, en son med fadern som var hennes fästman. De bodde på Ålsta, som sedan länge arrenderades av denne Lindberg, dragonens halvbror och morbror. Han flyttade sedan till Akalla. I Asker bodde torparen Fredrik Jans med sin vackra hustru och hennes bildsköne son Abdon, numer Andersson i Kungsängen. Askers loge fanns när vi kommo likaså en stolplada i Ekbacken, som blåste omkull en vinter på 30-talet.
     Dessa var de hus som fanns på Öråker när vi flyttade dit. De andra har vi byggt. Wilhelm brukade (grovt) beräkna att vi lagt ner mer än 200.000 kr på gården. Reparationer upprepade gånger av stora huset, nybyggnader, ombyggnad av alla uthus och folkets bostäder, elektrifiering, som egentligen gjordes två gånger då den första gjordes under kristiden, vatten och avlopp, vindmotor, pumphus och vattentorn etc. etc. har säkerligen kostat denna summa. Därtill kom inköp av kor, tjurar, hästar, tröskverk, traktor och andra maskiner, jordförbättring, anläggning av fållorna, luzernodling etc.

  (forts. i artikel skriven 1942)